Ingen björn i skogen

[b]Nu börjar lagen så smått snöra på sig skridskorna. Det är ispremiärer hit och dit numer. I Skellefteå kom det 5800 personer på lagets första isträning, detta var tydligen rekord. Det är givetvis inte träningskvalité, grundspel eller powerplayformationer som gnuggas under det första passet på is. Ispremiärerna i vårt avlånga land har blivit ett jippo, ett sätt för hockeyn att säga: [i]"Känner ni? Hösten är här, vi finns kvar, vi tänker snart börja spela, kom och titta."[/i] Ett jippo men jag gillar't.[/b] Hockeyn och framförallt "småstadsklubbarna" har drabbats hårt av det faktum att det går att se varje match på TV. Det finns hemmakort, bortakort, säsongskort och kortkort. Självklart tjänar hockeysporten i stort på att alla oavsett om man råkar bo i närheten av en hockeyort eller inte kan se matcherna. De mindre klubbarna förlorar dock publikintäkter. Man kanske inte går man ur huse och åker femton mil enkel resa från norrlands inland för att kolla på matchen när man kan klicka tre gånger och få den i TV soffan. Klubbarna kämpar alltså med att göra 27-28 grundseriematcher till event som gör att man vill lyfta arslet från favoritkudden, kallstarta 240'n och bränna nittion liter bensin, sitta i bilkö och svära för att se favoritlaget förlora, kallstarta 240'n igen och bränna nitton liter bensin till på vägen hem, gå och lägga sig vid midnatt och stämpla in på bygget vid 06:30. Jippon som ispremiärer behövs alltså, det behövs tacobufféer, öldrickningsmöjligheter, stoppade stolar, varma baconchips, puckkastning i paus, Tobber trollkarl som sjunger nationalsången och en finnig pubertal 16-åring i en alldeles för varm maskeradklädsel som blir sparkad på pungen av ett gäng fnissande 9-åringar. Spelarna behöver åka till köpcentrat och spela bordshockey från 10-16 varje lördag och dessutom behöver favoritlaget vinna. Annars dalar publiksiffrorna och den ekonomiska katastrofen är ett faktum. På 80-talet kostade det kanske en blötfis att gå in och frysa i en halvsatt arena och lyssna på Status Quo vid varje avblåsning. Eller att hoppas på att Sportnytt visade 24 sekunder från matchen och en intervju med en smått bakfull målvakt. Då tjänade dock inte den smått bakfulle målvakten lika mycket som alla dina dagisfröknar tillsammans gör under hela sin livstid. Tiderna förändras och det gäller att hänga med, frågan är om hockeyn klarar konkurrensen. Jag är dock tveksam till den löneutveckling och kostnadsutveckling som varit inom svensk hockey och som vi fortfarande är inne i. Annars är vi snart tillbaka till tiden med Status Quo och frost i skägget. Innan ispremiären har dock lagen haft s.k. inkilningar för att lära känna varandra. Man paddlar kanot, bor i tält, äter surströmming och har det mysigt. Eller så gör man som Moras klubbdirektör Peter Hermodsson, klär på sig björnkostym och skrämmer skiten ur allt och alla. Problemet med skämtet var enligt Hermodsson själv att det [i]"blev lite för bra."[/i] [youtube]