Livet efter döden

[b]När Ecuador förlorade sin skyttekung sökte landslaget svar på två frågor. Först: hur går man vidare i livet? Sen: hur går man vidare i kvalet? Det gemensamma svaret: genom att spela för Cristian Benitez.[/b] \ [b]Med sin utpräglade skånska hamrar Timbuktu in ett spikfaktum i livskistan: ”Alla vill till himlen, men få vill ju dö.” [/b]Jag håller med, men ställer mig samtidigt frågan vad som egentligen väntar runt hörnet. En källa att hämta svar från heter religion, även om det är förbaskat svårt att göra det utan att klassas som gammalmodig och omodern i den västerländska världen. Vet ni, vi gör det ändå. Beroende på dina handlingar kommer du att placeras i antingen himlen eller helvetet, i ett skimrande paradis eller i de fruktansvärda lågor som djävulen tänt. Cristian Benitez? Jag vet inte var han hamnat, Ecuadors främste målskytt som lämnade jordelivet för tidigt – men hela hans nation har skapat en ljusnande framtid ur ett nutidsmörker. I klarspråk? Ecuador vet precis var de hamnat, Ecuador vet precis hur de tagit sig hit. När Brasilien utsågs till värdland för sommarens VM-slutspel jublade de sydamerikanska smånationerna. Giganten var undanröjd. Brassarna behövde inte kvala, och lag som Peru och Venezuela behövde inte möta dem. Alla tog ett kliv upp på förhoppningstrappan. Jodå, Ecuador också. På vandringen till VM 2010 hade man snubblat på mållinjen och sett slutspelet i Sydafrika spelas utan dem. [b]Nu dundrade man igenom kvalet utan att förlora på hemmaplan, och Cristian Benitez var anfallsnålen som spräckte motståndarballongerna. Sen kom den 31 juli 2013. Sen vände allt. [/b]Benitez kände smärtor i buken, fördes till sjukhus och fick bukhinneinflammation som ledde till hjärtstillestånd. Dagen innan var han en debutant för qatariska El Jaish, dagen därpå en förlorad skyttekung som fick världen att svartna utan synliga gryningar. Någonting som ofta förekommer är att bortgångna personer upphöjs till en glorifierad position bara för att de har dött. De blir större som martyrer än vad de någonsin var eller skulle bli som människor. Men när Antonio Valencia talade i Manchester United TV om en förlorad landsman och hårt arbetande familjefar var det lätt att tro honom, och när han backade upp orden med handlingar var det busenkelt att beundra honom. Sekunderna efter att ha nätat mot Bayer Leverkusen i Champions League slet Valencia upp den korta tröjärmen och visade sin senaste tatuering: Benitez nummer i landslaget, 11, omgivet av födelsedagen och dödsdatumet. [b]- Han var inte bara min vän, han var min bror, sa Valencia.[/b] Till sista vilan följde tusentals sörjande landsmän. En av dem heter Luis Chiriboga och är ordförande för det ecuadorianska fotbollsförbundet. [b]- Benitez hade en bristning i kranskärlen som endast kunde upptäckas först efter hans död. I det här tillståndet var han menad att dö förr eller senare, så sa läkarna till mig.[/b] Den förklarande tonen fanns i rösten, men en död som är plötslig blockerar alltid vägen för trösten. Fråga bara pappa Ermen Benitez. Eller nej, låt bli. Han tvingades göra det som alla föräldrar fruktar mest – begrava sitt barn. [b]- Cristians liv kunde ha räddats om läkarna gjort ingrepp i tid.[/b] Fotbollen står alltid åt sidan när livet tar slut, men vid världens ände väntade fortfarande ett VM-slutspel. Ecuador fick lära sig ännu en livsläxa, att det stora ligger i att resa sig efter ett fall snarare än att aldrig falla. Stärkta av sorgen stapplade landslaget fram för att bevisa sin storhet – och när slutet sammanfattades hade fem sydamerikanska fotbollslag tagit sig till VM i Brasilien. Jodå, Ecuador också. De knep den sista direktplatsen efter att ha slagit Uruguay med 1-0 och förbundskapten Reinaldo Rueda dedikerade segern till sin slockna stjärna. Nu ställer han in siktet på sommarens slutspel. Antonio Valencia ska lyfta offensiven, men 22-årige Cristhian Noboa är en spännande vinge – och en vältalig ung man. [b] - Turneringen blir en hyllning till Cristian. Hans död har varit svår att hantera, en tung börda att bära eftersom han var vår striker, kollega och broder. Men vi vet att han vakar över oss och att han kommer att vara med oss varje match i VM. Vi har utvecklat harmoni, vänskap och samhörighet i laget som hjälpt oss att gå vidare.[/b] Hur går man vidare efter döden? Vi tar och återkopplar till religionen. Livet är en samling prövningar med döden som den största. Tack vare din fria vilja kan du resa dig ur dödsskuggans dal om du bara väljer att kanalisera all din kraft i rätt riktning. Mitt i fjolårssommaren knockades Ecuador av ödets knytnäve. Nationen förlorade en son, landslaget en skyttekung. Vad som hände? Vilken väg ecuadorianerna valde? De gick vidare i kvalgruppen, för att de spelade för Cristian Benitez. De gick vidare i livet, för att de spelade för Cristian Benitez. De återuppstod från dödsriket, kämpade sig igenom skärselden och sköt upp porten till paradiset. Ecuador är i fotbolls-VM och när våren blir sommar står man stadigt på två faktafötter: de är där utan Benitez – de är där tack vare honom. [b]Är det obegripligt att livet efter döden gör oss starkare? Nej, det är bara logiskt att den som klarar den största prövningen blir starkast av alla.[/b] \