Din guide till NHL: Central Division

Inför årets upplaga har jag även tilldelat varje lag ett betyg baserat på varje lagdel. För att inte texten ska mala på för långt har jag sammanställt resultatet istället för att gå in på varje enskild spelare som utgör grunden för betyget. För att få fram det betyg som jag sammanställt använder jag mig av den modell som låg till grund för förra säsongens simuleringar. Jag skrev några rader om modellen förra året för den som vill läsa på lite mer.

Inför NHL 2022/23

Den här säsongen har det rörts om ordentlig i vissa lag och som alltid gäller det att försöka landa rätt i förhandsanalysen för att ge sig själv bra förutsättningar inför säsongen. Utmaningen är som alltid att förstå hur man ska värdera nya spelare in i lagen, föregående säsongs prestationer och mycket annat. Årets upplaga av NHL tycker jag ska bli riktigt spännande, känslan vid första anblick såväl som vid mer djuptgående grävande indikerar att ligan är jämnare än på mycket länge. Flera av de givna topplagen förra säsongen har delvis urholkats och lagen underifrån kryper sig närmare.

1. Colorado Avalanche

Colorado klev in som stora favoriter inför fjolårssäsongen och gjorde ingen besviken, de visade “vart skåpet skulle stå” och bärgade den efterlängtade Stanley Cup-bucklan. Inför årets säsongen kliver återigen Avalanche in som stora favorit att lyfta bucklan för andra året i rad. Det har dock hunnit hända en del i truppen och av alla lag i NHL är kanske Colorado det lag som tappat allra mest spets och kvalitet. Det är en svagare version av fjolårets bygge som ställs på isen, men spelar det någon roll och i så fall hur mycket?

Till att börja med har Nazem Kadri och Andre Burakovsky försvunnit, två spelare som varit ordinarie i Colorados topp 6. Mellan sig gjorde de bägge spelarna 40 mål och 98 assist förra säsongen, hur mycket man än vrider och vänder är det ett oerhört tapp i det offensiva. För att fylla de luckorna finns Valeri Nichushkin som Colorado lyckades behålla, han kommer också från en rekordsäsong med 52 poäng på 62 matcher i grundserien. Man har även plockat in Evan Rodrigues från Pittsburgh Penguins, en solid värvning som adderar bra djup i forwardsgruppen. Det är fortsatt en fruktad offensiv med spelare som Nathan MacKinnon, Mikko Rantanen, Gabriel Landeskog, Artturi Lehkonen och självklart Cale Makar som fyller på från blålinjen. Det sagt så är laget inte riktigt lika skräckinjagande med offensiva ögon idag som de varit senaste två säsongerna.

Det stora frågetecknet är statusen på lagets burväktare. Darcy Kuemper som tillhörde en av förra säsongens bäst presterande målvakter är inte längre kvar utan har stuckit till Washington Capitals. Nu väntas istället nytillskottet Alexander Georgiev, New York Rangers-andremålvakt förra säsong ta över manteln efter Kuemper. Målvakter är notoriskt svåra att förutspå prestationerna på. Långsiktigt kan Georgiev vara ett bra alternativ, han är dessutom betydligt billigare, men kortsiktigt är det här en rejäl nedgradering.

Colorado Avalanche kliver in som laget att slå även den här säsongen, men det är uppenbart inte en lika slagkraftig version som ställs på isen som förra säsongen. Avsaknaden av två offensivt skickliga spelare, där Kadri är ett tapp Colorado inte kan ersätta och en gjuten förstemålvakt i Kuemper gör Colorado sårbara. Det råder för mig ingen tvekan om att gapet mellan Colorado och de övriga lagen bakom har minskat och jag tycker det är långt ifrån någon självklarhet att laget bara ska lösa ytterligare en Stanley Cup-buckla.

2. Minnesota Wild

Följde man våra livesändningar på Twitch, såg våra avsnitt av Hockeyfeber på Youtube eller läste min guide förra säsongen är det ingen nyhet att jag gillar Minnesota Wilds lagbygge. Det har dock skett några förändringar inför årets säsong. Den stora bomben är att Kevin Fiala har lämnat för spel i Los Angeles Kings, ett tungt tapp av en talangfull spelare som kommer från sin bästa säsong någonsin. Det har försvunnit några andra spelare men de har ersätts på ett fullgott vis. Årets upplaga av Wild är alltså en försvagad version från förra året, men det är mer än tillräckligt för att fortsätta vara ett topplag i divisionen och utmana högt upp!

Trots tappet av Kevin Fiala finns det fortsatt gott om spelskicklighet i truppen, inte minst Kirill Kaprizov som visade sig göra skäl för det massiva kontrakt han landade förra året. Med 47 mål och 61 assist i grundserien visade han vägen för Minnesota i många matcher och är ständigt ett offensivt hot på isen. Sannolikt kommer han fortfarande ha sällskap av Ryan Hartman och Mats Zuccarello i förstakedjan. Som ersättare till Fiala i andrakedjan hittar vi istället Marco Rossi. Den unge österrikaren spås en ljus framtid, med 53 poäng på 63 matcher i AHL förra säsongen visar han redan prov på hög spelförståelse och mycket talang. Likt förra säsongen kommer Minnesota i stort leva på det fantastiska djup laget har i sina kedjor. En stor del av framgångsfaktorn är en av ligans bästa tredjekedjor med Marcus Foligno, Joel Eriksson Ek och Tyson Jost. Bara Eriksson Ek och Foligno stod för 49 mål mellan sig förra säsongen. Vad det innebär i praktiken är att Minnesota Wild är otroligt svåra att stänga ner då de hela tiden kan ha offensivt farliga spelare på isen. När laget dessutom har en av bästa backuppsättningar förstår man fort varför laget hör hemma högt upp i tabellen även denna säsong.

Under sommaren försvann Cam Talbot som innan Marc-Andre Fleury kom in var förstemålvakt. Given förestekeeper den här säsongen blir självklart Fleury som får sällskap av Filip Gustavsson från Ottawa Senators. Inget ont om Gustavsson men låt oss hoppas för Minnesotas del att Fleury håller sig hel under säsongen.

3. Nashville Predators

Här kan det bli spännande! Nashville Predators lyckades knipa en slutspelsplats förra säsongen men fick se sig totalt överkörda av det briljanta Colorado Avalanche, men ingen skam i det trots 4-0 förlust i matcher! Laget som kommer från en spelmässigt fin säsong känns som de har vaknat till liv och de nytillkomna spelarna är ytterligare ett steg i rätt riktning.

Från Tampa Bay har Ryan McDonagh anslutit och förstärker backsidan med ett stabilt defensivt arbete som kommer avlasta de övriga. Man har även plockat in Nino Niederreiter från Carolina Hurricanes, en fin förstärkning som breddar Nashvilles offensiva arsenal. Allt som allt har laget en bättre trupp inför i år och på det så fanns redan förra säsongen väldigt positiva tendenser. Inte minst bland spelare som Matt Duchene, Mikael Granlund och Ryan Johansen som nästintill dubblade sitt poängsnitt jämfört med de tidigare säsongerna. Det verkar som att någonting har lossnat för laget. Kanske speciellt för en spelare som Duchene, redan under sin rookiesäsong 2009/10 producerade han 55 poäng på 81 matcher och tokhyllades. Sedan dess har det inte riktigt velat lossna för den nu 31 år gamla kanadensaren, men han likt flera andra i laget kommer från en poängbästa säsong.

I målet hittar vi fortfarande Juuse Saros, en av fjolårets bästa målvakter och kandidat till Venezia Trophy. Med honom i mål och en förstärkning i McDonagh på backposition kommer Nashville bli svåra att få hål på den här säsongen. Backsidan såg utöver McDonagh redan bra ut, med spelare som Roman Josi, Dante Fabbro och Mattias Ekholm. Josi utmärkte sig rejält förra säsongen med att bli Nashvilles bästa poängplockare, galna 96 poäng på 80 matcher för en back i grundserien är smått otroligt. Närmaste back i poängligan var Cale Makar i Colorado med 86 poäng och Victor Hedman med 85 poäng.

Nashville Predators ser slagkraftiga ut i år, nu är Central Division en tuff uppgift att ha framför sig då lag som Dallas Stars, Minnesota Wild, St. Louis Blues och Colorado Avalanche också gör upp om direktplatserna. Sett till Western Conference-motståndet bör dock Nashville ha goda chanser att lösa en slutspelsplats, även om det blir via Wild Card.

4. Dallas Stars

Det var bara tre år sedan som Dallas Stars tog sig hela vägen till en Stanley Cup-final. Den gången föll laget mot Tampa Bay Lightnings. Förra säsongen var det dags för slutspel igen, den här gången tog drömmen slut redan i första rundan. Ett starkt Calgary Flames stod i vägen men det krävdes övertid i en sjunde och avgörande match för att fälla avgörandet. Mycket av spelet förra säsongen kretsade kring Stars förstakedja som i match efter match var en huvudvärk för alla som stod i vägen. Joe Pavelski, Jason Robertson och Roope Hintz kommer även i år att visa vägen i det offensiva, frågan är om kedjorna bakom är tillräckligt bra?

Innan vi djupdyker i vad Dallas ställer upp med på isen har det hunnit hända lite under sommaren. Bland annat har en skadebenägen Alexander Radulov lämnat för spel i KHL, inget större förlust då han inte bidragit speciellt mycket de senaste tre säsongerna. Ben Bishop, en av ligans bästa målvakter under sin prime har till följd av skadebekymmer fått lägga ner karriären, han stod inget för Dallas förra säsongen. Det tyngsta tappet är kanske John Klingberg som kommande säsong kommer spela för Anaheim Ducks. För att täcka upp luckan Klingberg lämnar efter sig har Stars plockat i Colin Miller från Buffalo Sabres. Ett klokt drag då Miller är en mer defensivt lagd back. Det har också gett utrymme för att plocka in Mason Marchment från Florida Panthers i det offensiva. Han kommer från en fin säsong med 47 poäng på 54 matcher. Jag tycker Dallas har agerat helt rätt och stärker upp djupet i forwardgruppen utan att det är på bekostnad av defensiven. Summan av allting är att Dallas Stars har fått ner lönerna och i min mening fått ihop ett lite bättre lag än föregående säsong.

Följde man slutspelet i NHL förra säsongen kan det inte ha gått någon obemärkt förbi vilken otrolig målvakt Jake Oettinger håller på att bli. Han var fullständigt briljan i slutspelet och trots att Dallas åkt ut redan i första rundan förblev han en av snackisarna genom hela slutspelet. Dallas Stars ser inte ut att behöva oroa sig för att Ben Bishop har lämnat.

Manson Marchment in i en andrakedja tillsammans med Seguin och Gurianov ger Dallas ett bättre utgångsläge den här säsongen och tillåter Jamie Benn att spela i tredjekedjan med Faksa och Glendening, en omgivning jag tror kommer passa den 33 år gamla kanadensaren bättre, han blir inte direkt kvickare på skridskorna. Utöver att Miller ersätter Klingberg har det inte skett några förändringar bland backarna. Dallas har fortsatt en mycket stabil backuppsättning, mycket tack vara Miro Heiskanen och Ryan Suter. Laget Dallas ställer på isen är bra och ska ha goda chanser att blanda sig i stiden om en slutspelsplats även i år.

5. St. Louis Blues

St. Louis överträffade fjolårets förväntningar och mäktade med att sluta trea i Central Division. Laget tog sig även förbi Minnesota Wild i slutspelets första runda innan det blev respass mot Colorado Avalanche i kvartsfinalen. De komponenter som la upp för det fina resultatet var delvis två bra målvakter i Ville Husso och Jordan Binnington men främst det fina djup Blues hade i sina kedjor. Inför den här säsongen har det fallit bort ett par viktiga kuggar och den här säsongens upplaga av St.Louis är en försvagad version av fjolårets bygge.

Till att börja med lyckades inte Blues behålla Ville Husso som trejdades till Detroit Red Wing, ett synnerligen tungt tapp då han överglänste Binnington stora delar av säsongen. Istället kommer Binnington den här säsongen få sällskap av Thomas Greiss, en ordentlig nedgradering från Husso. Laget har även tappat David Perron som under flertalet säsonger har varit en väsentlig del i det offensiva spelet och haft ett snitt strax under 1 poäng/match de senaste säsongerna. Forwardgruppen är trots bortfallet av Perron en slagkraftig sådan och kommer vara lagets stora styrka även den här säsongen. Toppkedjorna är bra och det fylls på med en stabil tredje och fjärde kedja. Där jag tycker det börjar kännas urholkat är på backsidan som bakom Torey Krug, Justin Faulk och Colton Parayko ser lite för tunn ut. Här hade Blues mått bra av att stärka upp med någon back till.

Laget som mönstras är på inget sätt dåligt men med en försvagad målvaktspost, ett tunnare anfall och en backuppsättning som jag ställer mig väldigt tveksam till tror jag vi kommer få se ett Blues som riskerar att missa slutspel den här säsongen. Jag tycker definitivt att det finns en överskattning från spelbolagen och andra experter, mycket till följd av fjolårets fina resultat.

6. Winnipeg Jets

Winnipeg har fortfarande namn i truppen som ingjuter respekt, Mark Scheifele, Nikolaj Ehlers, Kyle Connor, Blake Wheeler, Pierre-Luc Dubois och Connor Hellebuyck är spelare av mycket hög klass. Om Winnipeg kunde skala bort halva forwardsgruppen och hockey spelades med bara två kedjor istället för fyra hade livet lekt betydligt mer för kanadensarna, för det ser tunt ut bakom de sex gubbarna.

Tyvärr är det inget nytt under solen den här säsongen heller, laget har fortsatt fina spetsspelare som kommer göra avtryck i matcher, men det räcker helt enkelt inte. Bakom topp sex är det inte en spelare som presterar bättre än den genomsnittliga 3:e och 4:e linern i NHL enligt modellen och det är sedan länge ett av de uppenbara problemen med det här bygget. Ett annat uppenbart problem är att ingen av Winnipegs forwards verkar veta hur man jobbar defensivt. Backsidan med Josh Morrissey, Neal Pionk, Dylan DeMelo och Nate Schmidt upprätthåller en fullt duglig nivå men kan inte kompensera för att Winnipeg är för framtungt. Connor Hellebuyck i målet får fortfarande anses vara en av ligans bästa målvakter, något han har bevisat åtskilliga gånger och tack vare hans höga nivå har han många gånger kunnat kompensera för Jets defensiva problem.

Jag kommer inte bli förvånad om Jets har perioder under säsongen där laget offensivt ser smått ostoppbara ut. Med de toppforwards Winnipeg har och en målvakt av Hellebuycks kaliber kommer laget garanterat plocka sin beskärda del av segrar under säsongen. Över 82 omgångar har jag dock svårt att se hur det här bygget ska orkar hela vägen till en slutspelsplats. Ska Winnipeg nå slutspel kommer det nästan garanterat kräva att Hellebuyck gör en Vezina Trophy-värdig säsong och att lagen omkring dem får ordentligt med grus i maskineriet. Mycket bättre än att rankas som sexa i Central Division är Winnipeg Jets inte värda i dagsläget.

7. Chicago Blackhawks

Det har varit huggsexa på Chicago-spelare under våren/sommaren, ett flertal tunga namn har försvunnit och laget som förra säsongen hade aspirationer på slutspel kommer sannolikt gå en tung säsong till mötes. Redan under slutet av förra säsongen försvann den tidigare Vezina Trophy-vinnaren Marc-Andre Fleury till Minnesota Wild, nu faller istället ansvaret att vakta kassen på Petr Mrazek och Alex Stalock, en rejäl nedgradering. Det tyngsta tappet kom dock inte förens under sommaren när det stod klart att Alex Debrincat lämnar för spel i Ottawa Senators. Den 24 årige forwarden har under sin tid i Chicago hunnit etablera sig som en av ligans farligaste målskyttar och avslutade förra säsongen med 41 mål på 82 matcher!

Kirby Dach som inte fick det att lossna men som visat lovande potential har också lämnat och spelar nästa säsong i Montreal Canadiens. Dylan Strome som varit en viktig del i maskineriet och ofta gjort Patrick Kane och Alex Debrincat sällskap har lämnat för spel i Washington Capitals. Värt att nämna är även att den tjeckiske landslagsspelaren Dominik Kubalík har blivit trejdad, i hans fall till Detroit Red Wings.

Blackhawks har uppenbarligen tappat flera tongivande spelare. Förvisso har man behållit den mest tongivande spelaren av dem alla, Patrick Kane, som under många år varit lagets och en av ligans poängstarkaste spelare. Kvar finns även Jonathan Toews och Seth Jones som länge utgjort stommen av Chicago Blackhawks tillsammans med Kane. De spelare som kommer in och fyller ut luckorna efter Debrincat, Dach, Strome och Kubalik har förvisso gott om NHL-rutin men resultatet blir ett klart svagare lag som följd. Andreas Athanasiou, Max Domi och Colin Blackwell är de nytillkomna spelarna som ska ta över det tunga ansvaret att försöka täppa till luckorna i bygget. Det är svårt att se hur det ska räcka till och likt spelbolagen håller jag inte Chicago Blackhawks högt i kurs inför säsongen.

8. Arizona Coyotes

På något vis lyckades Arizona att inte vara sämst i NHL förra säsongen, tack vare ett horribelt Montreal Canadiens. För nog finns det gott om anledningar till att spelbolagen även i år rankar Arizona som ligans sämsta lag. Utöver all problematik med hemmaarenan som tillslut landade i lösningen att Coyotes denna säsong spelar i en NCAA arena (collegehockey) som tar 5000 besökare så finns det inte mycket att hurra för. Det ser överlag väldigt tunt ut i truppen när blicken sveper över de namn som utgör årets upplaga av Arizona Coyotes.

Laget från sydvästra USA är inne i en ombyggnation så självklart är det inga höga förväntningar på Arizona denna eller kommande säsonger. Utöver ett par bra namn i Clayton Keller och Nick Schmaltz i förstakedjan är det fortsatt Jakob Chychrun som är affischnamnet för klubben. Den skjutglada backen lyckades inte riktigt följa upp succén från 2020/21 när han blev ligans målbästa back med 18 fullträffar på 56 matcher. I målet är det fortsatt Karel Vejmelka som har förstaspaden och han stod för några imponerande insatser i fjol. Skulle han prestera bra över säsongen och Chychrun hitta tillbaka till formen från säsongen 2020/21 i kombination med att några forwards kliver fram bakom förstakedjan kan laget kanske hoppas på att inte bli poängsvagast i ligan. Men sett över 82 omgångar och med nuvarande trupp till sitt förfogande är det svårt att inte ranka Arizona som ligans svagaste lag, vi får helt enkelt vänta några säsonger till innan de kan vara i ropet igen!

Speltips

Inom kort kommer även min guide för Atlantic och Metropolitan Division! Jag har redan släppt guiden till Pacific Divison om du har missat den! Håll som alltid utkik inne på hemsidan och varför inte följa min profil här på 1x2.se så får du notis varje gång jag släpper ett nytt speltips!

Colorado Avalanche

Det råder ingen tvekan om att Colorado fortfarande är laget att slå i NHL. Med en av ligans bästa forwards och backuppsättningar är laget obarmhärliga i sin framfart på isen. Men någonstans måste vi också realisera tappet av Nazem Kadri, Darcy Kuemper och Andre Burakovsky. Colorado Avalanche är favoriter att vinna bucklan i år igen, men jag tycker att värderingen av laget är aningen överdrivet och har därför tagit ett spel emot dem.

Dallas Stars

Dallas ser solida ut inför i år och även om laget inte skulle mäkta med att ta en direktplats till slutspelet tycker jag de ska ha god chans att snuva lagen i Pacific på en Wild Card-plats.

Minnesota Wild

Wild har trots tappet av Fiala fortfarande ett väldigt slagkraftigt lag och jag utgår kallt från att de ska kunna vara med och utmana högt upp även i år. Jag ser dem som de självklara utmanarna att kunna störa Colorado och utmana om seger i divisionen även om uppgiften är väldigt tuff.

St. Louis Blues

Spelbolagen håller St.Louis Blue betydligt högre än vad jag gör. Förvisso har jag fortfarande respekt för de forwards laget mönstrar och Binnington i målet är en bra målvakt. Laget har tappat viktiga kuggar, inte minst David Perron och Ville Husso. Min uppfattning är att spelbolagen är lite för optimistiskt inställda till St. Louis och jag väljer att gå emot dem.