Livsläxan - och en gudomlig högerfot

[b]Ur en holländsk förort svävade en bevingad bollbegåvning mot fotbollshimlen för att nudda stjärnorna. Dennis Bergkamp fann sin rätta position, vann titlar och öste in mål – men förlorade han något på vägen?[/b] \ [i]"He's the messiah. We told him to get us into Europe when he joined and that's exactly what he did." – Ian Wright.[/i] En krock. Jag har ofta talat om en speciell krock. Ponera att du uppfostrats i hemmet till att vara en god människa, ständigt benägen att hjälpa folk och bemöta dem så vänligt du bara kan. I takt med din ökade kontakt med omvärlden inser du dock att godheten sällan är ömsesidig. Din utsträckta hand bemöts av spottloska, och du tvingas in på en smutsig väg där överlevnad kräver anpassning. Var cynisk och skeptisk. Lita inte på någon. Gå in med inställningen att alla vill dig illa så slipper du bli besviken. Då smärtar inte krocken. Något i den här stilen fick Dennis Bergkamp gå igenom som människa. [b]Dennis Bergkamp föddes i en förort i Amsterdam. [/b]Fadern, som var elektriker, döpte honom efter den skotske anfallaren Denis Law och Bergkamp anslöt som 11-åring till Ajax beryktade ungdomslag. Spelsättet präglades här av en totalfotboll som Johan Cruyff planterat och spelarna flyttades runt på alla möjliga positioner för att hitta sin mest gjutna roll på planen. Bergkamp var inget undantag. Han har senare berättat att tiden som försvarare gav honom en större inblick i defensivt tänk. Därför kunde han manövrera ut sina motståndare på ett lättare sätt när han väl hittat sin plats som anfallare. Säsongen 1990/91 delade han skytteligatiteln med brassebombern Romario. Sedan följde två målglada år innan Inter hörde av sig. Bergkamp kunde välja och vraka mellan alla möjliga storklubbar, men ansåg Serie A vara dåtidens bästa liga och såg fram emot att spela på Giuseppe Meazza. Men något gick fel, fruktansvärt fel. De italienska lagens mästerliga organisation i försvaret neutraliserade Bergkamp, och värre blev det när Inter bytte tränare på löpande band. Trots att Bergkamp, med sina åtta mål, starkt bidrog till Inters guld i UEFA-cupen gick det härifrån bara utför. Skadorna började smyga sig in och den hetlevrade pressen ansåg Bergkamp vara apatisk snarare än blyg. Prestationerna på planen blev lidande men här fick Bergkamp en livsläxa som förändrade hans personlighet. Han var uppväxt i en arbetarklassfamilj och gick till kyrkan regelbundet. Men att vara ödmjuk funkade inte på planen. Bergkamp insåg att utan mental styrka, och framför allt små tjuvknep, fanns ingen chans till överlevnad. - Många spelare är ute efter att skada dig, inte bara fysiskt utan även mentalt, och jag som kom från den lättsamma holländska kulturen var tvungen att anta ett tuffare tillvägagångssätt. [b]När Bergkamps övergång till Arsenal gick igenom hade också personen Dennis valt en ny väg.[/b] Han skulle nu bli en ful spelare. Med fulheten kom framgångarna, och med framgångarna kom titlar. Arsene Wenger fick Bergkamp att explodera som släpande anfallare, och deras fotbollsfilosofi klaffade så förträffligt att Arsenal återerövrade Premier League-pokalen säsongen 1997/98. Sommaren därpå väntade ett VM-slutspel i Frankrike. I mötet mot Argentina fick Bergkamp en crossboll i slutminuterna. En mjuk nedtagning, en magnifik fint och en yttersida i bortre krysset. Därefter avlöste klassmålen varandra i klubblaget. Arsenal-fansen fick njuta av Bergkamps gudomliga touch och utpräglade målkänsla. Han gjorde hundra mål, och tränare Wenger fick ständigt parera kritiken om Bergkamps dirty style of play. Men med fulheten kom som bekant framgångarna. Bergkamp blev snabbt en publikfavorit och fick smeknamnet ”the non-flying dutchman” på grund av sin flygrädsla. Ironiskt nog hade den makalöse målkungen omedvetet flygit under hela sin karriär. Från förorten, via Milanos mardröm, till Arsenals stjärnhimmel. Där tindrade han fram till dess att han la skorna på hyllan 2006, respekterad som en av sin generations främsta fotbollsspelare. På vägen dit hade han vunnit världen – men förlorade han en liten del av sig själv? Möjligen på planen. Utanför talar folk ännu om hans värme och vänlighet. Det verkar som att fotbollsspelaren Bergkamp och personen Dennis hittade en balansgång för att neutralisera krocken. \