Speltips: Krönika: The Chicken Swede

För många ringer inte namnet Inge Hammarström någon större klocka, men faktum är att hans beslut att åka över Atlanten på sjuttiotalet med stor sannolikhet har bidragit till att kapitalt ändra svensk hockeyhistoria i grunden. Utöver sin egen är hans historia nämligen tätt sammanflätad med karriärerna hos två av Sveriges i särklass största namn genom tiderna.

Inge Hammarström var ett av Sveriges absolut första proffs i National Hockey League. Han kom till Toronto Maple Leafs i början av sjuttiotalet tillsammans med Börje Salming och gjorde fyra fulla säsonger för klubben, alla över 40 poäng som en klassisk 20+20-spelare. Därefter blev det två säsonger i Blues innan han återvände till Sverige och avslutade karriären i Brynäs. Börje och Inge hade utvecklats tillsammans i Brynäs och Tre Kronor och det är nog ingen orimlighet att anta att beslutet att ge NHL ett försök också togs under stark påverkan av varandra.

"Hur man än vrider och vänder på det här är det ju ett otroligt stort steg att ta, att flytta till ett annat land och ställa om sig helt levnadsmässigt och så" sade Inge i en intervju med Sveriges Television inför flytten. Man ska komma ihåg att Börje och Inge var på väg mot en liga där de var pionjärerna bland svenskar. Ingen hade kommit före dem; för den som lämnar Sverige för att spela i ligan idag finns det ett hundratal landsmän att ta råd och sällskap av, farmarlagen oräknade.

Inge Hammarström fick som ingen annan klä skott för jänkarnas uppfattning om chicken swedes. Börje Salming var förvisso samtida och i samma klubb, men BJ hade en spelstil och en personlighet som snabbt gjorde att de flesta i ligan förstod att det här inte var en kille som tog skit av någon. Hammarström var något annat. Inte på något sätt feg, då gör man inte fyra år i en av världens mest anrika klubbar i den tuffaste ligan, men fortfarande en udda fågel. Man kan utan att twista allt för mycket på sanningen säga att Inge Hammarström var före sin tid. Han var en graciös spelare som ersatte fysisk tuffhet med en bländande teknik och fin skridskoåkning. Inge Hammarström var inte i NHL för att slåss. Idag är det inga konstigheter, och Wayne Gretzky visade några år senare att man kunde vara bäst i världen med just den spelstil som Hammarström anammade. 1974 var det inte alls samma klimat, många visade ett öppet förakt för den typ av hockey som Hammarström förde med sig till Toronto. En av de som sällade sig till den uppfattningen var sjukt nog Maple Leafs egensinnige ägare Harold Ballard, som upprepade gånger (bildligt)högg Hammarström i ryggen. Bland annat ska han ha kommit med följande uttalande.

"Hammarström kan åka in i sarghörnet med ett gäng ägg i fickorna utan att något av dem går sönder"

Även om antalet ägg varierar beroende på vem som berättar historien, var det inte på något sätt en komplimang. Ballard stod för ett direkt karaktärsmord på Hammarström, vilken jag är övertygad om hade kunnat bli en av våra stora NHL-spelare om han kommit in i ligan tio år senare. Det var inte bara att han ersatte fysik med teknik, utan också den rena tekniken med ett passningsspel som blev utbrett och framgångsrikt först många år senare. Även om Hammarströms sejour som spelare inte blev jättelång och vår tid tenderar att glömma bort honom när vi ska lista de stora blågula spelarna på andra sidan, har han satt outplånliga spår på den amerikanska hockeyligan. Först som spelare där han visade att svenska skridskoskickliga forwards utan intresse av att slåss kunde platsa ändå.

Därefter i hans gärning vid sidan av rinken. I nästan trettio år har Hammström nu scoutat för NHL-klubbar, först för Philadelphia Flyers och numera för Vancouver Canucks. Förutom att bana väg för andra svenskar i NHL är Hammarströms främsta bidrag till sporten att han övertygade Flyers att chansa på en inte helt självklar Peter Forsberg tidigt i förstarundan framför namn som Alexei Kovalev och framför allt kanske dittills mer framgångsrika kamraten Markus Näslund. Det är ett arv att lämna efter sig han inte direkt behöver skämmas för.