I skuggan av brons

[b]EU-familjens yngsta son vill växa upp, klippa sig och få ut maximalt av sina möjligheter. Det är tid nu. Sexton år efter skrällsuccén i VM står Kroatien och stampar på samma fotbollsruta. Det är dags att sig ut ur skuggan.[/b] \ Luka Modric är en magnifik mittfältare. Han kan diktera tempot med sina mjuka rörelser och silkeslena fötter, och han kan servera målgivande passningar med prickfri precision. Hundratjugo minuter in i förlängningen mot Turkiet slingrar han sig igenom straffområdet, snappar upp bollen och singlar iväg ett inlägg till Ivan Klasnic. En skalle senare har hela Kroatien glädjefnatt. Det är kvartsfinal i EM 2008 och en livlös match går in i sina döende sekunder. Kroaterna gör 1-0. [b]Solen skiner, molnen spricker upp, skuggorna… Nej, vänta nu[/b]. Minuten senare hittar Turkiet ett kvitteringsläge som inte finns, Semih Senturk drar iväg ett skott på vinst och förlust. På turkisk vinst. På kroatisk förlust. Turkiet utjämnar och får ett psykiskt järngrepp om motståndarhalsen. Sen vinner man på straffar och går till semifinal. Luka Modric deppar. Han är härföraren av ett fräckt, fräscht, finurligt landslag – men han är också den störste stjärnan på en nattsvart nationshimmel. [b]Den 25 juni 1991 utropade Kroatien sig självständigt från Jugoslavien[/b]. Efter fem års krig fick fanan vaja fritt, och snart tog landet avstamp mot en framtid av välgång. Idag törstar landet efter raskare reformer och hungrar efter ett mer effektivt rättssystem – men visst tänker vi på gott vin och god mat när vi hör Kroatien och törst och hunger i samma mening. Idag slits landet mellan nationell stolthet och önskan om att vara en vital del av det europeiska samarbetet – men visst vore inträdet till EU omöjligt om man inte förtjänat nycklarna till att luckra upp ingångsporten. Kroatien mår bra. Landet andas frisk luft. [b]Landslaget ligger fortfarande i koma. [/b]Framgången i Frankrike för sexton år sedan blev en champagnefest med brutal baksmälla. 1998 debuterade Kroatien i fotbolls-VM. Superstjärnorna hette Davor Suker och Zvonimir Boban. Tillsammans utgjorde de en dödlig duo som sköt japaner och jamaikaner i sank. Kroatien smög vidare till slutspel och slog ut Rumänien, avancerade till kvartsfinal och avfärdade Tyskland. Plötsligt stod man där bland de fyra främsta. Då spelade det mindre roll att Frankrike förstörde en fortsättning på festen. I matchen om tredje pris sköt Davor Suker hem bronset och norpade guldskon.[b] Kroatien vann respekt och banade vägar.[/b] Skrällsuccén skulle bli början på någonting stort, den gyllene generationen var redo att ta fler medaljer i fler turneringar. Det blev inte så. Inte ens i närheten. [b]EM:et därpå spelades utan Kroatien, och tre slutspel senare hade ett frustrerat landslag misslyckats gå vidare från gruppen. Trots rätt tränarval och spelarmaterial fortsatte Kroatien att famla i mörker. Jakten på VM 2010 gick åt skogen, och i Europa kastades man ur avancemangståget av spanska och italienska konduktörer. Det blev upp till gamle lagkaptenen Niko Kovac att kavla upp de kroatiska ärmarna och hitta vägen till vinsterna. Kroatien slog Island och tog sig till VM. Kovac sådde sitt frö – nu måste han få spelarna att skörda framgångar.[/b] Det är lätt att leva i skuggorna av en svunnen tid. Människan gillar att beklaga sig över sin situation snarare än att göra något åt saken, drömma sig bort till enastående epoker i stället för att skriva nya kapitel i framgångssagor. Kroatien har år efter år försökt resa sig ur skuggan som bronsmedaljerna kastat, men än så länge är läget lika mörkt som alltid. En välmående nation har ett svajigt stående landslag, och snart har nostalgismulorna från VM -98 käkats upp av nutidsmonstret. Sexton år efter skrällsuccén undrar vi om Kroatien underpresterar eller om ett landslag med en av världens spelskickligaste mittfältare inte är bättre än så här. Till sommaren ska Luka Modric slingra sig igenom, snappa upp bollen och singla iväg sina inlägg. [b]Jag tror att hela folket hoppas på honom, han som är alldeles lysande i skuggan av brons.[/b] \