Förbannelsen

[b]Världens bästa landslag som aldrig vunnit VM? Tre finalförluster är tre för mycket. Holland åker till Sydamerika för att välta historien över ända. De har en spelare som vet hur man gör.[/b] \ Det var i Holland allt började. Rinus Michels ville se en flödande, fartfylld fotbollsfilosofi som var fri från överdrivna defensiva förpliktelser. Han var tränare för Ajax och Holland samtidigt, och införde det som kallas totalfotbollen. I ett flytande spelsystem stod bara målvakten kvar på sin plats. Alla andra turades om att svepa runt på olika positioner och attackera från alla vinklar och vrån. [b]Resultatet?[/b] Ajax demolerade ligan efter fyrtiosex raka hemmavinster och världen var ense om att VM-slutspelet 1974 skulle lekas hem av ett hysteriskt, halsbrytande holländskt landslag. Johan Cruyff, ledare och lagkapten, var navet som systemet snurrade kring. I finalen mot Västtyskland tog han avsparken och tretton passningar senare fixade han straff. 1-0 utan att tyskarna fått röra bollen. [b]Resultatet?[/b] Holland förlorade. Fyra år senare tog man sig till final igen. På andra sidan planhalvan stod Argentina, och holländarna litade på sin pensel för att färga pokalen orange. [b]Resultatet?[/b] Holland förlorade. [b]Fotboll är en flexibel sport.[/b] Det finns lag som slipar på sina svagheter, andra väljer att byta identitet. Holland 2010 ville inte vara Holland över huvud taget. Förbundskapten Bert van Marwjik ville se råskinn och rivjärn, och inte så mycket annat. Nej, han var inte tokig. Holland skulle bara vinna till varje pris. De slog ut Brasilien och avfärdade Uruguay – sen gick man in i finalen och sparkade ner motståndarna framför en miljard tittare. De gula korten haglade, de röda spanjorerna ställde sig upp en gång till – och en orange fotbollsspelare fick sitt livs möjlighet. Arjen Robben lyfte mot himlen, snuddade stjärnorna – men missade. Det var nära, men det där förbannade resultatet? Holland förlorade igen. [b]Det var bara början på Arjen Robbens förbannelse. Efter sitt missade friläge i VM-finalen rullade han nerför backen i den mörkaste av skogar. Han bommade straffar i Champions League-förlängningar och blev syndabock i tyska dundermöten mot Borussia Dortmund. Snart fick han stämpeln som en frustande förlorare, som en evig tvåa utan chans att ta sig hela vägen fram. Robben är bara en spelare, men hans kräftgångar blev motgångar som härleddes till Holland. År efter år gick man in i VM som storfavoriter, turnering efter turnering tittade man på när ett annat lag höjde bucklan mot skyn. Totalfotbollen hade sedan länge tonat bort, nu blev totalfiaskot en ovana och förbannelse.[/b] I kvalet till årets VM har Holland massakrerat motståndarna i gruppen. 9-1-0, bara en tappad poäng på tio matcher. Siffrorna är storslaget skrämmande, spelarna är inne i sina bästa åldrar - och förbundskapten Louis van Gaal njuter. Han är mönsterelev i fotbollsskolan där läroböckerna främjar finess och anfallsartisteri. Holland spelar offensivt och vackert igen. Äntligen har de hittat hem. Borta är brutaliteten som Bert van Marwjik försökte pränta in i spelgeniernas sinnen, men kvar hänger ändå frågor utan svar. [b]Visst, den benhårde förbundskaptenen sålde landslagets identitet, men han gjorde det bara för att vinna en turnering Holland aldrig kunnat vinna.[/b] Louis van Gaal rycker på axlarna. Han kommer att skicka ut en stridselva som går för guld, men som ska få operera med fria fötter. Wesley Sneijder är spindeln i nätet, Robin van Persie ska göra målen. Och här finns en spelare till, nedslagen men envis, ärrad men vis. I våras fick Arjen Robben upprättelse. Han sprang in avgörandet mot Dortmund i finrummets förnämsta fest, i en Champions League-final som han gjorde till sin egen efter alla svidande sorger och blytunga bedrövelser. Om någon kan lära det holländska landslaget hur man vinner efter alla förluster så är det Robben. När hans Holland angör hamn i Sydamerika vill de inte titta på när någon annan snor guldet som gäckat nationen sedan fotbollens första dagar. Tre gånger är tre för mycket. Robben kan bli hjälten, men frågan är inte vem som bryter förbannelsen. [b]Frågan är om förbannelsen någonsin varit mer läglig att bryta än i årets mästerskap – den här gången med orange offensivfotboll som enda vapen.[/b] \