Hjärtat som aldrig ville sluta slå

[b]Sagor har lärt oss att blonda prinsar bar stora hjärtan. Pavel Nedved var inget undantag. Hans hjärta tycktes dunka Snabbare än alla andras, till och med när det krossades under en glittrande majkväll i Turin. [/b] \ [i]”Förmodligen den största träningsnarkoman jag mött. Nedved cyklade en timme före träningen på egen hand. Efter den sprang han lika länge.” – Zlatan Ibrahimovic[/i] [b]Sex tjeckiska guldbollar, ett EM-silver och vinnare av Ballon d’Or under sitt bländande 2003.[/b] Gott så? Vi späder på. Italienska ligatitlar med Lazio och Juventus, cupguld med samma lag. Räcker det så? Inte riktigt. Den 14 maj 2003 utför Juventus en perfekt match mot kungliga Madrid i Champions League-semins returmöte. Skådespelet tar plats på Stadio delle Alpi i Turin och Nedved har vräkt in 3-0 inför en fanatisk hemmapublik. Han leder sitt Juve mot final när han plötsligt kommer sent in i en tackling på Steve McManaman. Den hårfagre prinsen visste genast. Domaren kom, letade i fickan – och Nedved föll ner på knä och började gråta. Avstängd i finalen. Varför just finalen? Berättelsen om Pavel Nedved börjar i Tatran Skalna, där han började spela redan som femåring med ett extremt intresse för fotboll. Efter flera stopp i mindre tjeckiska klubbar tog karriären fart i Sparta Prag innan det var dags för EM 1996. Tjeckien stormade mot final och förlorade mot Tyskland, men på mittfältet fick en komplett Nedved sitt internationella genombrott. Lazio nappade direkt. Med Nedved som en av lagets absoluta stöttepelare bärgade klubben sin blott andra ligatitel någonsin och tog även hem den sista upplagan av Cupvinnarcupen. Matchvinnare? Pavel Nedved. [b]Men briljansen i Lazio-tröjan var bara en försmak på vad Nedved skulle bjuda på.[/b] 2001 stod Lazio på ruinens brant och tvingades sälja sina två största stjärnor. Den ene heter Juan Sebastian Veron och drog till Manchester United för att uppvisa sin passningsskicklighet. Den andra kom att kallas den tjeckiska kanonen i en gammal dam som precis gjort sig av med den franske giganten Zinedine Zidane. Nedved köptes in till Juventus för ett omöjligt uppdrag: fyll luckan efter Zidane. Längre bak i banan hade Italiens mest spännande målvakt Gianluigi Buffon värvats in, och i försvaret gjorde Lilian Thuram uruguayanen Paolo Montero sällskap i mittlåset. Och det dröjde inte länge innan Montero häpnade: - Han anlände tidigare till träningen och sprang ensam, hela tiden. Han är den största professionella idrottsmannen jag känt. Nedveds hjärta tycktes pumpa snabbare än alla andras. Det ville aldrig sluta slå. Til och med när Juventus tvångsdegraderades till Serie B valde Nedved att stanna och utgjorde en dödlig trio med David Trezeguet och Alessandro Del Piero. Sejouren i andradivisionen blev därför kortvarig, och luckan efter Zidane var inte bara fylld. Nedved hade gjort sig ett eget namn, slagit in en ny väg, med sina fantastiska fötter, enorma lungor och högklassiga teknik. När det vankades landslagsspel var han lika bra. I EM 2004 var han härförare i det Tjeckien som borde gått hela vägen om inte oturen grinat dem i ansiktet. Bragdvändningen mot Holland hade varit omöjlig om inte Nedved tagit sitt lag i kragen och dirigerat dem med sitt torra krut och oupphörliga kämparglöd. Att Greklands gyllene öde stod skrivet i stjärnorna fick Nedved maktlöst acceptera. [b]I december 2003 utsågs Nedved till Europa bäste fotbollsspelare. [/b]Priset var mer prestigefyllt än det som FIFA tilldelade världens bäste. Tjecken vann nämligen Ballon d’Or, och det är allmänt känt att den vägde tyngst som indivduellt pris. Nedved höll undan för det franske Premier League-fenomenet Thierry Henry och Milans åldrande general Paolo Maldini. Det var i december. Sju månader tidigare spelade Juventus Champions League-semifinal mot Real Madrid. Italienarna vann efter en perfekt genomförd match. Men nio minuter från full tid kom Pavel Nedved sent in i en tackling och fick syna kortet. Han var därmed avstängd i finalen mot Milan som Juve förlorade på straffar. Sekunden när Nedved insåg att han skulle missa finalen verkade hans hjärta ha krossats fullständigt. Men förmodligen slog hjärtat fortfarande, förmodligen dunkade det ändå. \