När Sovjet föll blev jag religiös på riktigt - i min kyrka är golvet av is

Nej, det handlar inte om ett politiskt eller religiöst uttalande utan om uppväxten i ett land, ett län, ett landskap och en bygd där det bara finns en idrott, hockey. Det finns självklart andra idrotter men det är bara en som räknas, fotbollsresultat tas emot med en axelryckning, antalet OS-guld möts med ett fnysande och släktens ekonomiska status mäts i antalet säsongskort. Skottstatistiken är viktigare än börsens utveckling och den som får korn på nästa nyförvärv är kung i fikarummet. Lukten av varmkorv, svett och prestationsångest är lika välbekant och traditionsfyllt som midsommarafton. Mina första minnen av den svenska nationalsången är från 1987. Sverige hade vunnit VM i hockey och nu stod spelarna uppställda på blålinjen och lyssnade på nationalsången. I en med dagens mått mätt gräsligt omodern soffa satt en förvånad fyraåring och funderade på varför hockeyspelarna helt plötsligt skulle lyssna på musik. Sovjet hade fallit och Tre Kronor var nya världsmästare. Varje gång jag numer hör nationalsången så tänker jag på VM-guldet 1987, Sandströms mål mot Sovjet (youtube'a det om du inte vet vad jag menar) och framförallt på hockey och alla segrar jag upplevt med favoritlaget. Om ni inte förstått det så är hockey en viktig del av mitt liv, intresset är nördigt på gränsen till idiotiskt stort och detta gäller framförallt elitserien och svensk hockey men finns möjligheten så kollar jag även på allt från juniorhockey till NHL och KHL. Idag är det dags igen, vi vallfärdar till kyrkan och utövar vår religion. Den allmänna nyheten för dagen är att domarna i Sverige i framtiden kommer att motivera för publiken varför ett mål blir bortdömt eller godkänt vid videogranskning. Detta är välkommet och kommer förhoppningsvis att göra domarinsatsen, som ju diskuterats flitigt på slutet, bättre sett ur allmänhetens ögon. [b]Dagens matcher:[/b] [b]Modo-Frölunda[/b] Ruskigt svårtippad match, Frölunda har gått starkt på slutet samtidigt som Modo med hockeysveriges mest enögda publik i ryggen är ytterst svårslagna när spelet stämmer i hemmaborgen. Två av de mest olika ledarstilarna inom svensk hockey möts också. Uffe Samuelssons NHL-skrikiga käka-puckmentalitet mot Lill-Kentas funderande mysgubbetänk. Jag tror på en bra och underhållande match och risken för ett oavgjort resultat efter 60 minuter känns överhängande, kanske något så upphetsande som 4-4? [b]Luleå-Linköping[/b] Att åka till Luleå kan inte vara roligt för något lag (förutom möjligen SAIK). Linköping kommer helt klart att ha resdammet kvar i damaskerna. Tråklule eller om ni så vill Luleå-hugg-å-slå kommer att vinna detta. Luleå är riktigt bra i år och mittsäsongsvärvningen av Mika Pyörälä är ett smart drag även om han kanske inte övertygat allt för mycket hittills. 3-1. [b]Timrå-Växjö[/b] Detta är väl den enda dramatik som finns kvar i en allt mer avgjord serie. Ska något av de fyra sista lagen lyckas byta plats med varandra? Timrå har tio poäng upp till Växjö med tolv matcher kvar så det är kanske bara tidningar och hockeyprogram som vill få det att låta spännande. Växjö har tokvärvat på slutet, in med Hlavac, Åslin och Lasch och ut med Vampola (som fick foten från Timrå i fjol). Timrå har värvat Murley. Båda lagen har gått som SJ på slutet, alltså inte alls, och detta kan gå hur som helst. Mentalt svaga Timrå mot mentalt svaga Växjö. Det kommer att lossna för något av lagen. Jag slår mig för bröstet och säger 5-2 till Timrå. Varför? Fråga dig istället om hönan eller ägget kom först, den är lättare att svara på. [b]Brynäs-AIK[/b] Brynäs har gått knackigt på slutet och AIK behöver poängen. Om motivation slår klass vinner alltså AIK. Jag har sett Brynäs PP i vinter och även om det inte är i topp statistiskt så är det glimrande i sina bästa stunder. Får Brynäs några PP så slår klass motivation. Järnkrook sätter två baljor i PP och Brynäs vinner med 4-2. [b]Rögle-HV71[/b] I mina ögon spelar elitseriens bästa spelare i det sämsta laget. Juhamatti Aaltonen är fruktansvärt bra, han kan avgöra detta på egen hand om han vill. Samtidigt har HV ett gäng gubbar som är ytterst kompetenta. Davidsson må ha skurit mer i sitt knä än en medelfamilj gör i sin julskinka men han kan fortfarande dominera matcher, riksgrisen och velputten Jämtin kan röra upp känslor och Mattias Karlsson är duktig på att äta pannkakor. HV vinner detta men det blir tajt, 3-4. [b]Färjestad-Skellefteå[/b] Riktigt bra match, hoppas folk i Karlstad förstår detta och fyller arenan. Jag tror Färjestad får det svårt att ta guldet i år men finalen kan mycket väl komma att stå mellan dessa lag. Skellefteå tar SM-guld senare i vår. Rickard Wallin som äntligen kan få slutspelsskägg kommer väl att säga emot mig, Martin Lundberg som kan skalla fram ett nytt gruvschakt om det skulle behövas kommer att hålla med mig. Sånt är livet, denna match kommer dock att sluta 2-2. Det var allt för denna gången, lycka till och kom ihåg att om livet känns surt är det bara att lägga sarg ut, ta nya positioner och börja om.