Underhållaren

[b]Vi har talat om Zidanes hjärna, Tottis vision, Nedveds lungor och Drogbas fysik. Men en spelare personifierade underhållning och artisteri. Mannen med det glimrande leendet förtrollade hela världen – idag är Ronaldinhos show ett minne blott.[/b] \ [i]- "He's not normal, he never has been. He lives in the magnetic spectrum" - Ray Hudson.[/i] En bit in i andra halvlek sätter Ronaldo de Assis Morreira fart mot en helvit, ogenomtränglig mur. Med en rödblå pensel av underhållning målade konstnären om Bernabeu-åskådarnas busvisslingar till applåder. Han susade förbi Real Madrids försvarare, förvandlade dem till obetydliga koner och slog in 0-2. Sedan 0-3. Och så vinklade han ut tummen och lillfingret, bländade oss med sitt oupphörliga leende av samma glans som trollerikonsterna. Sällan har fotbollsvärlden förgyllts av en underhållare av Ronaldinhos kaliber. Men för brassar är fotbollen oftast en cirkus, och oavsett kvalitet på huvudattraktionen finns ett oundvikligt faktum: showen tar, förr eller senare, slut. Oftast för tidigt. [b]Den 21 mars 1980 föddes Ronaldinho i Porto Alegre,[/b] och åtta år senare dog pappan av en hjärtattack. Familjens försörjning lades i händerna på storebror Roberto, som värvades av Gremio, men en skada satte stopp för den lovande karriären. Då hade redan Ronaldinho fått upp intresset för fotbollen. Skolad inomhus och på stranden hade han lekstuga trots sin fysiska underlägsenhet, och när karriären i Gremio grydde hade Ronaldinho hunnit göra alla målen i lagets 23-0-seger över ett lokalt gäng. 2001 signade brassen för Paris Saint-Germain och kom att bli klubbens dittills största spelare. Han var redo att inta den europeiska scenen och gå i samma fotspår som giganterna Ronaldo och Romario. Men cirkusen sköts upp. Ronaldinho hamnade i dispyt med tränaren Luis Fernandez på grund av sitt intresse för det franska nattlivet och sina utdragna hemresor till Brasilien. Ronaldinho skulle dock explodera säsongen 2002/03 i en sådan kolossal smäll som inte ens Fernandez kunde blunda för. Samtidigt i Barcelona hade president Joan Laporta förlorat duellen med rivalen Real om superstjärnan David Beckham – och budade nu över Manchester Uniteds bud på en brasiliansk tekniker för att kompensera det uteblivna vallöftet. Här nådde cirkusen sin absoluta kulm. Efter en trevande inledning januarivärvades den holländske pitbullterriern Edgar Davids och plötsligt klättrade Barcelona i tabellen. [b]Samma sommar rustade katalanerna för strid.[/b] Man lade beslag på CL-finalisterna Portos och Monacos bästa spelare, bägge kreatörer i respektive lag. Med Deco och Giuly fick Barca-tränaren Rijkaard huvudbry. Hur skulle han formera laget, när även Ronaldinho ville hålla i taktpinnen under matcherna? Lösningen visade sig vara ett genidrag: ut med Giuly på högerkanten, sätt Deco som släpande – och låt Ronaldinho bryta in från en utgångsposition till vänster. Härifrån nådde cirkusen oanade höjder och Ronaldinho själv var juvelen i kronan. Två år i rad tog han Barcelona till ligaguldet, krönte karriären med att vinna två Guldbollar - och året därpå triumferade katalanerna i Champions League. Idag delar Messi och Cristiano fotbollsfantaster i två läger, men då fanns bara Ronaldinho. Han bländade publiken med mål och assist men också en unik spelstil som än idag saknar motstycke. Det brasilianska fenomenet såg ut att vara från en annan galax. Lekande lätt störtade han förbi motståndarna, avigt och läckert, med rasande hastighet och glimrande teknik. Ronaldinho såg ut att dansa på planen när han drog sina gubbar med fantastiska kroppsfinter, innan han tittade bort och skickade iväg en sextiometerscross rakt på Giulys tåspets. Omöjlig att fånga och omöjlig att stoppa höll han storheter som Thierry Henry bakom sig i kampen om Guldbollen, och maximerade hela tiden sitt eget assistrekord kombinerat med artisteri. Men någonting hände efter det. VM i Tyskland gick av stapeln. Fyra år tidigare hade en ung Ronaldinho glänst ihop med Ronaldo och Rivaldo – nu bildade han en superkvartett med Adriano, Kaká och samme Ronaldo. Men 26-årige Ronaldinho mäktade med en ynka assist under hela turneringen, trots att han ansågs vara kapabel att vinna VM på egen hand. Härifrån tappade han form och hunger. Milan blev nästa klubbadress, men bara bitvis såg vi bekanta tecken på Ronaldinhos magi. Idag har han flyttat hem för att spela fotboll i Flamengo. [b]November är regn och rusk. Santiago Bernabeu är makt och respekt. Ronaldinho är magi och underhållning.[/b] Samtliga komponenter smälte samman och bildade en enhet som hela världen vilade ögonen på. Ronaldo de Assis Morreira trampade ifrån, rundade vita statister och mottog applåder från fiendernas fans. Cirkusen hade nått sin absoluta höjdpunkt, mannen med det oupphörliga leendet tog emot folkets jubel. Han utstrålade charm, han bjöd på konststycken fotbollsvärlden aldrig tidigare skådat. Barcelona vann med 3-0 och Ronaldinho stod på världens topp och tittade ner. Åtta år senare är cirkusen slut för länge sen. Men sättet han förvandlade den till sin egen sitter fast på näthinnan. Fortfarande minns vi Ronaldinhos tindrande trolleri – men någonstans var det väl menat att showen skulle ta slut. Alldeles för tidigt. \