Sportchefen

För femton år sedan var de heltidsanställda sportcheferna i landets högsta serie väldigt lätträknade. Det har hänt väldigt mycket i svensk hockey sedan millennieskiftet och frågan är väl om det kanske har gått lite för snabbt. Sportchefsjobbet i en elitklubb är lika svårt och utsatt som tränarjobbet och samtidigt lika viktigt. Jag är egentligen tveksam till att gamla spelare ska erbjudas detta jobb då det ställer oerhört stora krav. Samtidigt måste man ju ha ett gediget hockeykunnande för att klara av det, men om tränarjobbet är vigt åt framförallt gamla elitspelare tycker jag att sportchefsjobbet bör innehas av någon med riktigt goda kunskaper i affärer, givetvis uppbackad av någon/några med kunskap om hockeyn i stort (scouter kanske). Det är givetvis Jörgen Jönssons avhopp som sportchef i Färjestad som ligger till grund för mina tankar. Jobbet blev för stort och för svårt för en spelare som levt med stor press under tjugo år. Skillnaden nu är att han är "ensam" om att bära denna press. Är det kanske så att sportchefsjobbet ställer högre krav än spelarjobbet? Jag tror det. Satt och diskuterade hockeyns utveckling med en polare och hur snabbt det faktiskt gått i svängarna. Vi kollade i ett gammalt matchprogram från mitten av 90-talet. Förutom längd, vikt, ålder och moderklubb stod då även spelarens civila yrke. Det var snickare, målare, vaktmästare, säljare osv. som spelade i laget, dessutom var de hockeyspelare på kvällen. Det känns som man är hundra år gammal när man gör en sådan "upptäckt" men det är snarare ett bevis på att utvecklingen gått fort på det ekonomiska planet, kanske för fort. Eftersom hockeyligan spelar kula om hur spelschemat ska se ut så spelas det bara en match ikväll, Frölunda tar sig an Brynäs i Scandinavium. Jag tror stenhårt på bortaseger här och spelar därför en två till 2,90 ggr pengarna. Dessutom kan jag inte låta bli att spela på att Ryan Gunderson gör mål till 6,00 ggr pengarna. Sarg ut.