Din guide till SHL 2023/24

Torsdag den 14:e september är det äntligen nedsläpp i sju arenor runt om i hockeysverige och då förkunnas det att SHL-säsongen 2023/2024 är igång. Senare i vår, framåt slutet av april eller början av maj, är det ett av de fjorton lagen som får äran att lyfta Le Mat-pokalen och titulera sig som svenska mästare. De fyra främsta lagen i grundserien kvalar dessutom in till den europeiska turneringen Champions Hockey League och lagen som slutar sist respektive näst sist får göra upp i en matchserie om sju matcher där förloraren degraderas till Hockeyallsvenskan.

I fjol var det Växjö Lakers som fick lyfta pokalen efter en tillknäppt finalserie mot Skellefteå där smålänningarna drog det längsta strået för fjärde gången sedan 2015, imponerande! Till Hockeyallsvenskan degraderades Brynäs efter 63 år i Sveriges högsta serie, ett dråpslag för klubben och fansen. För Modo stod det dock klart att klubben var tillbaka i SHL för första gången sedan 2016.

Så slutar SHL 2023/2024 enligt oddsmarknaden

Sällan har bolagen verkat så osäkra på vilka som ska hållas som favoriter att vinna grundserien eller SM-guld. Inte mindre än sex lag står i snarlika odds som favoriter att vara i toppen av tabellen när säsongen summeras. Frölunda, Färjestad, Luleå, Skellefteå, Rögle och Växjö står samtliga mellan 6.00-8.00 i odds av spelbolagen att vinna grundserien. Vi kan onekligen konstatera att bolagen inte har någon klar favorit.

På vår oddsavdelning för SHL kan du hålla koll på hur oddsen för långtidsspel ser ut nu inför säsongen och också hur de förändras under säsongens gång.

Inför SHL 2023/2024

Vi har sett flera stornamn lämna SHL såväl som anslutit inför årets säsong. Inte minst Linus Omarks återförening med Luleå och föredetta poängkungen Max Véronneau (Leksand) sticker ut bland tillkomna profiler. Men vi har fått se spelare som Theodor Lennström lämna Färjestad för spel i Schweiz. Kulturbärare som Joel Lundqvist och Joakim Lindström har lagt grillorna på hyllan. Som vanligt sker det förändringar inför en säsong. Det har dock inte varit lika drastiska kast som föregående säsong då spelarflykten från KHL tillförde många profilstarka namn till SHL.

Frölunda och Malmö sticker ut lite ur mängden där vi har fått se ordentliga omkast i trupperna och bägge är aningen svåra att sätta fingret på. Medan lag som Leksand och Timrå valde att köra på med snarlika trupper från föregående säsong.

Passa även på att lyssna på min och Per Anderssons genomgång av lagen:

1. Rögle BK

En nionde placering förra säsongen var en grov missräkning för Rögle, som inför årets säsong har adderat så mycket offensiv kraft att det är svårt att inte häpna. Men vi börjar med målvakterna där det har rört på sig. Kvar är fortfarande Christoffer Rifalk som hade karriärens sämsta säsong sedan han blev senior. Det finns fortfarande mycket uppsida i en målvakt av hans kaliber men han lär få kämpa ordentligt om förstaspaden mot Rögles nyrekrytering från Tjeckien. Petr Kvaca har varit en av den tjeckiska ligans bästa målvakter de senaste säsongerna och för första gången lämnar han Tjeckien för spel utomlands. Försäsongen har sett bra ut och Kvacka som även har fått förtroende i det tjeckiska landslaget ser ut att vara en fin värvning av Rögle. Målvaktsspelet bör knappast vara ett bekymmer.

På backsidan fortsätter förändringarna. Bland annat har William Wallinder, Vojtech Mozik och Tony Sund försvunnit. In har Rögle plockat SHL-rutinerade Ludvig Claesson samt Johannes Johannesen från HockeyAllsvenskan, breddbackar som inte lär skämma ut sig i Rögletröjan. Mest intressant är dock Thomas Grégoire som varit en stjärnback i den finska ligan där han kommer från 44 poäng på 57 matcher med Lukko. Det återstår att se om Grégoire kan täcka upp för den offensiva spets Wallinder stod för, men till synes bör han vara duglig nog. Framförallt ser backsidan stabilare ut defensivt denna säsong även om en sådan som Grégoire kan visa sig bli ett giftigt vapen från blålinjen. Ytterligare har skånelaget även adderat Brandon Davidson från Färjestad.

I min bok har Rögle skaffat sig SHL:s smaskigaste forwardsgrupp. Utöver den redan fina stommen laget besitter med Adam Tambellini, Daniel Zaar, Riley Sheen och Dennis Everberg för att nämna några har man dessutom adderat tunga offensiva pjäser. I Rögletröjan kommer vi denna säsong få se Örebros poängkung, Rodrigo Abols, som kommer från sin karriärsbästa säsong i SHL med 19+22 i grundserien. Som om inte det vore nog har Rögle även fått hem ytterligare en blytung pjäs i Simon Ryfors som efter två säsonger i AHL vänder hem till Ängelholm. Han kommer senast från 27 mål och 32 assist på 72 matcher med Syracuse Crunch. Det fullkomligt dryper med offensiva kvalitet i Rögle den här säsongen och tappet av en spelare som Oskar Stål-Lyrenäs ser plötsligt inte så jobbigt ut.

Vi ska dra oss till minne att Rögle hade ett bra lag redan förra säsongen men inte fick det att stämma. Inför årets säsong har de dock adderat så pass mycket kvalitet i samtliga lagdelar att det är svårt att inte tro annat än att de är menade att hamn högt upp i tabellen. Under grundseriens 52 omgångar ställer jag mig frågande hur många lag det är i SHL som kommer mäkta med att stå emot en sådan slagkraftig offensiv som Rögle mönstrar. Lag med något svagare defensivt spel lär bli uppkäkat av det här laget.

2. Färjestads BK

Efter en något oväntad flytt för Matt Tomkins riktas alla blickar i Karlstad mot den unga målvaktstalangen, Carl Lindbom. 20-årige Lindbom imponerade stort i Hockeyallsvenskan med Djurgården. Färjestad valde Max Lagacé som Lindboms partner, en erfaren målvakt som kommer att kunna utmana honom och säkerligen lära honom något knep ur målvaktsboken. Det är såklart svårt att kräva av en 20-åring att han ska dominera målvaktsspelet, men med hans talang kan det falla väldigt väl ut för Färjestad. Funkar det inte riktigt för honom bör Lagacé kunna täcka upp skapligt. Tomkins hade såklart varit ett säkrare val om Färjestad hade haft kvar honom, men nog är det högre potential i en målvakt som Lindbom.

Förra säsongen led man av långa skadefrånvaron på Theodor Lennström och Mikael Wikstrand, därför har man detta år säkrat upp backsidan för att inte vara lika sårbar. Men förlusten av Lennström, seriens kanske bästa utespelare, är svår att ersätta, trots att Magnus Nygren återvänder hem. Färjestad har ingen given toppback som när Lennström var i laget, men man har en stark backsida överlag. Jag gillar blandning av rutin och unga talanger på uppgång. Carl Dahlström tillkommer som en försvarsgeneral och Jérémy Groleau, trots att han är svårbedömd, känns inte som en typisk trött AHL-värvning. Det finns dock frågetecken kring om Färjestad har backar som kan dra upp tempot. Med den starka forwardssida laget besitter kanske det inte är ett problem.

Färjestad har lyckats behålla samma kärngrupp i flera år, vilket inkluderar nio forwards som var med när de vann guld. David Tomasek blir ett av de mest spännande nyförvärven i ligan, efter att ha gjort det bra i Tjeckien. Färjestad ser spännande ut i år trots tappet av Lennström. Med en fin offensiv bestående av toppspelare vi lärt känna under flera säsonger i SHL-sammanhang kompletterat med nyförvärv som Tomasek, Nygren och Lindbom ser Färjestad starka ut även denna säsong. Balansen mellan att behålla nyckelspelare och komplettera med bra SHL-kvalitet gör att Färjestad rankas högt.

3. Skellefteå AIK

I vanlig ordning är SAIK med i diskussionerna som guldfavoriter. Förra säsongen föll de i finalen mot Växjö efter en fin säsong i ryggen. Det har skett några förändringar inför säsongen men på målvaktsfronten ser det ut att bli en favorit i repris. Linus Söderström som utsågs till SHL:s bästa målvakt är fortsatt kvar i Skellefteåmålet och han får fortsatt vara kollega med Gustaf Lindvall. Enda problemet är att Lindvall var direkt svag förra säsongen och skulle Söderström gå sönder är hoppet stort.

Bland backarna hittar vi heller inga förändringar och det är inte svårt att förstå varför. Skellefteå har en fin backsida ledd av härföraren Jonathan Pudas som stod för sin bästa säsong någonsin, 11+34 i grundserien är makalöst bra för en back.

I forwardsgruppen har det dock skett lite grejer. Inte minst har klubbikonen Joakim Lindström lagt skridskorna på hyllan efter en fantastiskt fin karriär. Ett tapp i omklädningsrummet såväl som på isen minst sagt. Försvunnit har även Andreas Wingerli gjort såväl som Tom Kühnhackl som stuckit hem till Tyskland. Skellefteå har dock inte varit sena på att leta ersättare och in har bland annat Oscar Lindberg och Martins Dzierkals kommit. Den lettiska landslagsforwarden är säkert ett bekant namn för de som tittade på VM-kvartsfinalen i våras när han fick matchstraff efter att ha sopat på Pär Lindholm med klubban. Bortsett från den incidenten är det en spännande rekrytering av en forward med erfarenhet av spel i KHL och den tjeckiska högstaligan de senaste två säsongerna. Mer beprövad på svensk mark är Lindberg som efter en lång utlandskarriär vänder hem till moderklubben Skellefteå. Han får ses som en kvalitetsvärvning som fortsatt bör hålla hög klass i SHL-sammanhang.

Sammanfattningsvis lär vi räkna Skellefteå som en utmanare även denna säsong. Ingredienserna finns onekligen på plats för att ta sig till slutspel och återigen göra det bra. Nackdelen med de få förändringarna är dock att det blir svårt att tro att Skellefteå ska vara mycket bättre än föregående säsong, men man nådde en final förra gången, varför ändra på ett vinnande koncept.

4. Frölunda HC

Här finns det en del att sätta tänderna i. Frölunda har byggt om stora delar av laget, inte minst den kärna vi länge känt igen, ledd av numera pensionerade Joel Lundqvist. Däremot är det stabilt på målvaktsfronten där det är samma duo som kommer vakta målet även denna säsong. Lars Johansson och Frederik Dichow får fortsatt förtroende. Johansson kan inte ha varit nöjd med den första halvan av säsongen då han var långt ifrån det Frölunda nog hade hoppats på. Men allt eftersom säsongen fortskred gick han att känna igen mer och mer, kanske främst i slutspelet och i landslagströjan. Lasse får dock fortfarande anses vara en av ligans bästa målvakter, om inte den bästa. Kommer han upp i liknande nivå som vi sett honom i tidigare i karriären kan Frölunda pusta ut, då har man en matchvinnande målvakt som kan vinna matcher på egen hand.

Frölunda har omstrukturerat backsidan, med flera nya spelare som ersätter de som lämnat. Trots förlusten av toppbackar som Andreas Borgman och Petteri Lindbohm, har laget förstärkts med Henrik Tömmernes, Linus Högberg, Max Lindroth och Isac Heens. Denna förändring är inte bara sjukt spännande, utan även för det bättre. Tömmernes, en backstjärna, kommer ge Frölunda ett fint vapen från blå samtidigt som han vet hur man försvarar, en värvning nog många är avundsjuka på. Filip Hasa och Pontus Johansson, som har visat att de håller SHL-klass, samt smarta värvningar som Lindroth och Högberg, bidrar till att Frölundas backsidan ser starkare ut inför säsongen.

Det är dock bland forwards vi hittar de mest omvälvande förändringarna. Joel Lundqvist, Ryan Lasch, Patrik Carlsson, Loui Eriksson, Radan Lenc, Jan Mursak m.fl spelar inte i Frölunda den här säsongen. Av de tio främsta poängplockarna i Frölunda från förra säsongen är det bara Jere Innala och Max Friberg som är kvar. Jag ställer mig dock positivt till årets förändringar, som i någon mån anses vara nödvändiga efter att man inte lyckats få ut mer av förra säsongens trupp. Det betyder också att luckorna måste fyllas. Frölunda har plockat in flertalet spännande och fina spelare; Carl Klingberg, Gustav Rydahl, Malte Strömwall och Erik Thorell för att nämna några. Det finns även några ungtuppar med i truppen och känslan är att föryngringen av Frölunda kommer leda till mycket gott på sikt. Frågan är om alla tvära kast kan falla så pass väl ut att de kan utmana om guldet redan i år. Kanske är det att begära för mycket.

5. Örebro HK

Tillsynes det lag jag kanske är mest optimistiskt inställd till jämfört med spelbolagens värdering av laget. Innan vi ska avhandla ett par tunga tapp i offensiven tar vi en titt på målvaktsduon. Det är inga nyheter alls på den fronten, det är fortsatt Jhonas Enroth och Jonas Arntzen som ska agera sista utpost i Örebro även denna säsong. Enroth behöver ingen närmare presentation, han är fortsatt en toppmålvakt i SHL-sammanhang och även om fjolårssäsongen inte var karriärens bästa finns det höjd som är matchad av få. Arntzen må fortsatt vara ett snäpp bakom sin målvaktskollega men jag tycker han trots ett svårt utgångsläge bakom en så klar förstamålvakt i Enroth gör det bra. Örebro har kanske inte ligans hetaste målvaktsduo men mycket stabilare målvaktspar är svårt att kräva.

Det har roterats en del i Närkelaget inför den här säsongen, främst bland forwards men det är även ett par rotationer bland backarna. Kristian Näkyvä och Marcus Hardegård har försvunnit och istället har man plockat in Samuel Johannesson från Brynäs och Robin Norell från Oskarshamn som ersättare. Framförallt var Johannesson ett av få positiva inslag i Brynäs förra säsongen med 32 poäng i grundserien och Örebro ser ut att få bra täckning för tappet av Näkyva.

Snackisen har varit tappet av Rodrigo Abols till Rögle och det stora frågetecknet kring Leo Carlsson som befinner sig på träningsläger med Anaheim Ducks. Sannolikt har vi sett det sista av Carlsson i SHL ett bra tag framöver då han spås en lysande framtid i NHL. Han har idag ett rookiekontrakt och beroende på hur Anaheim väljer att gå vidare med honom kan han spela NHL redan denna säsong. Alternativt kan vi hitta honom i AHL och med lite tur i Örebro senare i höst. Johan Hedberg räknar dock inte med att få tillbaka Carlsson till Örebro och det gör jag inte heller när jag bedömer Örebro den här säsongen.

Örebro kommer tappa lite av sin spets när varken Carlsson eller Abols längre är med. Laget har dock gjort flera fina värvningar för att täcka upp tappen. Hannes Björninen, Glenn Gustafsson och Ludvig Larsson är kanske inte lika bra spetsspelare men får trots det hållas som bra SHL-spelare. Örebro ser ut att ha en otrolig bredd i sin forwardsgrupp denna säsong och jag hittar inga direkta svagheter. Det osar stabilitet och ser ut att bli ett lag som kommer vara jobbiga att möta även denna säsong.

6. Växjö Lakers

Mästarna från föregående säsong hamnar först på en sjätteplacering men ha i åtanke att de trots det tillhör en av favoriterna till SM-guld ännu en gång, det är ruskigt små marginaler bland topp sex-lagen. På målvaktsfronten är allt frid och fröjd för Växjö även denna säsong. Emil Larmi och Adam Åhman är fortsatt målvaktsduon som ska vakta Växjömålet denna säsong. Larmi tillhörde den absoluta toppen i SHL föregående säsong och i honom kan Växjö vara trygga. Åhman hade inte en riktigt lika bra säsong och får ses som fortsatt tydlig andremålvakt bakom Larmi.

Två av Lakers nyckelbackar har försvunnit inför säsongen. Både Bengtsson och Häman Aktell har stuckit utomlands. Häman Aktell har skrivit på för Washington Capitals och det säger nog det mest i vilken fin backstjärna som Växjö tappat. För att täcka upp tappen har man såklart rekryterat in lite nya spelare. Gabriel Carlsson, Zach Giuttari, Eric Martinsson och Elias Rosén är de nytillkomna namnen som ska täcka upp tappen på backsidan. Martinsson återförenas alltså med Växjö men kommer från en av något svag säsong i HV71. Gabriel Carlsson har hunnit med att samla på sig gott om erfarenhet i Nordamerika och defensivt lär han bli en tillgång för Växjö, när han inte sitter i utvisningsbåset. Zach Giuttari har huserat i AHL större delen av sin karriär och tyvärr tycker jag det ser ut som en ganska trött värvning. Rosén är svårbedömd men har visat offensiv höjd i NCAA, frågan är bara hur det översätts till SHL.

Växjö är sällan synonymt med att vara det mest offensiva laget, så inte heller denna säsong, men det finns spännande namn som stärker upp forwardsgruppen. Marcus Sylvegård kommer från sin karriärsbästa säsong i Malmö med 17+24 i grundserien, han lär bli en fullgod ersättare för tappet av Glenn Gustafsson. Dan Sexton fick avsluta en fin karriär med ett SM-guld i Växjö där han var en tillgång förra säsongen. Istället plockar Växjö in en annan amerikan, Dylan McLaughlin. Den 28-årige amerikanen har visat stor offensiv höjd i AHL, men det är första gången han ska spela hockey i Europa, en acklimatiseringsperiod är att räkna med. Mest spännande av alla är kanske Noah Östlund som trots sin unga ålder (19 år) visat prov på moget spel i Djurgården förra säsongen. Buffalo Sabres framtidslöfte kommer att bli spännande att se i SHL-sammanhang, även om jag tror att vi inte ska ställa alltför höga krav direkt från start.

Växjö är fortsatt ett solid lag som inte ska ha några problem att vara med på den övre halvan av tabellen. Men tappen på backsidan och något oprövade kort på forwardssidan gör att de tillsvidare får nöja sig med en sjätte placering i min ranking. Skulle spelare som Giuttari och McLaughlin överraska positivt kan man dock få revidera den värderingen fort.

7. Luleå HF

Det verkar som att förra säsongen var en utmanande period för Luleås målvakt Joel Lassinantti. Det finns flera faktorer som kan ha bidragit till detta, inklusive den körtelfeber han drabbades av och spelade med under flera månader. Vi vet dock med oss vilken höjd han har i sig. Jag räknar med att vi ser en Lassinantti som går att känna igen den här säsongen. Det är positivt att Lassinantti hittade formen igen mot slutet av säsongen, med en räddningsprocent på 92,6% och ett genomsnitt på 1,6 insläppta mål per match från slutet av februari.

Det har skett ett gäng i förändringar bland Luleås backar inför den kommande säsongen, med flera nyckelspelare som har lämnat och nya som har anslutit. Det är alltid en utmaning att anpassa sig till nya spelare och bygga sammanhängande spel, men det finns potential i de nya värvningarna. Marcus Hardegård är en lovande ersättare för Oscar Engsund, trots att han kanske inte är på samma nivå just nu. Han kommer från sin bästa säsong i karriären och verkar vara på uppåtgående, vilket är positivt. Oskari Laaksonen är en annan spännande spelare att hålla ögonen på. Han har haft framgångar både i Finland och AHL. Det är svårt att säga om han kommer att kunna ersätta Julius Honka helt och hållet, men det finns definitivt potential där också. Vi kan sammanfatta Luleås backsida med att det finns uppsida men att det är svårt att sätta fingret på exakt vad vi har att jobba med tills vi sett dem i några matcher.

Återkomsten av Linus Omark och Pontus Andreasson kommer ge laget ett uppsving i offensiven. Det behövs. Luleå levererade sämst i hela SHL förra säsongen med minst gjorda mål. Det finns hopp om att nyförvärven Nikola Pasic och David Lilja kan bidra positivt. Samtidigt verkar det som om det finns en viss oro kring Mario Kempes form och fysiska tillstånd, vilket är en annan faktor att hålla ögonen på. Sammanfattningsvis har Luleå en spännande mix av erfarenhet och ungdom, och det finns en hel del potential i laget. Det finns dock också många frågetecken och orosmoment, och det kommer att vara intressant att se hur allt utvecklas under säsongen. Jag har väldigt svårt att förstå att spelbolagen rankar Luleå som en av favoriterna till att vinna grundserien. Visst finns uppsidan, och under ett slutspel med en säsong i ryggen kan de säkert bli att räkna med, men med så många oklarheter är jag skeptisk.

8. Leksands IF

Inför förra säsongen förväntades en jämn fördelning av speltid mellan målvakterna Mantas Armalis och Kasimir Kaskisuo i Leksand, men Armalis dominerade och blev en av ligans bästa målvakter. Han vann 24 av 40 starter jämfört med Kaskisuo som bara vann 3 av 12. Den här säsongen har Kaskisuo fått flytta på sig och lämnat plats för Filip Larsson. Trots Larssons ojämna karriär efter juniortiden får det anses vara en acceptabel värvning. Förväntningarna är inte skyhöga och med en betydligt billigare prislapp behöver han inte vara mer än godkänd för att det ska anses ha fallit väl ut.

Inför förra säsongen gjorde Leksand viktiga värvningar i Anton Lindholm och Olle Alsing som visade sig vara mycket värdefulla. Nu har dock Leksand tappat Lian Bichsel och endast värvat Eddie Larsson på backsidan. Larsson får ses som ett osäkert kort då han hade problem i SHL senast han spelade där, men han är tänkt att spela en viktig roll i boxplay. Toppbackarna Lindholm, Matt Caito och Alsing är viktiga för laget. Just Lindholm håller stundtals för hög klass för att spela i SHL. Leksand har därmed en fin backtrio men är känsliga för skador och glappet ner till övriga är kanske aningen för stort.

Leksand har en stjärnspäckad forwardssida, men det finns många frågetecken. Marek Hrivik har haft skadeproblem och ett par tveksamma säsonger, vilket gör att man måste ifrågasätta honom som en toppspelare. Peter Cehlárik hade en mindre lyckad säsong i Schweiz och efter sin flytt till Leksand stämde inte mycket. Max Veronneau är tillbaka i Leksand och förväntningarna är höga på den före detta poängbästa spelaren i SHL. Han har dock dragits med skador och att förvänta sig samma produktion som senaste sejouren känns inte realistiskt. Carter Camper, en nyckelspelare, kommer att saknas eftersom han lämnade laget förra säsongen. Trots starka namn som Oskar Lang och Kalle Östman, som båda hade personliga rekord förra säsongen, är jag inte säker på att det räcker. Speciellt om skadorna börjar spöka för nyckelspelare. Sammantaget har Leksand en av de mest potentiellt talangfulla forwardssidorna, men det finns många frågetecken som gör dem osäkra jämfört med andra lag.

9. Timrå IK

Jag har rankat Timrås målvaktsduo som SHL:s bästa. Både Jacob Johansson och Tim Juel har visat positiv utveckling och att bägge var nominerade till "Årets målvakt" efter förra säsongen, vilket knappast överraskde någon. De bägge har tagit fina kliv framåt i karriären och att Timrå har bägge två i truppen är få förunnat. Jag tycker dock att det finns enskilt bättre målvakter i SHL, men tillsammans utgör de ett riktigt radarpar.

Timrå genomgick ett gäng förändringar på backsidan under pågående säsong. Nya tillskott som Rindell och Lyytinen har varit bra förstärkningar, men det finns frågetecken kring andra spelare som Forsmark, Melander och Edfelt. De har säkert mer att visa, men jag har inte sett något tecken på det inför den här säsongen. Kimmo Kapanen, sportchefen, har inte värvat några nya backar till den här säsongen, vilket indikerar att han tror på den nuvarande truppen. Dock saknas en backhärförare i Timrå, något som många andra lag har. Trots att Lyytinen, Eronen och Rindell är en bra trio, är det osäkert om de skulle rankas som några toppbackar i SHL av någon. Det finns alltså många frågetecken kring Timrås backsida. Med anledning av det tycker jag att Timrå har en uppenbar lagdel att förbättra, något som gör att Timrås backar rankas som ligans svagaste.

Det är tydligt att Timrå har en stark trupp på forwardssidan. Spelare som Jonathan Dahlén, Emil Pettersson, Anton Lander och Filip Hållander ger laget en spetskompetens som är svårmatchad i SHL. Hållanders återkomst till Timrå är särskilt spännande eftersom han har NHL- och VM-erfarenhet och har skrivit på ett femårskontrakt.

Trots detta är det viktigt att notera att Timrås offensiv inte var så effektiv som många hade trott under förra säsongen. De var beroende av sitt powerplay och hade svårt att producera mål i fem mot fem-spelet. Det är därför viktigt att inte överskatta deras offensiva potential baserat på namnen på pappret. Spelare som Jonathan Dahlén och Anton Lander levde upp till förväntningarna, men andra, som Anton Wedin, hade lägre produktion än förväntat. Men trots dessa frågetecken har Timrå fortfarande en stark trupp på forwardssidan. De har kvalitetsspelare som kan producera poäng och rollspelare som kan bidra på olika sätt. För att Timrå ska vara ett topplag i SHL behöver de öka sin produktion i fem mot fem-spelet, men det är mycket möjligt med den talang de har i laget.

10. HV71

Vi fortsätter på temat och börjar med målvakterna. Ortio visade högsta SHL-nivån förra året, särskilt efter coachbytet, men hade en tuff säsong fram till dess. Han excellerade i kritiska lägen och hjälpte HV71 att säkra SHL-kontraktet. Trots detta ansåg många att han blev överglänst av Gunnarsson under delar av säsongen. I år är det Victor Brattström som blir Otrios kollega. En till synes klok värvning, 26 år gammal, har erfarenhet av flera europeiska ligor och har provat på spel i AHL. Ortio klar förstamålvakt inför säsongen, men Brattström kan säkert växa in i kostymen och jag tycker HV har en duglig målvaktsduo till sitt förfogande.

HV71 hade en tumultartad backsida förra säsongen med 13 olika backar som kom och gick. Det är anmärkningsvärt att ingen av denna säsongens HV-backar var med hela förra säsongen, vilket kan vara historiskt? När det är sådan rotation behöver man inte vara någon expert för att göra antagandet att det inte var mycket som stämde. Det ser dock vettigare ut inför i år. Två spännande tillskott är Bobby Nardella, en tidigare toppback i SHL med Djurgården, och NHL-erfarne Anton Strålman. Trots Strålmans fallande aktie på senare år och Nardellas misslyckade NHL-försök, förväntas båda vara viktiga spelare. Andra noterbara spelare inkluderar Mikael Seppälä, Olle Strandell, som kan vara ett fynd, och Victor Sjöholm, som behöver få mer speltid efter sin genombrottssäsong.

Det var stjärnglans kring HV71:s forwards förra säsongen och även om laget är bättre balanserat i år är det tveksamt om forwardsgruppen är så mycket att hurra för denna säsong. André Pettersson är såklart en höjdpunkt som finns kvar. En värvad Oskar Stål Lyrenäs blir ett välkommet bidrag och jag förväntar mig stabil leverans från en sådan som Isac Brännström. Annars är jag inte jätteimponerad. Tedenby och Nättinen tror jag dock kan bättre och med ett par yngre talanger i Oscar Fisker Mølgaard och Åke Stakkestad kanske jag kan bli positivt överraskad. Spontant tror jag att Jönköpingslaget fortsatt kommer ha problem med PP-spelet utan några riktiga stjärnvärvningar som spetsar den biten av spelet.

11. IK Oskarshamn

Oskarshamn har bytt målvakter från förra säsongen, Joe Cannata och Tim Juel ersattes av Marek Langhamer och Emil Kruse. Även om det är tveksamt om paret är vassare, anser många att Langhamer, som hade en framstående säsong i den finska ligan, är en uppgradering. Han har skrivit ett tvåårskontrakt, har erfarenhet från olika ligor och förväntas spela upp till 45 matcher den här säsongen i SHL. Emil Kruse, å andra sidan, har mest erfarenhet från Hockeyallsvenskan men förväntas inte göra bort sig i SHL.

Flera nyckelspelare har lämnat Oskarshamn, men klubben har värvat nya som Oscar Engsund, en förstaback med sexårskontrakt, samt Asplund och Anderberg från Hockeyallsvenskan. Trots att backsidan har förlorat viktiga spelare, får backsidan ändå anses vara helt okej. Mycket tack vara att backarna aldrig har varit Oskarshamns starkaste lagdel. Oskarshamn måste dock se till att Anderberg och Asplund utvecklas lika bra som tidigare spelare för att inte defensiven ska bli svajigare. Oskarshamn har tidigare förlorat viktiga backar, men med Engsund på ett sexårskontrakt, kan klubben känna sig trygg på den fronten.

Ska vi tala om tapp av nyckelspelare är det svårt att inte skrika ut Antti Suomela som var ligans poängbästa spelare i grundserien. Trots det känner jag mig skapligt optimistisk när klubben trots allt har fått behålla Patrik Karlkvist och Ahti Oksanen. Backar vi bandet stod Oskarshamn i en ännu mer prekär situation för drygt 1 år sedan då båda toppspelarna Kim Rosdahl och Fredrik Olofsson försvann. För att täcka tappet av Suomela har man plockat in Lukáš Jašek som toppcenter i förstakedjan. Det återstår att se om han är lika klinisk som Suomela, men med Karlkvist bredvid sig får man mycket hjälp på traven. Summan av allt är att vi åter ser ett Oskarshamn som får stuva om lite i kedjorna. Varje säsong tror jag alltid att det ska bli för tufft för dem och varje säsong bevisar de mig fel. Den här gången har jag åtminstone inte placerat dem i botten två. "Dark horse" eller ej, jag blir inte förvånad om de överraskar mig ännu en säsong.

12. Linköpings HC

I en division där målvaktssidan möjligen är bättre än någonsin har Marcus Högbergs aktier sjunkit en aning. Missförstå mig inte, han är en matchvinnande målvakt med få rivaler i Sverige när han spelar på toppen av sin förmåga men han kommer trots allt från en något svagare säsong. Han är dock självklart den givna förstemålvakten, och den enskilt viktigaste spelaren för LHC även den här säsongen om de ska hålla sig på rätt sida kvalstrecket. Eller för att de, för den delen, ska kunna sikta uppåt och gå till sitt första slutspel sedan 2018.

LHC gjorde stora förändringar bland backarna inför förra säsongen genom att värva Fantenberg, Hultström och Pettersson. Av dem var det egentligen bara Fantenberg som verkligen motsvarade förväntningarna. Hultström blev gradvis bättre och hade tillslut en bra poängskörd, men jag hade hoppats på något mer. Inför förra säsongen var jag lite orolig för medelåldern på backarna. Med tanke på Mattias Hävelids skada såg jag bara den då 26-årige John Nyberg som en back som teoretiskt sett fortfarande var på väg uppåt i karriären. Nu ser det bättre ut. LHC har gjort sig av med Craig Schira, och det är långt ifrån säkert att Jonas Junland kommer tillbaka. Istället är Mattias Hävelid med, vilket inte är fel det heller. Dessutom har den mycket spännande 23-åringen Worge Kreü anslutit från Oskarshamn. Han återförenas därmed med backcoachen Jeff Jakobs, som hade en stor del i att Kreü 2018 gick till Djurgården.

I stort sett har Linköping en solid men inte spektakulär forwardsgrupp. Det finns potential för överraskningar, som Filip Bystedt. Men det finns också många frågetecken. Taylor Leier har visat offensiv potential i Tyskland, men det är osäkert hur det kommer att översättas till SHL-spel. Linköping hade problem förra säsongen när stjärnorna inte presterade som förväntat, men fick oväntad produktion från spelare som Christoffer Ehn och Vilmos Gallo. Det är uppmuntrande, men frågan är om det är tillräckligt för att täcka bristerna hos de förväntade stjärnorna. Det börjar bli tröttsamt att förvänta sig att Broc Little ska visa vägen säsong efter säsong.

Sammanfattningsvis är Linköping ett lag som likt föregående säsonger ser ut att ha ingredienserna för att hamna högre upp i tabellen. Problemet är bara att det inte är första säsongen jag tror det och hittills har jag blivit besviken. Utan några drastiska förändringar blir det därför svårt att tro att vi ska få se ett helt annat LHC den här säsongen.

13. Modo

Efter sju svåra år är Modo tillslut tillbaka i finrummet. Nu återstår att se om de klarar av den tuffa uppgiften att etablera sig i SHL och överleva de första åren. Vi börjar med att titta på målvakterna. Att betygsätta målvakter är som tidigare nämnt svårt, men ska vi tro rapporterna från Finland har Modo plockat in en av den finländska ligans toppmålvakter i Lassi Lehtinen. Dock kan han behöva en acklimatiseringsperiod. Andremålvakt är Olle Eriksson Ek som vaktat kassen i San Diego Gulls de senaste säsongerna, dock utan att imponera. Hoppet från förstemålvakten Lehtinen till Eriksson Ek ser stort ut, för Modos del får vi hoppas att Lehtinen är lika bra som rapporterna säger.

David Rundblad är viktig för Modo och har imponerande meriter, men det är osäkert om han fortfarande är en toppback. Kristians Rubins och David Bernhardt har potential, men måste bevisa sig. Modos backsida är svårbedömd, men har en bra balans mellan offensiv och defensiv. Vi får dock konstatera att det ser ut som en av ligans svagaste backsidor.

Forwardssidan har spelare med SHL-erfarenhet, men i begränsad upplaga. Mikael Ruohomaa är en potentiell toppcenter, men kommer från en sämre säsong i Leksand. Sampo Ranta ser ut som en klok värvning av Gradin men är ingen garanterad målspruta. Niederbach har lirat i SHL med Rögle och Frölunda men knappast ägt scenen vid de tillfällena.

Överlag har Modo ett lag med många frågetecken, men också stor potential. De har arbetat målmedvetet för uppflyttning och har en balanserad trupp. Första säsongen i SHL kommer vara en kamp för överlevnad, men om de klarar det kan vi mycket väl se Modo som ett etablerat SHL-lag igen.

14. Malmö Redhawks

Malmö börjar den nya säsongen med samma målvakter som förra året, vilket förvisso inger en viss trygghet. Samtidigt rankas de i min bok som det svagaste målvaktsparet i ligan inför säsongen. Förra säsongen var Marmenlind förstaval, men blev skadad och ersattes av Maxwell och sedan Werner som hade ett uppsving senare under säsongen. Jag tycker inte att det finns någon självklar förstamålvakt och bägge hade gjort sig bättre som andremålvakter. Får jag vara lite elak känns det som 2A och 2B snarare än 1A och 1B, men jag kan mycket väl bli motbevisad. Målvakter är notoriskt volatila och svåra att bedöma.

På backsidan har Malmö stärkt sitt lag genom att behålla nyckelspelare som Joakim Ryan och Adam Ollas Mattsson samtidigt som ett par intressanta förvärv har skett. Jakub Galvas ser ut att kunna bli en mycket lyckad värvning och är kanske ett av Malmös största fynd de senaste åren. Även Teemu Kivihalme är ett steg i rätt riktning och Malmös backsida ser inte så tokig ut. Intressant nog är samtliga backar vänsterfattade, det återstår att se om det kan bli ett problem.

På forwardsidan har det kastats om ordentligt. Westerholm-bröderna såväl som Emil och Marcus Sylvegård har dragit vidare. Carl Söderberg har lagt skridskorna på hyllan. Vi kan lugnt sagt säga att Malmö som vi lärt känna senaste åren ser radikalt annorlunda ut inför säsongen. Med förra året i bakhuvudet kan knappast förändringarna vara dåligt. Mest spännande in bland nyförvärven av forwards är meriterade Janne Kuokkanen som efter spel i NHL och Schweiz onekligen bjuder på rutin såväl som klass. Jämför med förra säsongen har Malmö en bättre backsida, men en tillsynas relativt uddlös forwardsgrupp och ligans svagaste målvaktspar. Rutin finns och sätter laget defensiven är negativt kval inte en självklarhet. Jag är dock tveksam till att förändringarna är tillräckliga för att Malmö ska undvika kval.

Speltips

Den roligaste biten kvar efter allt hårt jobb med att ranka och bedöma lagen inför säsongens upplaga av SHL. Baserat på mina tankar och ranking av lagen ovanför har jag hitta ett gäng spel jag vill skicka med.

Speltips 1: Rögle vinner grundserien @ 7.00

Som min ranking visar tror jag mycket på Rögle den här säsongen. Den brutalt fina offensiven laget har mönstrat är SHL:s bästa och många lag kommer få svårt att stå emot trycket Rögle kommer kunna etablera. Det är inte fel att plocka dem som guldemedaljörer heller men jag gillar dem att vinna grundserien aningen mer. Rögle ser ut som ett lag som kommer plocka mycket trepoängare mot lite svagare motstånd och över 52 omgångar är de mina favoriter att vara högst upp i tabellen. Spelet plockas hos Bethard.

Alternativt spel:
För den som tror på ett målglatt Rögle men inte tror att de slutar överst i tabellen kan Rögle att göra mest mål i grundserien till 7.50 hos Coolbet vara ett annat alternativ!

Speltips 2: Rögle komma före Timrå i grundserien @ 1.85

Coolbet bjuder oss på ett riktigt kanonodds i en head to head mellan Rögle och Timrå i striden om vem som ska sluta överst i tabellen av de två lagen. Det är egentligen bara att tacka och ta emot när vi får ett sådant fint odds. Timrå håller jag som en potentiell "dark horse", men de är inte i närheten av den kvalitet Rögle har i truppen, något jag tror redan har framgått i texten ovan! Här tycker jag att man kan trycka på med lite tyngre insats.

Speltips 3: Leksand komma före HV71 i grundserien @ 2,02

Även om jag är aningen skeptiskt till mitt kära Leksand tycker jag det finns mer uppsida i ett namnkunnigt Leksand kontra ett något urvattnat HV71. Leksand har trots allt spelare som Marek Hrivik, Peter Cehlárik, Anton Lindholm, Matt Caito och fina breddspelare i Oskar Lang och Kalle Östman m.fl. Även föredetta poängkungen Max Veronneau ger åtminstone Leksand hopp om att placera sig inom topp 6 när vi summerar säsongen. Jag har desto svårare att se HV71 knipa en placering på den övre halvan av tabellen. Fel favorit i detta fall helt enkelt.

Speltips 4: Örebro komma topp 4 i grundserien @ 3.25

Som jag gjorde gällande i texten ovanför är jag mer optimistiskt inställt till Örebro jämfört med vad spelbolagen är. Att de ska knipa en topp 4-placering kräver såklart att mycket faller väl ut, men jag tycker laget ser ut att vara kapabelt nog för att blanda sig i snacket om topp 4. Framförallt är det bredden i truppen som imponerar på mig och sådana lag tenderar att sällan falla igenom under en säsong. Lag som Örebro blir inte heller lika känsliga för skador på samma sätt som mer topptunga lag kan bli. Spelet plockar jag hos Expekt!