Tiden passerar, människor förändras

[b]Som Roma-fan är man ständigt romantisk. Klubben genomsyras av frustrerad passion och varje toppmatch kan vinklas till livets största batalj. Jag är själv Roma-fan, och därför präglar romantik min text inför matchen mot Inter. Det finns en sång som den södra curvan på Olimpico brukar sjunga: ”Passa il tempo” – tiden passerar. Bit för bit har jag brutit ner texten för att försöka dämpa nervositeten och låta romantiken sprudla innan gladiatorerna kliver in i ett möte som kan avgöra Romas säsong. [/b] \ [b]Passa il tempo, cambia la gente[/b] - [i](tiden passerar, människorna förändras)[/i] Ända sedan Calciopoli 2006 har Roma och Inter stridit om skölden i Serie A:s topp. Milan säckade efter tills Ibrahimovic anlände, Juventus letade efter sig själva och Lazio irrade runt i ingenmansland. Wesley Sneijder strålade under en bedårande vår, Mirko Vucinic var Romas skyttekung och José Mourinho ärvde Roberto Mancinis trefaldiga mästarlag för att förvandla dem till Europamästare. Idag har tre år passerat. Människor har förändrats. Sneijder är skadad, omotiverad och på väg till Turkiet. Vucinic målar i svartvitt. Mourinho bänkar världsmålvakter i Madrid. Enda ljuspunkten? Totti glimmar lika starkt, och bevisar att allt är som vanligt – trots att ingenting är som förr. [b]Di battaglie ne ho fatte tante[/b] -[i] (jag deltog i så många strider)[/i] Kampen stod som sagt mellan Roma och Inter. Kontroversiella domslut, glödande målfiranden och banderoller med texten ”Oh nooo...” eller ”Scudetto: game over” vecklades ut till Inters fördel. 2008 såg Philippe Mexes rött innan Javier Zanetti sagolikt kvitterade Romas ledning i slutminuterna. Året innan tvålade Roma till Inter med 6-2 i cupfinalens första möte. Och mitt i en kokande häxkittel, sprängfylld av romare som kände guldets doft, vräkte Luca Toni in 2-1-målet som kom att sätta Roma i förarsätet. Efter 25 raka matcher utan förlust gick Roma sensationellt förbi Inter, bara för att stupa mot Sampdorias superduo Cassano-Pazzini. Striderna mellan Roms rödgula del och Milanos blåsvarta dominanter avlöste varandra, och visst deltog jag psykiskt och passionerat i varenda en. [b]A noi tutti c’hanno ividiato, a noi tutti c’hanno applaudito[/b] [i]- (alla var avundsjuka på oss, alla applåderade åt oss)[/i] Ledda av tre tindrande tenorer i form av Vucnic, Menez och Totti gick Roma upp i serietopp och från Europas alla hörn viskades det om Claudio Ranieris förvandling av klubben. Simon Bank på Sportbladet skrev att Ranieri var fyra matcher ifrån odödlighet, och när april gick in i sitt slutskede var Roma återigen bland Europas riktigt stora. Säsongen innan hade man knockat Chelsea, säsongen därpå vände man upp och ner på Bayern Munchen. Och bland all stjärnglans fanns ett strukturerat grundspel, en bländande anfallskreativitet som skar djupa sår i varje italienskt försvar. Storlaget som aldrig varit något storlag fick känna på avundsjukans ondskefulla blick från supportrar och klubbar längre ner i tabellen. Kanske var det krafter bortom förklaringens gränser som till slut stjälpte Roma från att ta sin fjärde ligatitel. [b]Dai ragazzi diamo la scossa[/b] – [i](kom igen grabbar, låt oss skaka om)[/i] I veckan ändrade Roma-legenden Zdenek Zeman uppställning. Bara en sådan sak räcker för den här biten av låten. Zeman räds inte för att skaka om i lagdelarna sett till spelarbyten och att prioritera kvalitet framför ålder men att han övergick till 3-4-3 med Burdisso, Castan och Marquinhos i försvaret är chockerande. Och det funkade. Låt oss behålla den idag. Låt oss med denna taktiska omskakning skaka om Inter och pulvrisera allt vad deras försvar står för. Med Totti tillbaka, med Lamela åter från start och med Osvaldo i truppen är vi redo att gäcka motståndarna från Milano. [b]Facciam vedere la nostra pasta[/b] –[i] (låt oss visa alla hur vi var)[/i] Vi var en gång ett lag i toppen. Vi spelade som mästare. Vi gick upp till en förstaplats som glänste i grönt på text-tv:s tabell. I år har vi sett glimtar av detta, men knappast har säsongens Roma ingett den respekt som för några år sedan. Då vann vi ibland utan att imponera, något som kännetecknar en potentiell ligavinnare. Då spelade vi med mod och då firade våra hjältar mål framför den södra curvan som om de ville ta hela i sin famn. Om 2010:s års glänsande Roma är för långt bort att återgå till så räcker det med sent 2012:s. För bara en månad sedan manglade vi Milan och nosade på Champions League-plats. Idag kan tåget gå. Låt oss visa alla hur vi var, om inte för tre år sedan så åtminstone för en månad sedan. [b]Siamo pronti a ricomanciare[/b] – [i](vi är redo att börja om)[/i] 2012 var det, ja. Vi avslutade året på bästa tänkbara vis, men 2013 har startat tvärtom. Två raka ligaförluster och halvdant spel, inget mer effektivt ös som spräcker motståndarnas nollor, ettor och tvåor. Ingen Totti på grund av skada, ingen mer tredjeplats i sikte. Idag är det dags att börja om. Nu har vi brutit ihop, nu är det dags att komma igen. Upp och hoppa, upp och slit. Starkare än tidigare ska truppen bilda en enhetlig styrka redo att bräcka samtliga arméer inom Italiens gränser. [b]Tutto il mondo dovra tremare [/b]– [i](hela världen kommer att darra[/i]) Roma är inte längre ett lag som står på en av Europas bergstoppar. Snarare är man ett övre halvan-lag känt för sin ojämna prestationsförmåga.. Respekten från 2010 är bortblåst, men hela klubben vädrar morgonluft. I horisonten reser sig bygget av en ny arena, unga stortalanger på framväxt och en odödlig kapten som tycks välsignad med evighet i kvalitet och ålder. I ledningen sitter högt respekterade Franco Baldini och fenomenale sportchefen Walter Sabatini, i USA sprids varumärket AS Roma med god hjälp av klubbens resor och amerikanen Michael Bradleys närvaro. Även om kvällens möte bara lär ge en lätt jordbävning i spridda delar av Europa finns förhoppningar om att hela världen kommer att darra inom en snar framtid. [b]Roma non sarai mai sola[/b] [i]Roma kommer aldrig vara ensam.[/i]