Din guide till SHL 2024/2025!

Veckorna passerar i rasande fart och sedan Power Rankingen för några veckor sedan har det skett en hel del. Trupperna har satt sig och det har blivit dags att betygsätta lagen och bjuda på min slutliga ranking. Självklart skickar jag även med några speltips!

14. Örebro

Det kan verka tufft att placera Örebro sist. Närkingarna var för bara två säsonger sedan fyra i grundserien och utmanade verkligen Skellefteå i semifinalen. Men mycket har hänt sedan dess. Örebro kommer från en svag säsong där de tillslut bara landade på en tiondeplats. Det mesta har dock kretsat kring vad som skett utanför isen. Härvan med Mathias Bromé och Philip Holm har varit återkommande ända sedan bägge fick sitta på läktaren under åttondelsfinalen mot Luleå. Det är förvisso bra att det tillslut löste sig med Bromé, men de spetskvaliteter han trots allt besitter är ett tungt avbräck. Speciellt för ett lag som redan förra säsongen var ett av ligans trubbigaste. Försvunnit har även talangen Jonathan Lekkerimäki gjort. Efter succésäsongen har han stuckit över till NHL. 19 mål blev det för den unge forwarden i Örebrotröjan förra säsongen och han var den enda i laget som sprängde 30-poängsvallen. Det är inte det enda tunga tapp som skett. På backsidan har Örebro tappat två högkvalitativa backar. Rasmus Rissanen har dragit till Linköping, en defensivt skicklig back som gjorde stor nytta i Örebroförsvaret. Den landslagsmeriterade backen Samuel Johannesson har dragit till Nordamerika, extra tungt då Johannesson erbjöd fina offensiva färdigheter och var lagets poängbästa back.

För att täcka upp för de offensiva avbräcken har Örebro plockat in Patrik Karlkvist från degraderade Oskarshamn. Karlkvist har varit en av SHL:s vassaste prickskyttar 2021/22 och 2022/23-säsongerna, men den magin såg vi inte alls av förra säsongen. Förvisso gjorde Karlkvist bara 35 matcher och visst fanns det inslag av hans briljans, men säsongen blev tyvärr mer synonymt med att det läckte bakåt när han var på isen, -35 mål är ingen rolig läsning. Från Oskarshamn har Örebro även plockat in backen, David Quenneville, en spelare jag gillar och tycker är underskattad. Han är både skridskoskicklig med och utan puck och har under sina tre säsonger i Oskarshamn etablerat sig som en mycket kapabel SHL-back. Här har Örebro någon som kommer kunna hjälpa dem från blålinjen i powerplay, bra för en klubb som hade sämst utdelning i spelformen den gångna säsongen. I powerplay hoppas Örebro även få användning av nyförvärvet Patrik Puistola från Jukurit. Forwarden har varit en offensiv kraft i den finska ligan och stod förra säsongen för 19 mål och 26 assist på 54 matcher. Han fick även förtroende i landslaget för andra året i rad. Det gäller för Örebro att få in nyförvärven i det nya spelsystemet och omgivningen, en nyckelfaktor om de ska kunna hoppas slippa negativt kval.

Karlkvist har varit en av SHL:s vassaste prickskyttar 2021/22 och 2022/23-säsongerna, men den magin såg vi inte alls av förra säsongen.

Örebro har fortfarande kvar en stabil målvaktsduo i Jonas Arntzen och Jhonas Enroth. Även om ingen av dem var toppmålvakter förra säsongen håller de bra SHL-nivå och ger Örebro trygghet längst bak på isen. Det är inte bara målvakterna som är att känna igen från föregående säsongen - Robert Leino (f), Hannes Björningen (f), William Wikman (f), Glenn Gustafsson (f) med flera etablerade forwards är kvar i laget. Örebros forwards har gott om SHL-rutin och bredden är egentligen skaplig, problemet är avsaknaden av spets. Med Gustav Bäckström, Filip Berglund och nyförvärven Peetro Seppälä, som kommer med lovord från AHL, och David Quenville bör inte backsidan falla igenom även om den är svagare än förra säsongen.

Mitt problem med laget är att jag tycker att laget ser alldeles för trubbigt ut. När det dessutom har varit väldigt rörigt i organisationen med ny sportchef och Niklas Eriksson tillbaka i båset är det många förändringar på kort tid. Löwdahl som tagit över rollen som sportchef är bekant med organisationen och Eriksson har satt sin prägel på klubben en längre tid. Utifrån får man ändå känslan av att det är rätt personer på plats och att det varit nödvändiga förändringar, men samtidigt har båten gungat ordentligt senaste året och det är svårt att se exakt vad den långsiktiga planen är. Som tränare vet vi vad vi kommer att få se under Eriksson. Hans spelfilosofi är att prioritera defensiven först och i ett lag utan mycket spets torde det vara vägen att gå. När Eriksson klev in efter Hedberg under pågående säsong stabiliserade han direkt upp defensiven, men istället sjönk målsnittet drastiskt. Laget som inför den här säsongen står på isen är något helt annat jämfört med när de nådde framgångar för två säsonger sedan. Jag är rädd att truppen helt enkelt inte räcker till för att undvika en bottenstrid, även under Erikssons kompetenta ledarskap.

13. Malmö

Inför förra säsongen trodde jag att Malmö skulle tvingas kvala negativt men Skåneklubben slapp efter att ha slutat 12:a, mycket tack vare en stark förstakedja ledd av Janne Kuokkanen. Finländaren etablerade sig snabbt som en av ligans bästa forwards och skrapade ihop 18 mål och 26 assist vilket placerade honom som fyra i poängligan i SHL. Nu har finnen lämnat SHL för spel i Schweiz, vilket även landsmannen Lauri Pajuniemi gjort. Även Pajuniemi är ett tungt tapp för Malmö att täcka upp då han med sina 15 mål och 20 assist var Malmös näst bästa poängplockare. Även backsidan har tunnats ur i och med att Adam Ollas Mattsson försvinner till Färjestad. Ollas Mattsson var inte bara poängbästa backen i Malmö utan han stod i vägen för mycket puckar och var inte sen på att dela ut en drös med tacklingar. Kort och gott en högkvalitativ SHL-back, vilket alltid är svårt att ersätta.

Malmö har såklart varit ute på transfermarknaden och plockat in ett gäng spelare. Robin Hanzl (f) från Timrå, Nikola Pasic (f) från Luleå, Otto Stenberg (f) och Linus Öberg (f) från Frölunda samt Hugo Jonasson (b) från Oskarshamn. Hanzl är den spelaren som kanske sticker ut mest med bra poängproduktion i Timrå de senaste tre säsongerna. Han kommer säkerligen täcka upp för en del av de offensiva avbräck, men han har inte samma höjd som Janne Kuokkanen. Det jag däremot gillar är att Malmö satsar på spelare som redan är etablerade i ligan och säkerligen har möjlighet att utvecklas ytterligare. Om det sedan räcker för att hålla dem ovanför strecket är däremot osäkert.

Malmö har inte bara rekryterat från SHL. Robin Salo och Lassi Thomson kommer från spel i AHL. Just Salo tror jag är en mycket sund spelare för Malmö i det här läget. Han har NHL-rutin och är en defensivt skicklig back, något han även visade prov på under sin tid i Örebro. En rekrytering som stabiliserar upp tappet av Ollas Mattsson och Joakim Ryan. Man har även plockat in en center i form av Henrik Haapala från den schweiziska ligan. Han är en riktigt playmaker och Malmö hoppas att han ska kunna fylla tomrummet efter Kuokkanen. En annan intressant värvning från utlandet är Joona Ikonen. Finländaren kommer från två riktigt starka säsonger i Ilves med 20+ mål på kontot. Kanske kan den finske landslagsmannen vara det som behövs för att hålla Malmö flytande ovanför streckstriden även denna säsong?

Egentligen vill jag ge Björn Liljander beröm för att ha trollat ihop ett skapligt lag med en mindre budget. Jag är dock osäker om det kommer räcka. Salo, Hanzl och Ikonen täcker upp för mycket, men är det tillräckligt för att ersätta tappen av Kuokkanen, Pajuniemi och Ollas Mattsson? Jag tror det kan bli tufft. I mål kommer Malmö fortsatt att gå med Daniel Marmenlind, en bra SHL-målvakt. Något som drar ner helhetsbetyget är dock rekryteringen av Marek Langhamer, då de svaga prestationerna avlöste varandra förra säsongen. Langhamer har dock en lång karriär med fina resultat, kan han hitta tillbaka till det vi såg i Liiga och KHL för något år sedan kan han visa sig bli ett fynd.

12. Modo

Det gick ju bra det där! Modo gjorde det man var ute efter, att hålla sig kvar i SHL. Det tar tid att bygga upp någonting bra när man kommer upp från Hockeyallsvenskan och nog får man konstatera att Modo gjort mycket rätt. Inför kommande säsong har de lyckats behålla stommen i forwardsgruppen. Mikkel Aagaard, Riley Woods, Sampo Ranta och Samuel Vigneault är alla kvar. Fyra av de fem poängbästa forwardsen. Josh Dickinson har dock lämnat för spel i Rögle. Sedan förra säsongen har Jesper Olofsson från Biel-Bienne, Lukas Jasek från Oskarshamn, Alexander True från AHL och Måns Carlsson från Mora tagits in för att stärka upp forwardsgruppen ytterligare. Det är inte så att jag på något vis blir lyrisk för de forwards Modo har att tillgå, men de bör stå sig bra även denna säsong. Alexander True fick vi se en del i den danska landslagströjan under VM. Ska jag vara ärlig tyckte jag den storväxte dansken såg direkt slö ut. Det återstår att se om han är en bra matchning för Modo, just nu är jag skeptisk, även om försäsongen sett okej ut för honom. Däremot tror jag desto mer på att Lukas Jasek och Jesper Olofsson kommer passa bättre in i Modos bygge.

I mål gjorde Modo en rockad inför förra säsongen när man plockade in Lassi Lehtinen och Olle Eriksson Ek. Den sistnämnda hade svårt att leva upp till samma nivå som sin finske kollega. Men det gör å andra sidan inte så mycket när finnen var en av ligans bästa målvakter förra säsongen, Modofansen kan vara lugna så länge Lehtinen är hel.

Forwards och målvakt är inget större problem med andra ord. Anledningen till att Modo förväntas slåss i botten även denna säsong har att göra med en tunn backsida. Målen kom nästan uteslutande från forwardsen i Modo förra säsongen och lär göra det även denna säsong. Förvisso spelade Näsén och Bernhardt fram till flera mål, men några egna mål blev det knappt från blålinjen. Efter att ha tappat Daniel Brickley och Kristians Rubins har Modo plockat in Tobias Winberg från Finland, Paul LaDue från AHL och Ludwig Byström från tyska ligan. Det är inga finlirare direkt. LaDue har förvisso NHL-rutin i bagaget men någon offensiv back har han aldrig varit. Nyligen kom även nyheten att Mattias Norlinder ansluter till Modo. På lång sikt tror jag han kommer visa sig vara en bra rekrytering. Här och nu tycker jag att det behövs lite tålamod. Media har blåst upp bilden av att det är en stjärnspelare som kommer hem, det är det inte. Åtminstone inte sett till den senaste säsongen han hade i AHL, där siffrorna var direkt horribla. Han stärker inte min bild av Modos backar nämnvärt här och nu, men att han kommer bli ett bra tillskott på sikt känns sannolikt.

11. HV71

Nog för att det brukar vara svårt att ta poäng på bortaplan, men HV71 tog det till nya höjder när man förra säsongen spelade ihop ynka 7 (!) poäng på resande fot. Rekorddåligt. Hemma i Husqvarna Garden gick det desto bättre och trots en nervös matchserie mot Oskarshamn för att hålla sig kvar i SHL gick det vägen. Inför säsongen har det rört en hel del på sig. Nick Shore (f), Bobby Nardella (b), Kalle Maalahti (b), Joonas Nättinen (f), Simon Önerud (f), Fredrik Forsberg (f) och målvakten Joni Ortio har alla lämnat jönköpingslaget inför säsongen. Den unga talangen Oscar Fisker Mølgaar har blivit signad på ett rookiekontrakt av Seattle Kraken och kommer att delta på deras camp i höst. Skulle den unge dansken slå sig in i laget försvinner även han, annars kommer han återvända till HV71 och finnas med i truppen denna säsong. I skrivande stund är det även oklart vad som gäller kring Anton Strålman, veteranen verkade lägga grillorna på hyllan, men inget är ännu bekräftat och det senaste vi hört är att samtal pågår. Den stora snackisen har varit den nya ledningen och tränaren som verkligen satt ton. André Petersson var tillsynes ute ur truppen när jag skrev texten i augusti, nu är han tillbaka. Det är utan tvekan andra bullar som gäller efter att Abbott och Blomqvist tagit över skutan. Bra för en förening som haft problem med lite för stora egon tidigare. Nu verkar föreningen dra åt samma håll.

För att täcka upp för de offensiva tappen har HV71 gjort ett par intressanta värvningar i form av Tanner Kero från AHL och Joona Luoto från SC Bern i Schweiz. Kero förväntas axla rollen som toppcenter och att döma av hans siffror från Nordamerika verkar han vara ett vettigt val. Han har ett flertal gånger försökt slå sig in i NHL, men inte riktigt räckt till där. I AHL har han varit en bra tvåvägsforward som dessutom kan göra poäng. Frågan är bara hur omställningen blir för amerikanen som vid 32 års ålder aldrig spelat i Europa tidigare. Annars är det fortsatt André Petersson, Isac Brännström, Oskar Stål-Lyrenäs, Radan Lenc och Henrik Borgström som ska leda laget offensivt. Jag förväntar mig en höjning under nya tränaren Anton Blomqvist, men någon magisk utväxling är nog att hoppas på för mycket.

På backsidan har HV plockat in Olle Alsing från Leksand. Alsing kommer från en bra säsong där han avslutade starkt och med landslagsmeriter bör det vara en solid värvning för att stabilisera HV-försvaret. Från Linköping har man plockat ytterligare en back i form av John Nyberg, kanske främst duktig på att stå i vägen för puckar, men han har gott om SHL-rutin. Sist men inte minst har även Oscar Engsund från Oskarshamn anlänt, en solid rekrytering med mycket SHL-rutin. Tillsammans med Oliwer Kaski och Victor Sjöholm tycker jag att HV71 fått ihop en duglig backuppsättning om än en bit efter de allra bästa. I mål kommer det denna säsong att vara Frederik Dichow och Hugo Alnefelt (från AHL) som ska göra upp om förstaspaden. Alnefelt har varit i HV71 tidigare och blott 23 år gammal är han fortfarande en talang med sina bästa år framför sig. Det är ett intressant målvaktspar som jag tycker det finns höjd i, nu återstår det bara att se om de lever upp till förhoppningarna.

10. Brynäs

Det blev inget långt återtåg för Brynäs som studsade tillbaka till SHL direkt. Nu gäller det för klassiker-laget att återigen etablera sig i finrummet, något jag inte tror det ska ha några större problem med att lösa. För att få jobbet gjort har Brynäs plockat hem bland annat Jakob Silfverberg och Oskar Lindblom från NHL. För Silfverberg blev det totalt 11 säsonger i Anaheim Ducks och även om poängproduktionen dalat de senaste säsongerna är det en herre med mycket rutin. Även Lindblom har flera säsonger i NHL med spel i Philadelphia Flyers och San Jose Sharks. Inte heller han har öst in poäng på andra sidan Atlanten, men innan han stack till USA avslutade han med sin karriärbästa säsong i Brynäs med 22 mål och 25 assist, även om det var 2016/17 vittnar det om höjden han har i sig .

Kvar i Brynäs hittar vi Anton Rödin och Greg Scott, nästa institutioner i Gävlelaget. Rödin hade fortsatt fin produktion med 20 mål och 23 assist i Hockeyallsvenskan, något som faktiskt bara räckte till en tredje placering i den interna poäng och målskytteligan. Den lettiska landslagsforwarden, Miks Indrasis, gjorde nämligen 26 mål och 32 assist. Men bäste målskytten blev Jack Kopacka som prickade in hela 33 mål i Brynäströjan, snacka om lyckad värvning för Brynäs som plockade in amerikanen från Kristianstad inför förra säsongen. Ska han hålla måttet i SHL får han nog dock lära sig att passa pucken ibland! Ytterligare har Bobby Trivigno från AHL och Jordan Schroeder från Rapperswil (Schweiz) anslutit till laget för att bredda och spetsa forwardsgruppen. Schroeder som tidigare i karriären var en skarpskytt i KHL kommer från en svag säsong i Schweiz med enbart 3 gjorda mål. Det återstår att se om centern kan hitta tillbaka till sitt forna jag eller om 33-åringen har passerat bäst föredatum. Sammantaget är det en rutinerad och kapabel forwardsgrupp som Brynäs har med sig tillbaka till SHL.

Johan Alcen har inte suttit på händerna när det kommer till backsidan heller. Där har han värvat en toppback i form av Christian Djoos som senast kom från spel i Schweiz. En annan högintressant rekrytering är backen Charles-Édouard D'Astous. Efter en succésäsong i KooKoo i Finland med 17+29 på kontot blir det intressant att se hur han levererar i SHL. Axel Andersson har plockats in från Djurgården, en spelare som haft en fin utveckling och säkerligen kan växa in i SHL. Vi hittar även fortfarande Johannes Kinnvall och Simon Bertilsson bland backarna. Brynäs har också 19-årige Theo Lindstein att tillgå och sammantaget ser backuppsättningen ut att hålla skaplig SHL-nivå.

I mål har Brynäs plockat in AHL-målvakten Erik Källgren, som för ett par säsonger sedan fick prova på hetluften i NHL med Toronto Maple Leafs. Där blev det ingen större succé och därefter har Källgren harvat på i AHL med direkt svaga siffror. Till hans försvar har han inte stått i några roliga lag, men med enbart 16 matcher förra säsongen i Utica Comets med en räddningsprocent på 87,2 finns det anledning att fundera över hur målvaktssituationen i Brynäs ska arta sig denna säsong. Som backup har laget just nu Ludvig Persson som likt Källgren varit i USA några säsonger, däremot har han spelat på collegenivå i NCAA-ligan med North Dakota. Förvisso är det bra nivå på hockeyn i NCAA, men det går inte att påstå att det är i paritet med SHL. Målvaktsparet är en oviss duo och kan snabbt bli ett huvudbry för Brynäs, något som drar ner helhetsbetyget.

9. Timrå

“Focking, focking, focking”, den nya tränaren i Timrå verkar sätta ton direkt. Olli Jokinen gick viral under försäsongen efter att ett av hans periodsnack exploderade på sociala medier. Det är alltså inte längre "Ante" Karlsson som tränar laget. En förändring som jag tror välkomnas av vissa. Exakt hur det faller ut återstår att se. Men att den gamla NHL-spelaren, Olli Jokinen, har en annan approach i sin ledarskapsstil verkar uppenbart.

Vi fortsätter på temat Finland. Timrå har nämligen plockat in Oliver Kapanen. Den 21-årige forwarden gjorde succé under Hockey-VM i Tjeckien när han prickade in hela sex mål. I den finska ligan blev det 14+20 med KalPa och därför var det inte oväntat att Montreal Canadiens gav honom ett kontrakt. Om han blir en del av Timrå den kommande säsongen återstår därför att se, skulle han inte bli det är det ett tungt tapp för laget som fått se Robin Hanzl (f) och Albin Lundin (f) lämna för spel hos SHL-konkurrenter. Kapanen är inte den enda forwarden som värvats. Från Modo har man plockat in Erik Walli Walterholm och från Tingsryd har Anton Lundmark anslutit. Inga kioskvältare men stabila värvningar som breddar laget något. Från Tyskland har Timrå letat upp en före detta Djurgårdenprodukt i form av Maximilian Eisenmenger. Tysken kommer från spel i DEL och var säsongen innan det i Tingsryd som kortast. Jag ser inte riktigt vad Timrå tycker sig funnit mer än att han besitter en del defensiva egenskaper som kanske kan balansera upp en ganska framtung forwardsgrupp i övrigt. För Timrå har fått behålla sina offensivt starka forwards. Jonathan Dahlén, Emil Pettersson, Filip Hållander, Anton Lander och Anton Wedin m.fl. är alla kvar i Timrå. Det finns med andra ord fortfarande en mycket potent offensiv.

I mål kommer Timrå fortsätta gå med Jacob Johansson och Tim Juel. Duon var för någon säsong sedan kandidater som årets målvakt i SHL, men bägge kommer från något av en mellansäsong. Trots det kan Timrå sitta lugnt i båten och konstatera att man har två stabila målvakter.

Målvaktssidan och forwardssidan är med andra ord bra. Det som drar ner helhetsbetyget är backarna. Här finns det anledning till oro om Timrå verkligen ska kunna utmana högre upp i tabellen. Man har tappat både Axel Rindell och Joonas Lyytinen till Leksand. Framförallt är Rindell en svår förlust att täcka upp för en redan tunn backsida. Delvis för att han gjorde 10 mål och 15 assist, men också för att han delar ut sin beskärda del av tacklingar och är duktigt på att undvika utvisningsbåset, en kombination som inte är alltför vanlig. Från Oskarshamn har Timrå plockat in Lukas Pilö och från Jukurit i Finland kommer Linus Nässén som tidigare spelade i Växjö Lakers för några säsonger sedan. Han verkar ha blommat ut i Finland och förhoppningsvis kan den trenden hålla i sig, annars är det en betydligt svagare backuppsättning denna säsong. Kvar har Timrå, Per Svensson och Simon Forsmark som är etablerade backar på denna nivå, men knappast några stjärnbackar. Samma kan sägas om Pilö från Oskarshamn, etablerad men sticker inte ut. Här och nu verkar Timrå faktiskt ha ligans svagaste backsida.

100% upp till 1500 kr

Recension av Expekt

9.6

Hämta bonus

18+. Gäller nya spelare vid första insättningen. Gratisspelet är giltigt i 60 dagar. Min. 1,80 odds. Erbjudandet gäller fr.o.m. 05.12.23. Regler & villkor här. stodlinjen.se - spelpaus.se. Spela ansvarsfullt.

8. Linköping

Det mesta av snacket har handlat om målvakterna i Linköping och det av god anledning. Laget presterade över förväntan när man förra säsongen kom sexa och tog sig till slutspel. Den stora anledningen till lagets framgång var just målvakten Marcus Högberg som också tilldelades MVP-utmärkelsen. LHC var det lag som släppte till allra mest chanser i spel 5 mot 5 enligt xGA (expected goals against), samtidigt som laget skapade mediokert med chanser framåt. Ett recept som inte alls rimmar med slutspel. Men har man ligans hetaste målvakt går det ändå. Problemet för Linköping är att Högberg inte längre är kvar, han blev plockad av New York Islanders i NHL. I ett försök att ersätta Högberg hittade Linköping Christian Heljanko, som utsetts till den finländska ligans bästa målvakt de senaste tre åren. Trots det är det inga lätta skor att fylla och även fast jag tror att Heljanko håller bra SHL-klass kommer det nästan vara omöjligt att prestera det Högberg gjorde förra säsongen. Fördelen Heljanko har är att Linköping rekryterat defensivt skickliga Rissanen från Örebro. Backen som tidigare stabiliserat upp Örebroförsvaret känns som handen i handsken för LHC och var en nödvändig rekrytering för att bättre på det svaga defensiva spelet.

Vi ska inte bara fastna i Högbergs betydelse, för det fanns gott om andra höjdpunkter också. Få spelare i SHL var lika fina som Ty Rattie var för Linköping. Forwarden stänkte in 21 mål och 26 assist i grundserien och visade varför han tillhör toppen i ligan. Evigt unge Broc Little fick för en gångs skull vara skadefri hela säsongen och visade fortsatt upp högkvalitativa egenskaper trots sina 36 år fyllda. Offensivt var Linköping frejdiga och framförallt otroligt effektiva. Det är just det som oroar mig inför kommande säsong. Känslan är att Linköping fick maxutdelning med en vägg i målet och utespelare som tog tillvara på nästan alla chanser. Kan vi verkligen begära samma prestation även i år?

Sedan texten i augusti har Linköping rekryterat ett mycket intressant namn. Robin Kovacs, den tidigare Örebrospelaren som varit i Schweiz de senaste säsongerna, är tillbaka i SHL! Innan han lämnade för spel utomlands avslutade han med att vara Örebros bästa poängplockare med 41 poäng i grundserien 2021/22. Produktionen i Schweiz har hållit snarlikt tempo och visst kommer han vara ett välkommet tillskott som ytterligare etablerar Linköping högre upp i SHL-hierarkin. Jag vet att många kommer tycka att Linköping på en åttondeplats är lågt. Laget har plötsligt helt andra förväntningar på sig. Jag vill dock se att Heljanko håller tillräckligt hög klass och att försvaret slutar släppa till så mycket chansen innan jag är beredd att ranka “Clubben” högre. Men det är ingen tvekan om att potential finns.

7. Leksand

Det har inte skett många förändringar i Leksand, men de som har skett har varit betydelsefulla. Målvakten Filip Larsson som hade sitt stora genombrott förra säsongen har stuckit till Nordamerika. Olle Alsing (b) har försvunnit till HV71 och Anton Lindholm (b) fyller lönekuvertet i Schweiz. Just Lindholm är svår att ersätta eftersom han egentligen är lite för bra för SHL. Hans närvaro över hela isen och hans förmåga att alltid lösa svåra situationer kommer att vara saknad. Nåväl, Leksand har fyllt deras platser med Axel Rindell och Joonas Lyytinen från Timrå. Rindell tror jag blir som handen i handsken för Leksand och det skulle vara spännande att se honom bredvid Matt Caito som första backpar. Lyytinen betygsätter jag något lägre även om han är defensivt skicklig. Sammantaget är backsidan hos Leksand svagare än förra säsongen, om än fortfarande slagkraftig nog för att anses bra.

Att ersätta Filip Larsson blir inte heller lätt. Mantas Armalis som petades ner som andremålvakt kommer återigen att få äga förstaspaden när Jakob Hellsten från University of New Hampshire plockas in som backup. Hellsten har ett förflutet i Leksand men har de senaste åren stått i NCAA i USA. Förra säsongen hade han dugliga siffror och med sin förhållandevis unga ålder (24 år) finns det säkerligen fortsatt utvecklingspotential, men just nu är det tveklöst en nedgradering. Skulle Armalis inte leverera kan målvaktssituationen i Leksand bli ett potentiellt problem för just nu är det inte en högt rankad duo.

Leksands stora styrka hittar vi bland forwards. Här finns det offensiv uppsida så det dryper om det. Dalmasarna var faktiskt det lag som hade högst xG (expected goals) i spel 5 mot 5 i hela ligan (källa: hockeysiffror). Med spelare som Peter Cehlarik, Max Veronneau, Marek Hrivik, Kalle Östman, Lucas Elvenes, Oskar Lang, Justin Kloos och Lukas Vejdemo råder det ingen brist på offensiva talanger. Det var därför så oväntat att Leksand hade ligans svagaste powerplay tillsammans med Örebro. Om Challe och Challe får rätsida på spelet i PP är mycket vunnet för Leksands del. Leksands forwardsgrupp har tillräckligt med spets och bredd för att ta laget till slutspel igen, men målvaktssituationen och tappen i backuppsättningen gör att masarna får nöja sig med en sjunde placering i dagsläget.

6. Rögle

Alla som såg på våra sändningar på Twitch förra säsongen eller tittade på vår genomgång av SHL minns säkert att jag gapade mig hes kring Rögle. På papper ett lag som var fantastiskt men som det tog ända till slutspelet för innan de vaknade på riktigt. Det var en frustrerande grundserie där man inte slutade bättre än 9:a, för att sedan gå hela vägen till final genom att svepa Timrå, Färjestad och Växjö. Väl i finalen var Skellefteå för tunga och det blev ett silver till laget från Ängelholm. Från att rankas etta av mig inför förra säsongen till att hamna på en sjätteplacering, vad har skett? Förlusten av Rodrigo Abols, Simon Ryfors, Adam Tambellini, Erlend Lesund, Adam Engström och Lian Bichsel har hänt för att nämna det viktigaste. Spelare som utgjorde en stor del av stommen i Rögle förra säsongen. Förstå mig rätt, det finns oerhört mycket uppsida kvar i det här laget som jag förväntar mig mycket mer av den kommande säsongen, men att ersätta alla som försvunnit är inte gjort i en handvändning.

Vi börjar med forwardsgruppen. Från Modo har Josh Dickinson plockats in, från Örebro kommer Oliver Eklind och utrikes ifrån har Leon Bristedt och Jacob Peterson anslutit. Dickinson har gjort det bra med Modo i SHL och stod för 16 mål förra säsongen. Eklind har inte samma offensiva kapacitet men är rutinerad efter fyra säsonger med Örebro. Bristedt minns säkert många när han var i Rögle senast, då snittade han 1 poäng/match och har därefter harvat på i Schweiz med blandad framgång. Kommer han upp i samma nivå som innan han flyttade till Schweiz har Rögle en stark poänggörare i honom. Peterson har försökt slå sig in i NHL, men mest spelat i AHL med San Jose Barracuda. 25 år gammal är han en bra värvning för Rögle som säkert kommer göra avtryck. Det är fortfarande en stark forwardsgrupp, men riktigt lika bra som förra säsongen är den inte, åtminstone inte på papper och här kommer det luriga med Rögle. Laget har gott om spelare som inte kom upp i sin fulla potential förra säsongen, åtminstone inte under grundserien. Bästa poänggörare blev Tambellini med bara 30 poäng på 51 matcher, anmärkningsvärt lågt med tanke på laget Rögle förfogade över. Skulle ängelholmarna få ut mer av sina stjärnor denna säsong, kommer Rögle att klättra snabbt i rankingen.

Laget har gott om spelare som inte kom upp i sin fulla potential förra säsongen

Backuppsättningen har nästan helt bytts ut. Kvar är bara Michael Kapla, Lucas Ekeståhl-Jonsson och Ludvig Claesson. Kapla står högt i kurs hos mig, de övriga två tycker jag har mycket att bevisa. För att fylla ut de tomma platserna har Mattias Göransson (Färjestad) Calle Själin (Rochester) Jesper Pettersson (Linköping) Eric Bürger (Örebro) och Filip Johansson (Abbotsford) hämtats in. Det är en backsida som bör klara sig bra i SHL, men jag tycker inte alls att den sticker ut nämnvärt och hos topp sex-lagen ser den ut som den svagaste. I mål kommer det fortfarande handla mest om rutinerade Christoffer Rifalk som denna säsong får sällskap av Arvid Holm. Jag tror Holm kommer fungera bra, han har varit i SHL tidigare och trots en medioker säsong i USA har han visat prov på höjd i spelet tidigare i karriären. Sammanfattningsvis är det en trupp med mycket potential och känslan är att jag skulle kunna få revidera min ranking av dem relativt fort om det flyger direkt från start. Jag är dock skeptiskt med tanke på utrensningen som varit, det är svåra spelare att ersätta och en nästan helt ny backuppsättning som ska få det att stämma från start.

5. Frölunda

Som förväntat tog det ett litet tag innan Frölunda med alla nyförvärv förra säsongen ångade igång ordentligt. När de väl tuffade på var de bra och slutade tillslut på en fjärde placering i grundserien. Inför säsongen är det dock några minst sagt tuffa tapp att försöka ersätta. Mardrömsbeskedet att både Malte Strömwall och Jere Innala lämnar är oerhört tungt för Frölunda. Den spets de bägge bidragit med är inte lätt att ersätta. Speciellt Malte Strömwall som bidrar med så oerhört mycket på isen är mer eller mindre omöjlig att ersätta rakt av. För att stabilisera upp förlusterna har Frölunda plockat in Wiktor Nilsson från Djurgården, Filip Cederqvist och Linus Weissbach från AHL och Arttu Ruotsalainen från Schweiz. Ingen av dessa herrar känns tillräckligt spetsiga för att rakt av ersätta Strömwall eller Innala. Det som är bra för Ruotsalainen och Weissbach, de tilltänkta ersättarna, är att Frölunda ofta har tålamod med nyförvärv. De lär få chansen att bevisa sig. Positivt är även att de förlängt Mikael Ruohomaa och har kvar briljanta Max Friberg. Frågan är dock om Ruohomaa är bra nog för att vara förstacenter i ett guldlag?

Trots en till synes något uddlös forwardsgrupp får Frölunda en framskjuten placering i rankingen, det tack vare ligans bästa målvakt och backsida. I målet kommer Lars Johansson fortsätta vakta kassen och efter att ha acklimatiserat sig till SHL tycker jag inte att det finns någon bättre målvakt i ligan för stunden. Han kommer denna säsong få sällskap av den 22-åriga norska talangen Tobias Normann som kommer från en lysande säsong i AIK. Det låter perfekt för honom att gå bredvid rutinerade Johansson och dra lärdom och växa in i rollen som SHL-målvakt.

Backarna i Frölunda är bara ett enda stort utropstecken. Det dryper av kvalitet. Christian Folin, Henrik Tömmernes, Linus Högberg och nyförvärvet Dominik Egli kan göra de flesta gröna av avund. Egli blir mycket intressant att se i SHL-sammanhang. Den schweiziska landslagsbacken har erkänt mjuka handleder och kommer att addera ytterligare ett anfallsvapen från blålinjen för göteborgarna. Det som eventuellt oroar är att han kommer behöva ställa om rörelsemönstret. I Schweiz finns ofta utrymme att ligga lite mer på chans än vad det går att göra i SHL. Oavsett, toppbetyg på backarna och målvakterna med andra ord. Skulle Frölunda kunna addera någon spets till i forwardsgruppen skulle detta kunna bli riktigt bra.

4. Växjö

Smålänningarna gnetade till sig en andra plats i grundserien förra säsongen och tog sig förbi Luleå i slutspelet innan det tog stopp mot Rögle. Växjö har under Jörgen Jönsson fortsatt spela sin defensivt präglade hockey men trots det lyckades man pricka in näst mest mål förra säsongen. Mycket var tack vare en grym förstakedja med Marcus Sylvegård och Kalle Kossila som öste in mål. Nu har bägge spelarna försvunnit inför denna säsong och när veteranen Robert Rosén som gjorde 16 mål (tredje bäst i Växjö) har lagt grillorna på hyllan, då är det mycket spets som måste ersättas. Även talangen Noah Östlund (f) har försvunnit till Nordamerika och Gabriel Carlsson (b) har stuckit till Schweiz. Henrik Evertsson har haft att göra.

För att ersätta alla tappen i forwardsgruppen har Sebastian Strandberg (Linköping), Dennis Rasmussen (Davos), Karl Henriksson (AHL), Otto Koivula (AHL) och Felix Robert (AHL) plockats in. Samtliga ser vettiga ut och bör hålla bra i SHL. Otto Koivula har testat på spel i NHL med New York Islanders, men inte riktigt kunnat ta en plats. Otto Koivula har testat på spel i NHL med New York Islanders, men inte riktigt kunnat ta en plats. I AHL har han varit riktigt bra och verkar egentligen inte sakna någonting i sitt spel. Jag tror att om han håller sig skadefri kommer han kunna vara en kanonvärvning för Lakers och faktiskt vara kandidat på årets nykomling. Felix Robert är kanske den forwarden som är tydligast offensivt präglad av nyförvärven. 13+21 förra säsongen i Syracuse Crunch och 18+16 säsongen innan det. Växjö brukar vara pricksäkra med dessa typer av värvningar och kommer säkert vara det även denna gång. Kvar har man dessutom Joachim Blichfeld och Dylan McLaughlin som bidrog med 17 respektive 12 mål vardera i grundserien förra säsongen. Det är inte tillsynes den spetsigaste forwardsuppsättningen, men de ser ut att passa bra in i hur Växjö gillar att bygga sitt lag.

På backsidan har de plockat in rutinerade Petter Granberg från Skellefteå. Förövrigt har Växjö behållit stommen i backuppsättningen, där Joel Persson är deras klart mest lysande stjärna. I mål kommer det fortsättningsvis vara stabila Emil Larmi och Adam Åhman, ligans kanske bästa duo. Enskilt kan man argumentera för att det finns bättre målvakter, men som duo är de svårtoppade. Det osar som vanligt stabilitet kring Växjö, men tappen av Rosén, Kossila och framförallt Sylvegård är svåra att ersätta. Växjö kommer säkerligen vara bra även denna säsong men utan trion som dessutom gav bra skjuts i Växjös fina powerplay finner jag det inte osannolikt att smålänningarna får nöja sig med att vara utanför topp tre.

3. Luleå

Uppe i norr har det hänt en hel drös spännande saker. Specifikt är det forwardsgruppen vi ska fokusera på för det är där alla förändringar har skett. Och det är för det bättre. Luleå har plockat in tre högintressanta forwards från Finland i form av Eetu Koivistoinen, Anton Levtchi och Markus Nurmi. Samtliga tre har visat prov på spetsegenskaper med 19 mål, 19 mål och 14 mål vardera i den finska ligan förra säsongen. Mest nyfiken är jag på Koivistoinen som varit väldigt konsekvent i sin leverans i HIFK och Lukko med 24, 19, 20, 19 mål de senaste säsongerna. Det är alltid lite oklart hur de ska översättas till SHL, speciellt då ingen av trion tidigare provat på spel i Sverige. Faller det väl ut kan Luleå mycket väl ha sin starkaste forwardsuppsättning på många år. Som om inte det vore nog har Bulan & Co. plockat in Mathias Bromé från Örebro samt rutinerade Brian O'Neill från Schweiz. O'Neill kanske har börjat dala lite med tanke på åldern, men han har näsa för att göra mål. Det har även Mathias Bromé som efter en stökig period i Örebro nu kan lämna den biten bakom sig och förhoppningsvis få en nytändning i Luleå. En "superkedja" med Omark - O'Neill - Bromé borde kunna sätta skräck i de flesta och producera bra framåt.

Ersättarna som plockats in är mer än tillräckliga för att ersätta förlusten av Nikola Pasic, Juhani Tyrväinen, Jack Connolly och Oscar Eklind. Fortsättningsvis kommer vi även se Brendan Shinnimin, Linus Omark, Pontus Andreasson, Jonas Berglund och Einar Emanuelsson i Luleåtröjan. Det är svårt att inte imponeras av laget som Luleå har att tillgå. Jag tycker att det luktar toppkandidat lång väg.

Luleå har inte gjort några förändringar alls i mål eller bland sina backar. Backuppsättningen är inte ligans bästa, men den håller en hög nivå och spelarna är väl samspelta med varandra. Unga Ludvig Jansson har även hunnit bli ett år äldre och har en hel SHL-säsong innanför västen, så där kan det eventuellt finnas lite mer uppsida. Målvaktsduon kommer fortsatt vara rutinerade Joel Lassinantti och talangfulla Matteus Ward. Ward var riktigt bra förra säsongen när Lassinantti hade lite svårare att komma upp nivå. Norrlänningarna har en bra duo i mål och med Ward på uppgång kan de sitta lugnt i båten. Luleå ser betydligt bättre ut jämfört med föregående säsong och mina förväntningar är satta därefter. Allt annat än en mer framskjuten placering skulle vara ett misslyckande av stora proportioner. Guldkandidater? Ja, det tycker jag.

2. Skellefteå

De regerande mästarna får behålla det mesta av värde när de går in i den nya säsongen. Här hittar vi fortsatt ligans förmodligen bästa back i Jonathan Pudas, poängkungen Oscar Lindberg och ett av ligans stabilaste målvaktspar i Linus Söderström och Gustaf Lindvall. Axel Sandin-Pellikka som vann Salming Trophy blir av allt att döma kvar i Skellefteå ytterligare en säsong. Däremot kommer Skellefteå få klara sig utan Elias Salomonsson som stuckit över Atlanten. Petter Granberg (b) har lämnat Skellefteå för Växjö och istället har de regerande mästarna plockat in Pontus Johansson från Frölunda. Skellefteå kommer även denna säsong ha bra bredd och spets bland sina backar även om backsidan är något försvagad jämfört med förra säsongen. De skulle inte må dåligt av att få in en back till ifall någon skulle skada sig.

Bland forwards har det inte varit alltför dramatiska kast heller. Simon Robertsson, Filip Sandberg och Dylan Sikura är inte längre med i truppen. Det är dock tapp som Skellefteå klarar av att ersätta. Bland annat har Michael Brandsegg-Nygård värvats in från Mora och Marcus Eriksson från Södertälje. Eriksson kommer att bli mycket spännande att se i SHL efter att ha dominerat i Hockeyallsvenskan den gångna säsongen med 20 mål och 39 assist. Att få chansen att för första gången prova på spel i SHL vid 39 års ålder och dessutom med en guldkandidat är inget annat som ett manus ur en Hollywood-film! Oscar Möller är fortfarande en del av truppen, men huruvida han är tillbaka i spel denna säsong vet vi i dagsläget inte. Skulle han vara det får Skellefteå en fin boost.

Kanske är Skellefteå inte nödvändigtvis så mycket bättre än föregående säsong. Men att vinna SM-guld och sedan få behålla i stort sett hela stommen är verkligen få förunnat. Skulle dessutom nyförvärven slå väl ut eller Möller komma tillbaka under säsongen blir Skellefteå mycket svårstoppade även denna säsong. På papper är det ett väldigt komplett lag som redan bevisat att de kan vinna SM-guld. Jag tror de har goda möjligheter att återigen vara med i toppen och fajtas om guldet.

1. Färjestad

Färjestad dominerade grundserien förra säsongen. Väl i slutspelet tog det dock tvärstopp när Karlstadgänget sprang in i Rögle och blev svepta. Hoppsan. Bortser vi från “fadäsen” i slutspelet var Färjestad riktigt bra stora delar av säsongen. Nyförvärvet från Tjeckien, David Tomasek, visade sig vara en riktigt diamant och plockade ner skytteligan med hela 25 fullträffar! Tomasek kommer vi att hitta i Färjestad även denna säsong. Däremot har flera av hans forwardskollegor försvunnit. Det tyngsta tappet är tveklöst Victor Ejdsell, en av ligans bästa forwards den gångna säsongen. Som förväntat försvinner Carl Lindbom i mål, den talangfulla unga målvakten sticker till Nordamerika i hopp om att slå sig in i NHL. Denna säsong blir det Maxime Lagacé och Damian Clara som vaktar kassen i Karlstad. Lagacé var bra redan förra säsongen och kommer inte göra någon besviken denna säsong heller, om han får hålla sig hel. Clara är fortfarande väldigt ung, men gjorde det bra i Brynäströjan förra säsongen dit han var utlånad. Han har framtiden för sig.

Nu till de spännande nyförvärven. På forwardsposition har Färjestad plockat in Viktor Lodin från Oskarshamn, Oskar Steen från Boston Bruins-organisationen, Marian Studenic från AHL och Emil Alba från Södertälje. Steen borde vara en klassvärvning och Studenic har riktigt fina spetsegenskaper som ytterligare spetsar en redan fin offensiv. Att hans snackas upp som en “slovakisk Joakim Nygård” borde säga det mesta. Lodin håller hög SHL-nivå och tillsammans med Joakim Nygård, David Tomasek, Per Åslund, Michael Lindqvist och Joel Kellman är det en ruggig offensiv som Färjestad mönstrar även denna säsong. Trots Ejdsells avsked är det fortfarande ligans vassaste forwardsbesättningen i min bok. Jag kan faktiskt inte dra mig till minnes en forwardsgrupp som sett såhär bra ut sedan lockoutsäsongen 2004/2005.

Bland backarna har Mattias Göransson och Carl Dahlström försvunnit. Det står även klart att Mikael Wikstrand tyvärr fått lägga av utan att ha spelat en enda match förra säsongen. Färjestad har plockat in Adam Ollas Mattsson från SHL-konkurrenten Malmö samt ett spännande namn i Stian Solberg. Den unge norsken har redan signat ett NHL-kontrakt, så frågan är hur mycket vi får se av honom. Ollas Mattsson är oavsett en klassvärvning, han är en back som håller hög SHL-klass och kommer stabilisera upp defensiven i Färjestad samtidigt som han har offensiva egenskaper också. Man har fått behålla Joel Nyström och Magnus Nygren har äntligen fått operera ur all skrot ur benet. Sammantaget är det en riktigt bra backsida Färjestad ställer på banan. Färjestad är utan tvekan guldkandidater även i år och är mina favoriter att lyfta pokalen.

Speltips

• Credit where credit is due. Spelet på Quenneville tipsades jag om av vår förra SHL-expert, Oskar Hansson, som hälsar till alla 1X2-läsare och hoppas på en fin säsong!