Din guide till 4 Nations Face-Off: De vinner turneringen!

NHL 4 Nations Face-Off markerar den första turneringen sedan World Cup 2016 där samtliga deltagande länder kan ställa upp med sina NHL-stjärnor. Med NHL-spelarnas medverkan redan bekräftad för OS i Milano 2026 ses fyrnationsturneringen som en betydelsefull förberedelse inför det prestigefyllda mästerskapet. I guiden nedan går jag igenom trupperna, synar lagets styrkor/svagheter och bjuder självklart på några väl avvägda speltips!

FAQ

Spelschema

Torsdag 13 februari, 02:00: Kanada – Sverige (Bell Centre, Montréal)
Fredag 14 februari, 02:00: USA – Finland (Bell Centre, Montréal)
Lördag 15 februari, 19:00: Finland – Sverige (Bell Centre, Montréal)
Söndag 16 februari, 02:00: USA – Kanada (Bell Centre, Montréal)
Måndag 17 februari, 19:00: Kanada – Finland (TD Garden, Boston)
Tisdag 18 februari, 02:00: Sverige – USA (TD Garden, Boston)
Fredag 21 februari, 02:00: Finalen (TD Garden, Boston)

Finlands trupp - 4:a

Målvakter

Juuse Saros
Ukko-Pekka Luukkonen
Kevin Lankinen

Backar

Miro Heiskanen - Niko Mikkola
Esa Lindell - Rasmus Ristolainen
Olli Maatta - Juuso Valimaki
Extra: Jani Hakanpaa

Forwards

Mikael Granlund - Aleksander Barkov - Mikko Rantanen
Artturi Lehkonen - Sebastian Aho - Patrik Laine
Teuvo Teravainen - Roope Hintz - Kaapo Kakko
Eetu Luostarinen - Anton Lundell - Erik Haula
Extra: Joel Armia

Inga finlirare här inte! Eller? Finlands trupp är rättvist rankad sist i turneringen av spelbolagen. Det jag däremot misstänker att är många bara ser att Finland har en kapabel första och andrakedja samt en världsklassmålvakt i Saros men glömmer att det finns några doldisar. Det här är inget lag som ska underskattas, för det finns kvaliteter trots att de rankas sist. Finnarna är inte heller sena med att spela uppoffrande och ge 110% i varje situation. Så pass på!

Bara slagna av USA

Vi börjar med det uppenbara, Finland har bakom Hellebuyck i USA turneringens näst bästa målvakt, Juuse Saros. Efter en mellansäsong förra året verkar det som vissa har glömt att Saros tillhör den absoluta toppen av målvakter i NHL och har gjort det under lång tid. Han har under många säsonger burit Nashville Predators på sina axlar och har det här året studsat tillbaka och sett mer ut som sitt gamla själv. Skulle han vara i toppform när det är dags för turneringen kommer han säkerligen ge Hellebuyck ett race i striden om turneringens målvakt. Däremot saknar Finland den bredden som Sverige till exempel har, alternativen bakom Saros är inget attraktivt även om både UPL och Lankinen gör godkända säsonger i sina respektive lag.

Finlands akilleshäl kommer vara backsidan. Bakom Heiskanen och Lindell är det ingen rolig läsning. Mikkola kan förvisso försvara och Ristolainen kan i sina bästa stunder briljera, men med undantag för Heiskanen och kanske Lindell hade sannolikt inga av de övriga backarna platsat i varken Sverige, USA eller Kanadas backbesättning. Det sagt är att de backar som följer med Finlands landslag inte är okapabla. Framförallt är det ett defensivt kompetent gäng som tillsammans med en hårt arbetande forwardsgrupp kommer spela uppoffrande och vara fysiskt jobbiga att möta. Risken är dock att de kommer få svårt att hänga med när spelare som McDavid, MacKinnon med flera kommer i full fart. Att Saros i målet spelar på topp kommer vara direkt avgörande för Finlands eventuella framgångar i den här turneringen.

Stark toppkedja

Finnarna har en intressant forwardsgrupp som jag inte tycker är långt bakom Tre Kronors. Framförallt kan de ställa upp med en första och andrakedja som tveklöst kan matcha Sverige. Aleksander Barkov som kommer centra i förstakedjan är inget annat än en av världens absolut bästa hockeyspelare, jag skulle sträcka mig så långt att säga att han sannolikt är den mest kompletta forwarden i NHL. Hans förmåga att göra exakt allting rätt över hela isen är häpnadsväckande i sina bästa stunder. Bredvid sig lär han få Mikko Rantanen från Colorado Avalanche. Knappast någon som behöver en närmare presentation, men de senaste två säsongerna har han gjort 104 respektive 105 poäng och lär kliva över 100 poäng denna säsong med. I topp sex-gruppen lär vi även se Sebastian Aho, som till vardags centrar förstakedjan i Carolina Hurricanes. Även här har Finland ett livsfarligt anfallsvapen som tre säsonger i rad levererat 36 mål eller mer. Patrik Laine som vaknat till liv igen har öst in mål i Montreal Canadiens och kommer säkert kunna nyttjas i Finlands powerplay. Roope Hintz från Dallas Stars är även han en väldigt skicklig målskytt som har börjat hitta formen. Mikael Granlund och Artturi Lehkonen är rutinerade herrar som har varit med förut och vet vad som krävs för att fälla avgörandet i matcher som står och väger.

Är botten sex för svag?

Frågan är om djupet bakom toppkedjorna är för tunt? En potentiell fjärdekedja med Luostarinen och Lundell tror jag många kommer se förbi, något som kan vara farligt att göra. Lundell är något av en “Barkov Junior”, väldigt kompetent över hela isen och spelar till vardags tillsammans med just Luostarinen där de ofta spelar i samma kedja hos Stanley Cup-vinnarna, Florida Panthers. Att den typen av dynamik redan finns tror jag inte ska underskattas. Vi kommer även se Kakko och Teravainen, där den förstnämnda verkligen börjat komma igång igen efter trejden till Seattle Kraken. Även Teravainen blir lätt bortglömd, men han går mot sin bästa säsong på flera år i ett uruselt Chicago Blackhawks. Teravainen och Kakko i en tredjekedja med Hintz är inte heller oävna. Min analys av botten sex är att den är bättre än vad många tror, men samtidigt tycker jag att Tre Kronor kan mönstra en starkare tredje och fjärdekedja, något som tillslut fäller avgörandet när rankingen av forwardsgruppen ska sättas.

Sveriges trupp - 3:a

Målvakter

Jacob Markström
Filip Gustavsson
Linus Ullmark

Backar

Victor Hedman - Rasmus Dahlin
Gustav Forsling - Erik Karlsson
Mattias Ekholm - Jonas Brodin
Extra: Rasmus Andersson

Forwards

Filip Forsberg - Elias Pettersson - William Nylander
Jesper Bratt - Mika Zibanejad - Adrian Kempe
William Karlsson - Joel Eriksson Ek - Lucas Raymond
Gustav Nyquist - Elias Lindholm - Viktor Arvidsson
Extra: Leo Carlsson

Vi tar en närmare titt på Tre Kronor och laget som Sam Hallam har tagit ut till turneringen. Som förväntat ligger Sveriges stora styrka på den fina backuppsättningen. Victor Hedman behöver ingen närmare presentation, han fortsätter vara en av NHL:s bäst levererade backar. Jag skulle gärna se honom tillsammans med Rasmus Dahlin som har kommit igång ordentligt och fortsätter att vara Buffalo Sabres mest lysande backstjärna. Ett starkt första backpar med mycket offensiv höjd.

Är Karlsson en belastning?

Det var länge heta diskussioner om Erik Karlsson efter att före detta landslagstränaren, Garpenlöv, uttalat sig om att han inte borde vara med i truppen. Jag tycker att debatten som följde var väldigt onyanserad från flera parter. Vi som följer NHL på en daglig basis vet hur hårt kritiserad Karlsson har varit, inte minst från de egna leden med snack om att Penguins vill dumpa kontraktet och göra sig av med honom. Anledningen är ganska enkel, han har inte varit tillräckligt bra sedan han anslöt till Penguins, varken den här eller förra säsongen. Däremot har Karlsson återigen börjat visa prov på sitt gamla jag med bra leverans under december, något han följt upp med att spela bra även i januari. Offensivt är han fortfarande en kraft att räkna med, kritiken har varit mot det svaga försvarsspelet. Det är rimligt att vara kritisk till den delen av hans spel, för när han inte levererar offensivt är han tyvärr en defensiv belastning. Allt handlar inte om att göra massa poäng, vilket vissa av de som i blindo tog honom i försvar dock verkar glömma. Hallam har hur som helst möjlighet att para ihop honom med Forsling eller Brodin för att balansera upp den svagheten hos Karlsson. Bägge två har sin styrka i sitt starka defensiva spel och borde kunna neutralisera eventuella problem.

Det är rimligt att vara kritisk till den delen av hans spel, för när han inte levererar offensivt är han tyvärr en defensiv belastning.

Som helhet tycker jag att vi bara är slagna av USA:s brutala backsida, vi är definitivt bättre än Finland och slår även Kanada på fingrarna. Där jag också tycker att Sverige är bättre än Kanada är på målvaktssidan. Här har Tre Kronor tre kapabla målvakter att välja bland. Jacob Markström, Linus Ullmark och Filip Gustavsson. Jag har svårt att se en självklart etta, tvåa och trea. Men med Ullmark skadad och med en osäker prognos lutar det åt att Markström och Gustavsson gör upp om förtroendet som förstemålvakt. Hur Hallam än väljer att göra finns det egentligen inga felaktiga svar. Skulle jag spekulera i vem han går med som förstespade tror jag det blir Jacob Markström i slutändan. För egen del hoppas jag på Gustavsson då hans prestationer i Minnesota Wild den här säsongen har varit en stor anledning till deras framgångar. Han är också den målvakten av trion med bäst underliggande siffror den här säsongen. Vi kommer inte ha turneringens bästa målvakt, eller ens näst bästa, men nivån kommer vara hög och oavsett vem som vaktar målet.

Räcker offensiven?

Jag säger inte att vi inte har spets, för det har vi. Men vi kommer inte i närheten av samma firepower som USA eller Kanada. Faktum är att jag inte håller vår forwardsgrupp speciellt mycket högre än Finlands. Men vi börjar med det positiva. Filip Forsberg, Elias Pettersson och William Nylander är spelare som sticker ut som lagledande forwards i sina respektive NHL-lag. Realiteten är dock att ingen av dem kan matcha det allra bästa som varken USA, Kanada eller Finland ställer på isen i sina förstakedjor. Bakom trion hittar vi bland annat Jesper Bratt och Adrian Kempe, där framförallt Bratt sticker ut med fortsatt hög produktion i sitt New Jersey Devils. Exakt hur bra Jesper Bratt är utan Jack Hughes bredvid sig är mer oklart, men han håller hög nivå och känns konstant underskattad. Vi ska inte heller glömma Lucas Raymond som leder den interna poängligan i Detroit Red Wings och går mot en rekordsäsong. Bakom ovan nämnda har vi några defensiva skickliga forwards i William Karlsson och Joel Eriksson Ek som borde passa bra i en tredjekedja som gnuggar och stänger ner moståndarna. Förövrigt är det stora frågetecken kring hur statusen kommer vara på Mika Zibanejad som har en katastrofsäsong med New York Rangers. Eller vart Hallam ska ta vägen med en iskall Elias Lindholm som sett otroligt blek ut i Boston Bruins.

Tre Kronors forwardsgrupp är inte dålig, men den är samtidigt otroligt medelmåttig. Vi har bra spetsspelare men ingen motsvarighet till McDavid, MacKinnon, Matthews, Rantanen eller Barkov. Samtidigt finns det kvalitet i alla led. Förhoppningsvis kan vi se spelare som Zibanejad och Lindholm ha en bra januarimånad inför turneringen och få momentum. En mjuk faktor, men alltjämt värd att ta i beaktning är att USA och Kanada som är proppade till bredden med storstjärnor har många spelare som inte alls är vana att gå rollen som tredje/fjärdekedje-spelare. Det kanske är en icke faktor i slutändan, men kanske kan Tre Kronor lite enklare hitta harmoni i sina kedjor än vad favoriterna kan. Vi har också fördelen av ett tacksamt spelschema där vi i den andra matchen kommer att möta Finland när de är back-to-back efter att ha spelat mot USA natten innan, definitivt en viktig faktor.

Kanadas trupp - 2:a

Målvakter

Jordan Binnington
Adin Hill
Sam Montembeault

Backar

Devon Toews - Cale Makar
Josh Morrissey - Alex Pietrangelo
Travis Sanheim - Shea Theodore
Extra: Colton Parayko

Forwards

Sam Reinhart - Connor McDavid - Mitch Marner
Brad Marchand - Sidney Crosby - Nathan MacKinnon
Brandon Hagel - Brayden Point - Mark Stone
Seth Jarvis - Anthony Cirelli - Travis Konecny
Extra: Sam Bennett

McDavid, MacKinnon, Makar och Crosby i samma lag, får man göra så? Skämt å sido är det lite stört att tänka sig vilket powerplay som Kanada kan ställa upp med i den här turneringen, för att inte säga toppkedjorna i 5v5-spelet. I Kanada hittar vi några av världens absolut bästa offensiva spelare. McDavid och MacKinnon behöver jag knappt nämna, mer än att duon är spelare med kapacitet att göra 140-150 poäng på en NHL-säsong, något som knappt borde vara möjligt. Bakom superduon hittar vi rutinerade Sidney Crosby, fortfarande högpresterande i sitt Pittsburgh Penguins. Kanada har även Sam Reinhart, som var med och tog sitt Panthers till Stanley Cup-seger i somras. Kreatören Mitch Marner som går mot en rekordsäsong kommer vara livsfarlig bredvid en sån som McDavid. Brayden Point som blir lite bortglömd i det här sällskapet är med och gör upp om ledningen i målskytteligan den här säsongen. Rutinerade Mark Stone som har vunnit med mesta och vet hur man avgör matcher, han kommer sannolikt hänga i en tredjekedja, där snackar vi offensiv bredd!

Målvaktsproblem i Kanada?

Att Kanada har en brutal offensiv som kommer vara nästan omöjlig att få stopp på, det är nog de allra flesta överens om. Däremot finns det svagheter i det här laget. I mål har man turneringens svagaste förstemålvakt i Jordan Binnington och bredden bakom honom är inget att skryta med heller. Varken Hill eller Montembeault är några toppmålvakter. Just målvaktsspelet kan komma att bli ett problem för Kanada om inte Binnington verkligen hittat formen lagom till turneringen.

Spetsigt nog att kompensera för eventuella briser

Backarna Kanada ställer upp med är inte på något sätt dåliga, men de är samtidigt långt från samma kvalitet som de har i forwardsgruppen. Som jag skrev tidigare håller jag Kanadas backar något lägre än Tre Kronors. Det som sticker ut är såklart Cale Makar. Coloradobacken är en av världens allra bästa backar och är definitivt med i racet om ytterligare en Norris Throphy den här säsongen. Han kommer vara en stor tillgång för Kanada i deras powerplay och tillsammans med MacKinnon finns det redan en fin dynamik att bygga på. Det är också en stor fördel att han får med sig sin backkollega från Colorado, Devon Toews, tillsammans är de förmodligen NHL:s bästa backpar. Toews kan spela offensivt också, men det är framförallt hans defensiva egenskaper som ska värderas högst. Morrissey fortsätter göra det riktigt bra med sitt Winnipeg Jets och är en back som klarar av att leverera kring 1 poäng/match samtidigt som han är defensivt kompetent. Kanada har även Shea Theodore och Alex Pietrangelo att tillgå, en duo som redan spelar ihop i Vegas och håller hög nivå där. Man valde även att plocka med Travis Sanheim och Colton Parayko, två hårt jobbande backar, men knappast några finlirare. Jag förstår resonemanget men tycker samtidigt att Kanada gjorde bort sig om valde att ställa över Evan Bouchard som haft sitt stora genombrott med Edmonton Oilers. Förmodligen ville de balansera laget med lite mer defensivt kunnande, men varken Sanheim eller Parayko håller jag speciellt högt ens i det avseendet.

Sammanfattningsvis så kommer Kanada att leva på sin brutala spets. Offensiven är så pass bra att den kommer kunna bära Kanada hela vägen till guldet. Men det finns en helt annan sårbarhet i defensiven som till exempel USA inte har. Kanada är inte heller lika välbalanserat utan ser extremt framtunga ut. Lägg därtill turneringens svagaste målvaktssida och jag finner det inte alls otroligt att Kanada kan bli exponerade även av Sverige och Finland. Men i slutändan är förmodligen offensiven så pass bra att det inte gör någon skillnad.

USAs trupp - 1:a

Målvakter

Connor Hellebuyck
Jake Oettinger
Jeremy Swayman

Backar

Quinn Hughes - Charlie McAvoy
Jaccob Slavin - Adam Fox
Zach Werenski - Brock Faber
Extra: Noah Hanifin

Forwards

Jack Hughes - Auston Matthews - Matthew Tkachuk
Jake Guentzel - Jack Eichel - Matt Boldy
Kyle Connor - Dylan Larkin - J.T. Miller
Brady Tkachuk - Vincent Trocheck - Chris Kreider
Extra: Brock Nelson

Mina favoriter att vinna turneringen och det är inte svårt att förstå varför när man granskar truppen i sin helhet. Bäst målvakt, bästa backarna och en forwardsgrupp som så gott som matchar Kanadas. USA må kanske ligga lite efter den brutala spets som Kanada kan mönstra med McDavid, MacKinnon och Makar, men inte med mycket, och framförallt finns det ett högre defensivt kunnande i USA. De framstår som mer kompletta än vad kanadickerna gör, utan att jag på något sätt säger att USA ska vara några stora favoriter. Det här är en strid mellan USA och Kanada och det kommer att vara jämt.

Det här är en strid mellan USA och Kanada och det kommer att vara jämt.

Connor Hellebuyck har jag redan nämnt vid flera tillfällen och det finns inte en hockeykunnig själ där ute som kan påstå annat än att Connor Hellebuyck är världens bästa målvakt. Återigen har han bäst underliggande siffror av alla målvakter i NHL samt bäst räddningsprocent i ligan. Håller han sig bara frisk lär det bli en tredje Vezina Trophy efter den här säsongen. Skulle han bli skadad har USA lyxen att ha två ytterst kompetenta målvakter i Swayman och Oettinger, de hade inte behövt skämmas för sig och är förmodligen de bästa målvakterna bakom Juuse Saros.

Turneringens överlägset bästa backsida

Backsidan är rent ut sagt löjligt bra. Att ha tre av världens fyra bästa backar med i samma trupp känns nästan orättvist. Quinn Hughes, Adam Fox och Zach Werenski öser in poäng i sina respektive NHL-lag. Inför säsongen hade nog ingen hållit med om att Werenski skulle nämnas i samma skara som Fox och Hughes, men hans säsong har varit fullkomligt fenomenal och han är en av de stora anledningarna till att Columbus Blue Jackets är konkurrenskraftiga den här säsongen. 48 poäng på 43 matcher i skrivande stund är inget annat än galet i den mediokra omgivning han spelar. Då ska även tilläggas att USA har McAvoy att tillgå, som förvisso har en mellansäsong, men som i sina bästa stunder är en av världens bästa backar han med. Jag vill även nämna Jaccob Slavin, en av de mest underskattade backarna i NHL de senaste åren. Hans förmåga att få sina backkollegor att bli bättre är ett känt fenomen. Det råder absolut noll tvivel om att USA har ligans bästa backuppsättning. Tre Kronor har bra backar, men kommer trots det inte i närheten av kvaliteten USA kan mönstra.

Riktigt bra, men kan jänkarna matcha Kanada?

Forwardsgruppen är intressant på många sätt. Den är inte lika spetsig som Kanadas. Samtidigt finns här en balanserad mix av olika spelartyper. Matthews var förra säsongens bästa målskytt med 69 mål på 81 matcher i Toronto Maple Leafs. Han har inte riktigt samma takt i målskyttet den här säsongen, men få spelare är så kliniska i avsluten som honom. Jack Hughes är en kreatör i världsklass som säkerligen kommer servera Matthew om han inte själv trycker in pucken. Matthew Tkachuk kan också göra mål och visade vägen i Florida Panthers Stanley Cup-vinst förra säsongen. Vi kommer även hitta toppforwards som Jack Eichel, Jake Guentzel, Matt Boldy, Kyle Connor, Dylan Larkin med flera bland USA:s forwards. Det är gott om spelare som är skickliga på att göra mål och USA kommer ha fyra farliga kedjor att rulla på. Men USA:s stora fördel i turneringen är att de kommer vara otroligt svåra att göra mål på. Utöver målvaktsspelet är Slavin, Faber och McAvoy ytterst skickliga på att försvara och i kombination med så många skickliga målskyttar ser jag inga svagheter i den här truppen. Kanada kanske har den farligaste offensiven, men de kommer vara sårbara bakåt på ett sätt som USA inte kommer att vara.

Speltips till turneringen

Med knappt en månad kvar kommer jag inte skicka med några mängder av speltips. Dels för att spelbolagen ännu inte öppnat så många långtidsmarknader, men även för att det kan uppstå skador på nyckelspelare innan turneringen börjar. Det sagt har jag hittat två spel jag tycker är riktigt fina!

• USA att vinna 4 Nations @ 3,00 på Betsson

USA kanske inte kan matcha Kanadas absoluta spets, men samtidigt är de knappast långt ifrån. Jänkarna har tveklöst den bästa backsidan i turneringen samt den bästa målvakten. Ska det inte vara skäl nog till att vara favoriter vet jag inte vad.

• Rantanen bästa poänggörare i Finland @ 5.00 på bet365

Finland har en skiktad forwardsgrupp, där Mikko Rantanen kommer att spela en huvudroll i offensiven. Jag har svårt att inte se honom bli ordentligt matchad under turneringens gång och sannolikt kommer han få gå tillsammans med Barkov och förslagsvis Granlund i en förstakedja. Han lär också ha en nyckelroll i PP och är något mer offensivt viktad än exempelvis Barkov. Med över 100 poäng gjorda de senaste två säsongerna och med ett 111 poängs-tempo den här säsongen är Rantanen i lysande form!