I väntan på karnevalen

[b]Om ganska exakt ett år är vi där: sommarkvällar i Rio, strandfotboll på Copacabana och svävande danssteg av fenomenet Neymar. Men i väntan på karnevalen ska en underskattad turnering spelas, och när Confederations Cup lurar runt hörnet är det lika bra att uppskatta den för vad den är.[/b] \ [b]När mästarna från världens alla hörn och håll korats tänker de inte direkt på Confederations Cup.[/b] Dit är kontinenternas erövrare direktkvalificerade tack vare sina segrar på olika revir, men inte ens när glädjeyran lagt sig ägnar man någon större tanke åt det här mästerskapet. I folkmun kallad för-VM gör åtta länder upp om titeln som mästarnas mästare, som kejsarna av planeten. I år värmer de upp Rio för det stora spektaklet som väntar nästa sommar. De sår fröna för den maffiga skörd som ska mätta världens ögon om ett år. Från Japan i öster via Spanien i Europa till hemmanationen i Sydamerika - alla är där på bekostnad av sin semester. Vad vi har att vänta oss? Underhållning. Men okej, fler och fler börjar irritera sig på Spaniens brist på just underhållning. Där vissa menar att deras vinster talar sitt tydliga språk menar andra att ett så bollskickligt landslag inte behöver rulla och rulla tills motståndarna stupar av trötthet.[b] Spanien står inför ett möjligt vägskäl.[/b] Barcelonas tiki-taka, frenetiskt anammad, tycks vara inne på sin sista, sönderlästa vers. Samtidigt har den burit fram Spanien till tre mästerskapstriumfer som fått igång tongångarna om att det är tidernas bästa landslag vi ser. Kommer spanjorerna överge den vägvinnande men urtråkiga spelstilen - eller fortsätta på samma inslagna väg, med samma inpräntade system? Oavsett taktik kommer de rustade till tänderna, med Xavi som odiskutabel dirigent och Iniesta som snurrande yrväder. [b]Det lär räcka mot Tahiti, Uruguay och Nigeria, men vem vet? [/b]Trion är inte stark nog att rubba Spanien om turneringen spelades över en hel säsong, men nu är det en enda match i gruppspelet. Inga dubbelmöten, ingen logik. Bara den där runda bollen som kan studsa åt vilket håll som helst. Uruguay kommer till spel efter att ha halkat efter i VM-kvalet. Trots spets i Edinson Cavani och Luis Suarez har man misslyckats bygga vidare på 2010-framgången där duon understöddes av en bländande Diego Forlan och ett kollektivt lagarbete som räckte till en fjärdeplats i VM. Tahitis överraskande seger i Oceaniska mästerskapen har belönats med biljett till skeppet mot Rio, men mer än sin blotta närvaro lär de inte lämna avtryck. Nigeria har självklart en större chans än Tahiti att knipa en plats till semifinalen, men känns ändå snäppet under underliga Uruguay. \ I kraft av Spaniens dubbeltriumf i både VM och EM halkade Italien in på ett bananskal. [b]Under Cesare Prandellis ledning har Azzurri fått tillbaka den offensivlusta som tog dem hela vägen till guld i Tyskland 2006. [/b]Generationsväxlingen går sakta, sakta igenom, medan Pirlo och Buffon fortfarande utgör ryggraden i det landslag som alltid är oberäkneligt. På topp förväntas Balotelli starta med någon av Cassano/El Shaarawy, och backlinjen biffar upp bröstkorgen för att påminna världen var defensiven har sitt fäste. Med i gruppen finns också Mexiko och Japan, två svårbedömda lag som möjligen värderar turneringen högre än de stora elefanterna. För Mexiko vore en triumf i Confederations Cup en slags bekräftelse på att man faktiskt håller bland bjässarna, medan hos formstarka Japan är viljan stor att visa hur disciplin bäst ska kombineras med skönlir. [b]I solens gassande sken lyser ett gyllengult landslag.[/b] De ska spela bort Italien, Mexiko och Japan, de ska visa att landets ungtuppar är en sommar från att bli potentiella världsmästare. Brasilien kommer till spel med sina tre tindrande tenorer på det offensiva mittfältet: Neymar, Oscar och Lucas Moura. [b]Det är upplagt för dans, men också för snedsteg och feltramp. [/b]Oavsett utgång kommer vi att få en försmak på nästa års brasilianska landslag. Charmiga och bollbegåvade, men ineffektiva? Eller har de lärt sig att använda fötterna på ett cyniskt sätt, att låta gingan tämjas av disciplinen, att kombinera lekstugan med den hårda skolan? Med start på lördag drunknar vi i frågehavet. Håller Spaniens tiki-taka ännu? Kan Italien bygga vidare på sitt fina EM-slutspel? Är Uruguay uträknade eller underbara? Ja eller nej till Japan? Var står Nigeria? Kan Mexiko mixa ihop något för maximal utdelning? Och var det värt att ta hit Tahiti? [b]Tja, jag tror mer på att vi bara ska luta oss tillbaka och hoppas på lite samba, lite skönfotboll och genuin underhållning i väntan på karnevalen.[/b] \