Döda fiskar följer strömmen

[b]Spanska stormar och holländska havsvågor? Angelos Postecoglou bryr sig inte. Han är ny förbundskapten, gammal vinnare – och nu ska hans Australien simma mot strömmen i Döda havet.[/b] \ Varje gång VM lottas gillar fotbollsfantasterna att sätta en speciell etikett på en speciell grupp. ”Dödens grupp” utgörs av tre eller fyra lag med minimal klasskillnad, och den här gången ställs Spanien mot Holland mot Chile. Vi målar upp mentala bilder av möjliga scenarion, regisserar ett potentiellt triangeldrama utan att ta hänsyn till det fjärde laget. Varför? För att de är uträknade, utskåpade och utskrattade. Australien har ingen chans. Det ska inte finnas på fotbollskartan att de tar sig till åttondelsfinal efter att ha stått emot skimrande spanjorer eller hårdföra holländare. [b]Den 23 oktober 2013 fick tongångarna en annan klang. Då tillträdde en ny förbundskapten. Han är inte som alla andra. Han gör inte som någon annan. Han följer inga strömmar. Han tror på sitt Australien, och Australien tror på honom. [/b] Angelos Postecoglou föddes i Greklands huvudstad Aten. Som femåring flyttade familjen till Australien, och lille ”Ange” växte upp med ett brinnande fotbollsintresse. Som spelare tillbringade han nio år i South Melbourne, vann två ligatitlar och utsågs i slutet av karriären till lagkapten. Sedan sadlade han om. Tiderna som tränare för U17- och U20-landslaget gav honom ett skarpt öga för talanger och snart knackade han på dörren till ett klubbhus. [b]Brisbane Roar öppnade. [/b]De släppte in en visionär och pionjär, en man som förespråkade revolution framför evolution. - Jag vill att ni dömer mig från och med nästa år, inte idag, sa Postecoglou när han tog över och omkullkastade ordningen. [b]Tre säsonger senare hade Brisbane Roar vunnit tre tunga titlar.[/b] Ange Postecoglou hamrade in en vinnande taktik och glödande inställning. I trettiosex raka matcher gick Brisbane Roar obesegrade. Tränarhjärnan bakom vinstverket visste precis vad han gjorde, direktiven var klara: bygg spelet bakifrån, spela er ur situationerna med kortpassningsspel. Pressa högt upp i banan, vinn bollinnehavet, låt balansbrädan tippa åt det offensiva hållet. Och tro, för Guds skull – tro på segern. Postecoglou möblerade aldrig om i spelsystemet, han hittade helt enkelt nya karaktärer som gick in som perfekta kugghjul i maskineriet. Om han blev den största fisken? [b]Ja, men i en för liten damm.[/b] Inte ens när han tog över och radikalförändrade Melbourne Victory visste någon vem han var. Inhemskt blev han Australiens mest framgångsrike tränare genom tiderna, internationellt var Postecoglou fortfarande okänd. Australien är ett attraktivt land, med en kassakista som är den trettonde mest välfyllda i världen. Ni kan hela köret om känguruer och grillpartyn på stränderna under nyårsnatten, så låt oss skjuta in lite sportslig fakta: den egna varianten av amerikansk fotboll toppar alla listor. Många australiensare spelar golf, andra gillar cricket eller tennis. [b]Ser vi till antalet utövare hamnar fotbollen inte ens bland topp tio, trots att australienska ynglingar tagit allt större plats på den europeiska scenen. [/b]Därför var Australien den stora skrällen när man masade sig till åttondelsfinalen i VM 2006. Den fula ankungen förvandlades till svan, och bara en Francesco Totti-straff stod i vägen för en fortsättning på slutspelssagan. Tillbaka till verkligheten? Nästan. Efter VM bytte Australien kvalkontinent. Oceanien var för enkel att eliminera, Asien väntade. Framgångar? Jo, men färskast i minnet är motgångarna. [b]När vindarna blåste vildare suckade Holger Osieck djupare. [/b]Han var förbundskapten för ett landslag som precis förlorat med 0-6 två gånger om. Australien hade smulats sönder av Brasilien och Frankrike, och Holger fick bära hundhuvudet. Så här kunde det inte se ut. Australien var klart för VM och stod som arrangör till de asiatiska mästerskapen 2015. De hade inte råd att skämma ut sig med skrämmande slaktsiffror. Holger Osieck fick sparken. In kom Ange Postecoglou. Inför lottningen var han säker: - Det finns ingenting som heter fördelaktig lottning. Jag vet att vi kommer att få några stora nationer i vår grupp och det är därför man deltar i VM. Vi har möjligheten att visa världen att våra senaste resultat inte speglar vår storhet som nation. Chefen satte genast ut riktlinjer att följa trots att motståndarna heter Spanien, Holland och Chile. Aldrig tjonga, alltid spela sig ur svåra situationer. Vinn bollen, behåll bollen, rulla bollen. Pressa utan pardon, ta tre poäng utan att tvivla. Frågan är om Postecoglou vinner kampen mot klockan, om han hinner sätta sin personliga prägel på ett landslag som åker till Brasilien utan färdig identitet. [b]Steg ett i hans skapelse är stoltheten till tröjan, steg två är spelsystemet – och steg tre att skrämma iväg det mentala monstret innanför pannbenet. [/b]Kan underskattningen bli Australiens vapen? Kan de små talangerna utnyttja sina stegrande speltider för att skapa stordåd? Ange Postecoglou är övertygad. Havet kommer att storma, men bara döda fiskar följer strömmen. - Vi är inga slagpåsar. Våra möjligheter är lika stora som själva utmaningarna. Vi ska visa världen vad vi är kapabla till. \