Varje skymning har sin gryning

[b]Solen steg över Råsunda för sista gången. Regnet öste ner men Norra Stå ramade in matchen så glamoröst, nostalgiskt och mäktigt att vädret inte spelade någon roll. Tifona avlöste varandra, flaggor i gult och svart bildade en svävande enhet redo att sjunga fram i AIK i den allra sista striden på helig mark. I stormens öga: en oberörd matador som stack sitt svärd i den heroiska tjuren.[/b] \ [i]Låt oss först analysera Edinson Cavani. Den uruguayanske anfallaren med italienskt påbrå har i Napoli blommat ut till en av världens vassaste spelare. Han gör mål med alla kroppsdelar, firar som om varje balja vore hans sista och verkar ha lungor som rymmer oändligt mycket syre. Cavani är ett monster. Live är han värre. Klasskillnaden syns. Finterna har en tanke, bollkontrollen är bedårande. Och så har han ju det där lilla extra som gör honom till en världsanfallare: kylan. Psyket. I den 93:e minuten stegade matadoren fram för att med ett sista hugg dräpa den tappra, frustande tjuren från Solna.[/i] Innan dess hade Norra Stå visat sig från sin bästa sida. Gamla hjältar hyllades och Råsunda avtackades för alla minnen medan publiken sjöng om hur solen steg över Råsunda. För sista gången. Ja, det har varit många "sista matchen på Råsunda" i år men det förvånar väl inte en kotte när AIK ständigt nappar åt sig nya livlinor varje omgång. Nu vann Elfsborg SM-guld men jag har svårt att se hur de hade klarat av att höja sig flera snäpp på ett så skickligt och framgångsrikt sätt som AIK gjort under de senaste månaderna. Kvalspel mot ett av Europas mest underskattade lag och förlust på hemmaplan? Åk till Ryssland och gör drömmen till verklighet. In i slummens hjärta för att ge Italiens charmigaste lag en match? Ge bara bollen till Martin Mutumba. Och varför ska AIK, stolta AIK, skämmas när man tar poäng mot PSV i Eindhoven då Celso Borges trötta hjärnceller tog ett matchavgörande felbeslut i slutminuterna? Igår utgjorde Ibrahim Moro och Helgi Danielsson ett innermittfält som höll Napolis reservbetonade dito på stången. Moro, född -93, spelade med sådan spelförståelse att han verkade ha lirat europeisk toppfotboll i åratal. Danielsson svepte in kvitteringen med huvudet och visade att han är en tvåvägsspelare som fortsätter på sin inslagna höstväg av klarhet. Nu saknades ju Gökhan Inler, en briljant mittfältare som genast gav Napoli stabilitet vid sitt inhopp, men att ett lag som Napoli skulle ha svårt mot AIK borde inte finnas på kartan. Men nu var det så, och nu var det en fröjd att se hur firma Backman-Karlsson plockade ner Cavani och minimerade hans ytor så lysande att superstjärnan utstrålade sann frustration. Mohammed Bangura med den lysande förstatouchen hade inte många fel matchen igenom, och inte ens på kanterna kom Napoli runt förrän vid en kontring med Cavani som bollförare vilket i vanlig ordning betyder 0-1. Panik? Nej. Slukades AIK-spelarna av hopplöshet? Nej. De jobbade envetet vidare, de visste att matchen och kvällen var lika ung som Råsunda var helig. Och de trodde på sig själva. Det är enligt mig denna mentalitet som banat väg för AIK:s succé i höst. Grupp F består av två etablerade storlag och ett underskattat gäng från Östeuropa, men för AIK är inget resultat omöjligt. Robin Quaison och Ibrahim Moro struntar blankt i sin ålder och sitt motstånd. Visst är det häftigt att möta Napoli, men det vore ännu häftigare att vinna. Bollen är rund. Matchen pågår i 90 minuter. Ut och kör. Gör först, tänk sen. Därför är det ingen slump att AIK vinner mot PSV, gäckar Napoli hela vägen in i slutminuterna och tar ledningen två gånger om mot Dnipro. Och när vi åskådare ser hur spelarna håller jämna steg med motståndet så övergår allt uttjatat prat om "bragd" till "en hjältemodig insats". På nåt sätt påminde gårdagens Gnaget om 1999 års upplaga, men Nebosja Novakovic hette Mohammed Bangura, Barcelona bytte tröjor från grå till vita - och i sista minuten sattes ett snöpligt 1-2-mål. [b]Edinson Cavani är en av världens bästa anfallare. Han är ung, hungrig, har en järnhård vilja och levererar på löpande band. Och så har han psyket. Hela Råsunda, undantaget en klick blått, busvisslade och provocerade den unge matadoren, försökte göra honom till ett byte för den heroiska tjuren. Men Cavani är Cavani, och ni som kan er fotboll vet vad det innebär. 1-2. AIK i brygga. Men efter den första besvikelsen övergick våra ögon från tomma till utforskande. Runtom om oss gapade en arena med så mycket historia, på planen bars ett svartgult klubbemblem av tappra soldater och i norr sjöng fansen i hopp om att dagen aldrig skulle ta slut. Och bland alla deras glimrande tifon ekade en mening mot den klumpiga betongen: "I våra hjärtan kommer solen alltid stiga över Råsunda".[/b]