Stort i Sverige - Större i Finland

[b]En armada med finlandsfärjor satte direkt efter att vår broder i öst säkrat semifinalplatsen kurs mot Tukholma. I Turku och Helsinki lastade man durken full med Koff och "Kossu" och stävade västerut. Den här matchen må vara intressant och stor i Sverige, men jag garanterar att den är större, viktigare och mer känsloladdad i Finland. Om inte annat blir jag påmind om detta faktum av personer från andra sidan vattnet som bär samma efternamn som mig. Klockan 15 smäller det, skrikande strupar kommer låta ångorna från Koskenkorva å ena sidan och Explorer å andra sidan sakta stiga mot Globens tak.[/b] Semifinaldags alltså och kvartarna bjöd på en del överraskningar. Vem trodde att USA skulle klä av den ryska björnen och tvinga den till underkastelse? Inte jag. Vem trodde att Schweiz skulle vinna mot hockeyfrillans förlovade land? Inte jag. Vem trodde att Finland skulle tappa 3-0, men ändå vinna tillslut? Jag. Vem trodde att Sverige skulle lyckas ta Kanada till straffar? Jag. Säga vad man vill om Sverigematchen, man lyckades kanske inte riktigt fullt ut även om man spelade flera snäpp bättre än senast. Loui Erikssons straf är riktigt jävla vass men av Fredrik Petterssons dito blir man bara lycklig. Ett slagga! En mer maskulin straff än så är svår att hitta. Visst, han får på en riktig pärla, en riktig mörsare, den grabben har löd i bössan. Men ändå, något i att skjuta ett slagga får mig att känna att det hade jag nog gjort också. Jag kan inte dribbla som Loui och Foppa, jag kan inte åka skridskor som Fransson. Jag kan ingenting, men slagga, det vet jag åtminstone hur man gör rent rörelsemässigt. Urkraften i en sådan straff föder hjältesagor. Åter till Sverige mot Finland. Hur många klassiska möten finns inte att slita fram ur hatten? Jag är svensk och hejar på Sverige, men många i min närhet, både släkt och vänner hejar på lejonen. Jag minns med glädje OS-finalen i Turin -06, hur Lidas på släpp från Sundin lödar in den en tvåa whiskey under ribban. Jag minns hur Zäta med några sekunder kvar dödsglider på knäna med torso och ansikte rakt i skottlinjen för ett laddat finskt vapen. Jag minns Henkes sprattelräddning då de flesta finnar redan dansandes på den frusna finska viken blir brutalt nekade en kvittering. En av mina bästa vänner har mörkare minnen. Han minns ett Sverige som tråkar ihjäl ishockeyn mot ett Finland som spelar propagandaspel genom hela turneringen. Han minns ett fegt Sverige som lägger sig i sista gruppspelsmatchen för att få lättare motstånd i kvarten. Han minns en final där Finland är totalt överlägsna i alla moment, på alla positioner, på läktarn och i baren, men där ett tråkspelande Sverige lyckas få in två slumpmål och stjäl guldet. Jag minns VM-03 i lejonets kula. Jag minns underläge 1-5 med mindre än halva matchen kvar. Jag minns målvaktsbytet, Salo ut, Tellan in. Jag minns upphämtningen, hockeyns svar på bragden i Berlin. Jag minns 6-5 målet av Alfie. Jag minns Sundins härligt galna mördarögon i glädjehögen efter målet. Jag minns Lasse Granqvists löfte om att lägga av. Jag minns de t-shirts som Expressen tryckte upp. "BRAGDEN, Finland-Tre Kronor 5-6, Helsingfors, 7 maj 2003". Jag minns hur dessa tröjor delades ut till allmänheten utanför Hartwall dagen efter. Jag har en sån tröja. Jag minns finnarnas skamsna blickar. Jag minns finalen 2011. Hur Tre Kronor blir utklassade. Hur vi huttrande, avklädda och nakna står där och ser på medan våra bröder från öst firar. Jag minns skämten i den finska dagstidningarna dagen efter, [i]"Vad är bättre än sex? 6-1."[/i] Jag minns rivaliteten i vår östra utpost Haparanda. Glädjerusiga och alkoholstinna finnar åker över bron från Tornio, visar sina bleka arslen, skändar svenska flaggor och lever jävulen. Det är alltid så där uppe. Hade Sverige vunnit hade folk åkt från andra sidan bron. I eftermiddag smäller det igen. Ny historia skrivs. Klippdockor av bröderna Sedin i klänning finns att skriva ut från Ilta Sanomats hemsida. Rivaliteten är härlig, det är detta som gör idrott intressant. För hur det än går, när det gäller andra saker än ishockey, riktiga saker, då finns vi där för varandra, då är vi bröder. I eftermiddag är det krig, imorgon är det fest och på måndag när bakfyllan lagt sig ser vi fram mot nästa gång. [b]SEMIFINAL![/b] [b]Sverige-Finland 2[/b] Detta kan gå hur som helst. Jag tycker att jag resonerat tillräckligt mycket om matchen ovan. I eftermiddag tror jag dock finnarna tar det. En av mina favoritspelare sett till individuell skicklighet finns i deras lag. Mannen som är en artist och gjorde elitseriens sämsta lag till en attraktion, Juhamatti Aaltonen. Enligt rykten betalade Rögle honom smått osannolika 600 lök i månaden, något som inte lönade sig då laget trillade ur. [b]Schweiz-USA 2[/b] Jag är jätteglad över att dessa lag möts. För ishockey som idrott är detta perfekt. I USA behöver hockeyn ständigt lyftas fram för att inte falla för långt bakom de tre stora sporterna där. I Schweiz lär intresset explodera om de lyckas ta sig till final. Bra match för hockeyn. Jag tror dock på USA, deras spel mot Ryssland och sättet de fortsätter pumpa trots avgjord match är imponerande. Sarg ut!