En vandring i mörker

[b]2004 stod Grekland på toppen av världen och tittade ner. Tio år senare kippar nationen efter andan. Den försöker samla ihop spillrorna av en sönderslagen verklighet.[/b] \ [b]I samma stund som lagkaptenen Theodoros Zagorakis lyfte pokalen gnuggade sig betraktarna i ögonen en gång till. [/b]Det hjälpte inte. Tidernas skräll var på riktigt. Grekland hade försvarat till sig ett EM-guld. De knockade ett Frankrike med Zidane, ett Portugal med Figo, ett Tjeckien som spelat exceptionellt fin fotboll. [b]1-0. 1-0. 1-0. [/b]Fotbollsvärlden undrade hur det var möjligt, offensivälskarna oroade sig för den defensivt slagna tonen. Sporten skulle ju sälja sin själ om försvarsspel blev den vinnande vägen att gå. Det grekiska landslaget? De firade utan att veta var det ena började och det andra slutade. Problemet var att det slutade precis där det började. Epoken blev aldrig en epok. EM-guldet var kanske ingen slump, men inte heller inledningen på en framgångsframtid. *** [b]Efter millennieskiftet var Grekland ett land som andades morgonluft. [/b]Tillväxten var hög, räntorna låga. Nationen navigerade åt rätt håll. Sen kom 2008. Då stannade skutan. Sen kom 2009. Då ändrade den riktning. Året därpå kom de halsbrytande uppgifterna om fiffel och förfalskning. Den grekiska regeringen hade tagit till alla medel för att nå sina mål, för att byta ut sin inhemska valuta mot euron. Det funkade innan finanskrisen slog till. Sen kom verkligheten ikapp och fakta bubblade upp mot ytan. Grekland hade förfalskat sin ekonomiska statistik och betalat miljardbelopp till flera storbanker. Varför? Kassakistan var inte bara tom, den var så plundrad att den grekiska staten var skuldsatt. Storbankerna fick i uppdrag att gömma sanningen. Lögnen levde på konstgjord andning. Till slut föll ridån – och helvetet bröt ut. *** De senaste mästerskapen har Grekland arbetat sig förbi kvalspelen med vattentätt försvar. Efter EM-guldet klättrade man på FIFA-rankingen, och klättring på FIFA-rankingen innebär bättre förutsättningar när gruppspelen lottas. Hur Grekland lyckats cementera sin höga rangordning? Genom att arrangera enkla träningsmatcher. En promenadseger i träningsmatcher mot Armenien och Australien väger lika tungt som en heroisk trepoängare mot Argentina. [b]Vinst som vinst, poäng som poäng.[/b] Ändå har grekisk fotboll knuffats längre bak i modernitetens taktiktåg. Två år efter det sensationella EM-guldet lyckades Grekland inte ens ta sig till VM. Två år senare slutade man sist i gruppen. Två år senare? Ut i gruppspelet. Och senast blev det respass i kvartsfinalen. Varje slutspel efter 2004 har slutat i frustration och djupa suckar. Grekland har inte sett skymten av bergstoppen man en gång stod på. Det är som om man aldrig nått dit. *** Nationen vaknade till en mardröm. Balansbrädan hade inte tippat över – den hade gått sönder. Parlamentet började jobba på ett åtstramningspaket för att snickra ihop åtgärder, och knackade först på dörren till finrummet. Alla regeringsanställda fick sina löner frysta, flera på den offentliga sektorn sparkades och bonusar skars ner med tio procent. Det räckte inte på långa vägar – då fick folket ta smällen. De två sista dagarna i juni 2010 antogs ett lagförslag som ledde till pulserande protester och ursinniga upplopp. [b]107 greker arresterades, tre dödades.[/b] Anledning? Pensionsåldern höjdes och skatt på alkohol och bränsle sköt i höjden. Grekland stod och vinglade på den ekonomiska ruinens brant. Då kom livlinan. Efter en överenskommelse med de övriga länderna i eurozonen och Internationella valutafonden, IMF, beviljades man ett nödlån på 45 miljarder euro. Ljusning i horisonten? Knappast. Vandringen i mörkret fortsatte. *** Greklands förbundskapten heter Fernando Santos. Han tog över efter Otto Rehhagel, mannen som monterade ihop en försvarsfästning och fick ett EM-guld i gengäld. Santos vill inte backa hem. Han tror inte på den typen av fotboll. Han är dessutom portugis. 2004 spelades EM-slutspelet i hans hemland, och 2004 vann Grekland. Santos minns. [b]- Det var tack vare defensiven Grekland lyckades skriva historia den sommaren, men motståndarnas största problem var underskattningen. De trodde inte att Grekland kunde slå dem. Problemet idag är att de inte går i samma fälla två gånger. De känner till vår defensiva styrka. Vi kan inte chocka dem på samma sätt.[/b] Santos resonerar kring försöket till förändring: [b]- Nu har vi försökt spela annorlunda, med högre presspel och mer aggressivitet. Det funkar ett fåtal gånger – sen faller vi tillbaka i vår trygghetszon.[/b] Fördelen med det? Santos Grekland släppte bara in fyra mål i kvalet, Santos Grekland har gått obesegrade i trettiosju av fyrtioen matcher. Ändå talar han om trygghetszonen med negativ klang. En människa som fostrats i en bekvämlighetsbubbla har svårt för förändringar, en fotbollsspelare som formats för att försvara vågar inte anfalla. Santos vill tvätta bort ryggmärgsreflexen. För en förbundskapten som vill förändra filosofin räcker inte försvarsspel som främsta vapen. *** Trehundra miljarder euro. Skulden hade kulminerat i en ofattbart stor summa. Grekland skulle trolla fram trehundra miljarder euro man aldrig haft. Ytterligare två åtstramningspaket sjösattes för att vaska fram guldmynt till skattkistan. Minimilönen sänktes med tjugotvå procent, hälsovårdens sedelbuntar blev tunnare – och lagar infördes för att företagen lättare skulle kunna sparka sina arbetare. [b]De ekonomiska eldarna steg högre än någonsin.[/b] Bara var femte grek menade att de hade förtroende för finansministern Giorgos Papakonstantinou och hans förmåga att jonglera med krisens bollar, och nästan två tredjedelar av befolkningen såg alla åtgärder som mer stjälpande än hjälpande. Konkursen låg och lurade runt hörnet. Om någon gnuggade sig i ögonen var verkligheten lika hård ändå. Inte ens fotbollslandslaget kunde måla mästerverk med gyllene penslar längre. Eller? *** I slutet av november ifjol tog sig Grekland till VM efter att ha slagit Rumänien med totalt 4-2. De släppte alltså in fyra mål i gruppspelet, men två i ett avgörande dubbelmöte. Och framåt? Tolv mål i gruppen, fyra mot Rumänien. Ser vi spåren av en spelstilsövergång från defensiv till offensiv? Det är svårt att säga. Någonting lättare? Trots svaga prestationer i slutspelen tar man sig faktiskt dit. Folket får någonting att fly till, någonting att blicka mot när krisen kramar livet ur nationen. Fernando Santos tar upp tråden: [b]- Trettio procent av landets invånare är arbetslösa. Många runtomkring oss kämpar för sin överlevnad, inklusive familj och vänner. Det vore omänskligt att inte bli påverkade, men vi ska lindra lidandet för folket. Krisen gör oss motiverade, inte pressade.[/b] *** Den grekiske filosofen Empedokles levde på 200-talet. Han talade om att allt i världen var uppbyggt av fyra element: jord, vatten, eld och luft. Hans ättlingar har gått igenom samtliga. Grekland har slukats av ekonomiska lågor, dykt in i hav av skulder, odlat en potentiell konkurs i jorden.[b] Vad som återstår? Ett enda element. De åker inte till VM för att vinna. De är där för att få andas, för att ersätta syrebristen med morgonluft.[/b] \