Sagan om mästarens återkomst

[b]Han var kungen som återvände. Tio år efter att ha slagit igenom i Arsenal kom Thierry Henry tillbaka som om ingenting hade förändrats. Kapitlet blev det vackraste, men i boken fanns många fler. Arsenals franska pärla präntade in sin historia med en mästares penna.[/b] \ [i]"I've seen most things in this league in the last 25 years. I haven't seen anything like him" - Andy Gray[/i] Mitt i januaris isande kyla slog Arsene Wenger in en nostlagisk, värmande present. Klubbens meste målskytt genom tiderna var redo för återkomst. I två månader skulle inlånade Thierry Henry återigen bära Arsenal-tröjan, och 68 minuter in i FA-cupmötet med Leeds byter han av Marouanne Chamakh. Tio minuter senare får han en smörpassning, lägger upp bollen för avslut och trycker iväg. Resten är, som Arsene Wenger sa, en saga man berättar för unga barn som vill höra en berättelse om sporten fotboll. [b]Thierry Henry föddes den 17 augusti 1977 i den franska förorten Les Ulis.[/b] Föräldrarna kom ursprungligen från Karibien men bodde nu i ett arbetarklassområde där en av få ljuspunkter var fotbollsanläggningarna. Tidigt uppvisade lille Thierry talang och målsinne tillräckliga för att pappa Antoine uppmuntrade honom att gå på pojklagets träningar, trots att sonen själv inte var särskilt intresserad av fotboll. Snart slipade dock Henry både på intresset och talangen. Tolv år gammal blev han uppvaktad av storklubben AS Monaco som skickade en talangscout för att studera ynglingen under en match. Henry gjorde sex mål. Monaco valde att värva honom utan provspel, och Henry kom att hamna i händerna på en viss Arsene Wenger. Här startade en symbios som senare skulle erövra England. Wenger möblerade genast om Henrys position. Ut på kanten, utmana ytterbackar i stället för mittbackar – och framgången dröjde inte. Henry och David Trezeguet lyfte Monaco mot högre höjder, från franska ligatitlar till Champions League-semifinal. Båda spelarna blev uttagna till det franska landslag som gick hela vägen i VM -98. Men halvåret senare följde en tid av depression. Det var januari, det var isande kyla – och Juventus värvade Thierry Henry för drygt tio miljoner pund. Henry fick bara en halv säsong på sig att lära sig den gamla damens danssteg, men blev fullständigt isolerad och avväpnad på kanten. De taktiskt slipade italienarna visade ingen nåd, men från England hörde en gammal vän av sig. Arsene Wenger hade intagit Arsenals tränarbänk för att revolutionera den brittiska fotbollen, och med sig ville han ha Thierry Henry. [b]Henry landade i London fast besluten att hitta tillbaka till gammal god form.[/b] Härdad av sin tid i Juventus bet han ihop trots de tidiga motgångarna i Arsenal. Uteblivna mål i de åtta första matcherna följdes upp av den engelska pressens obarmhärtighet, och snart började fansen misströsta. Wengers påstådda pärla såg mer ut som en rostig bit kol. En envetet jobbande Henry stretade vidare och när milleniet skiftade, när december blev januari, så lät Henry det engelska klimatets kyla inta hans sinnen. Plötsligt blev avsluten så kalla att de värmde supportrarna. Plötsligt förvandlades han till en målgörare som tangerade Alan Shearers rekord på mål i sju raka matcher. Plötsligt var isen bruten och sagans mest utförliga kapitel började skrivas. Säsongen 2001/02 vann Arsenal dubbeln och Henry var en starkt bidragande orsak med sina 32 mål. Det var bara början. Året därpå tog Arsenal hem FA-cupen med en Henry som förvandlats till assistkung utan att hämma målskörden. Fantastiska 23 assist i ligaspelet bådade gott inför nästa upplaga av Premier League och den visade sig vara lugnet innan Arsenal tog England med storm. Under ledning av Thierry Henrys 30 ligamål gick man igenom säsongen obesegrade och dubbades till ”The Invincibles”. Robert Pires och Fredrik Ljungberg vällde fram på kanterna medan dominanten Patrick Vieira styrde mittfältet. Inte förrän en 16-årig supertalang vid namn Wayne Rooney bröt den makalösa sviten på 49 förlustfria matcher kom Arsenal ner på jorden igen. Henry fortsatte att leverera och vräkte in 30 mål medan han spelade fram till femton. Han övergick till att bli legend i Arsenal, och på den nya arenan Emirates Stadium kom en staty att resas till hans ära. [b]Henry hade det mesta. [/b]Hans förmåga att ständigt lura offsidefällorna vittnade om spelintelligens, och kombinationen av snabbhet och teknik gjorde honom närmast ostoppbar. Henrys signum var dock de skruvade avsluten med en patenterad bredsida i bortre hörnet, otagbart för varenda målvakt. Men ett nytt blad skulle skrivas efter Arsenals finalförlust i Champions League. En skadad Thierry Henry fick säsongen därpå se lagkamraterna misslyckas med att omvandla sina spelövertag till mål, framgångarna uteblev och Wengers framtid ifrågasattes. Stjärnvärvningarna lyste med sin frånvaro, och Henry signade till slut för Barcelona under sommaren 2007. Där vann han sex titlar under fantastiska 2009, innan han tog hem Eastern Conference med sin nya klubb New York Red Bulls. Sedan kom januari 2012 och dess isande kyla mitt i Londons öga. [b]Arenan är smockfull, matchen står och väger.[/b] Vid sidlinjen väntar Thierry Henry på att få byta av Marouanne Chamakh. Han är redo att frysa tiden, förflytta oss tio år tillbaka. Leeds förvandlas till statister, Alexandre Song till hjälpande hand. Henry får bollen i straffområdets vänstra del och vinklar foten för att slå in bollen i bortre. Publiken jublar nästan innan numret är över, innan sagans sista kapitel skrivits klart. De visste. Mitt i iskylan släpper Thierry Henry ett täcke av värmande magi över sina älskade supportrar och skjuter klubben till seger som om tiderna aldrig förändrats. Mannen som i Arsenal förvandlades till en av världens bästa anfallare omfamnar Arsene Wenger som för att fullända cirkelns slutning. Henry berättade efter matchen att han aldrig hade trott på spel i Arsenal igen, än mindre att han skulle avgöra en match. Under karriärens gång underströk han ständigt vikten av att bli ihågkommen inte bara som en bra fotbollsspelare, utan som en bra människa. Det blev han, och mer därtill. Thierry Henry var en mästare. \ [i]"The first day that he came into the dressing room, I did not dare to look him in the face. I knew everything that he had done in England" - Lionel Messi[/i]