Din guide till NHL 2024/25: Metropolitan Division

Likt tidigare säsonger kommer jag att fortsätta ge varje lagdel betyg från 1-5. Totalbetyget bestämmer hur lagen rankas. För att inte texten ska mala på för långt har jag sammanställt resultatet istället för att gå in på varje enskild spelare som utgör grunden för betyget. Fortsättningsvis använder jag mig av samma modellen som tidigare säsonger. Jag påminner om att modeller i all ära är ett hjälpsamt verktyg, men bara ett verktyg i en stor verktygslåda.

Läs också min genomgång av:
Atlantic Division
Central Division
Pacific Division

Inför NHL 2024/25

I vanlig ordning har det rört sig mycket i många lag, något jag alltid älskat ur bettingsynpunkt. Det skapar möjligheter för oss spelare att hitta edge innan marknaden anpassat sig till förändringarna.

Förra året såg vi en häftig final där Edmonton Oilers vände 3-0 underläge mot Florida till 3-3 innan Panthers tillslut avgjorde i den sjunde och avgörande matchen. Inför i år är det Edmonton Oilers som kliver in som Stanley Cup-favoriter. Klarar de av att bära favoritskapet? Häng med när jag dyker in i samtliga lag i NHL och skickar med mina vinnare, förlorare och stora överraskningar!

8. Columbus Blue Jackets

Det är med tungt hjärta som vi går in i denna säsong för Columbus Blue Jackets, efter den tragiska förlusten av lagets största stjärna, Johnny Gaudreau. Johnny var inte bara en exceptionell spelare på isen, utan också en förebild och en inspirationskälla för sina lagkamrater och fans över hela världen. Hans tragiska bortgång för bara några veckor sedan har lämnat ett enormt tomrum, inte bara i truppen utan även hos alla oss som följt hans karriär under många år.

Vi kan räkna med att hans lagkamrater kommer spela för honom hela säsongen. Tyvärr är realiteten rent sportsligt att det blir svårt för Blue Jackets att hoppas på någon större framgång. Laget kämpade i botten hela förra säsongen och slutade sist i Eastern Conference. Inför säsongen har Sean Monahan, Jack Johnson, James van Riemsdyk och Jordan Harris värvats. Försvunnit har Alex Nylander, Alexander Texier och Adam Boqvist gjort. På rak arm har inte värvningarna gjort Blue Jackets nämnvärt bättre. När Gaudreau inte heller längre finns med i laguppställningen är det en forwardsgrupp som lämnar mycket att önska. Jag har alltid gillar Sean Monahan, speciellt under sin tid i Calgary Flames där han var en andra/tredje-kedjespelare av yppersta klass. Att han nu kommer centra i en förstakedja vittnar i allra högsta grad om Blue Jackets uppenbara luckor. Det finns talang i forwardsgruppen. Spelare som Adam Fantilli, Kirill Marchenko och Cole Sillinger är spelare på väg uppåt i karriären och kan säkert ha hunnit bli bättre till den här säsongen. Tyvärr kommer det inte att räcka.

Backsidan håller något högre klass än lagets forwards. Men det är samtidigt utan att det osar klass här heller. Zach Werenski och Damon Severson är ett offensivt backpar som bidrar en hel del framåt, men det är ofta på bekostnad av defensiven. I mål kommer det även denna säsong att vara Elvis Merzlikins och Daniil Tarasov som vaktar kassen. Ingen av dem hade någon jättebra säsong, men det är samtidigt en otacksam uppgift att vara målvakt i Columbus. Laget har en lång väg att vandra och mycket att jobba sig igenom innan de är ett komplett lag igen. Johnny Gaudreaus frånvaro kommer utan tvekan att kännas djupt, både på och utanför isen, och även om laget kommer att spela för hans minne, är det svårt att se hur de ska kunna lyfta sig till en ny nivå utan honom. Columbus står inför en lång och mödosam resa, där siktet inte bara är på att vinna matcher, utan också på att återuppbygga den identitet och styrka som en gång definierade laget. Det är en process som kommer att ta tid, och Johnny kommer alltid att vara en del av den resan – i varje match, varje kamp, och varje steg framåt. Vila i frid.

7. Philadelphia Flyers

Philadelphia Flyers med tränare John Tortorella i spetsen var riktigt nära att överraska och knipa en slutspelsplats förra säsongen. Men efter att ha avslutat riktigt svagt tappade de tillslut greppet om den sista wildcard-platsen och fick snopet stå vid sidan av hockeyrinken när slutspelet drog igång.

Har då Flyers blivit bättre inför den här säsongen i jakten på att knipa den där slutspelsplatsen? Nej. Varför? De har inte adderat en enda spelare under offseason. Det nämnvärda som skett är att Cam Atkinson har lämnat Flyers och ersatts av Matvei Michkov. Den unge ryssen draftades sjua i draften 2023 och har den senaste säsongen spelat i HK Sochi i KHL. Där har han visat upp högkvalitativt spel och noterades för 19 mål och 22 framspelningar på 47 matcher. Utan att ha sett honom i NHL är det svårt att säga om han är en uppgradering från Atkinson, förmodligen är han det, men som oprövad får han bedömas därefter. Det var faktiskt mycket som fungerade bra i stora delar av säsongen för Philadelphia Flyers. Framförallt var spelet i fem mot fem bättre än förväntat och i xGF% var laget i samma kategori som lag likt Vancouver Canucks och Colorado Avalanche (naturalstattick). Problemet var istället spelet i powerplay. 12.2% i effektivitet var överlägset svagast i hela ligan, och då räcker det sällan till slutspel för ett lag som Philadelphia. Det hjälpte inte heller att lagets förstemålvakt, Carter Hart, är en av de fem spelare som står anklagad för sexuellt utnyttjande i samband med en hockeygala 2018 efter JVM-guldet. Han är inte längre en del av laget. Istället fick Flyers förlita sig på Samuel Ersson som denna säsong få sällskap av Ivan Fedotov. De bägge kandiderar knappast om att vara ligans bästa målvaktspar.

Spelarmaterialet som Flyers förfogar över har sina ljusglimtar. Travis Konecny, Owen Tippet och Joel Farabee m.fl är i en bra ålder och fick igång leveransen förra säsongen. Någon som hade det mer kämpigt var lagets lagkapten, Sean Couturier, som inte alls verkade dra helt jämt med John Tortorella. När han under grundserien blev petad lyfte många på ögonbrynen även om det var något av ett karakteristiskt drag från den kontroversiella tränaren. I det här fallet hjälpte det föga. Men vem det är som pekar med hela handen råder det ingen tvekan om. Det finns förhoppningar på att yngre spelare såsom Tyson Foerster och Bobby Brink kan ta ytterligare ett kliv och göra laget mer slagkraftigt. Om det är tillräckligt för att ge Flyers en mer framskjuten placering är jag dock tveksam till. Jag tycker att materialet de har att jobba med bara är lite för tunt. Tortorella har en förmåga att plocka ur det mesta ut sina lag, men att krama vatten ur en sten är inte en lätt uppgift för någon. Det finns ett skapligt forwardsdjup och en duglig backsida. Men medan Flyers inte blivit bättre under offseason har konkurrenterna stärkt sina trupper. Kanske kan de utmana högre upp, men jag är tveksam.

6. Washington Capitals

Medan det i Philadelphia Flyers inte hänt nästan någonting har det varit rena motsatsen i Washington Capitals. Här finns det en hel del att gå igenom. Till att börja med har Max Pacioretty, Nicolas Aube-Kubel, Beck Malenstyn, Nick Jensen och Darcy Kuemper lämnat. In har Andrew Mangiapane, Pierre-Luc Dubois, Brandon Duhaime, Matt Roy, Jakob Chychrun och Logan Thompson kommit. Här snackar vi förbättringar i alla led!

Capitals lyckades ta sig till slutspel med en målskillnad på minus 37 mål, något som är tveksamt om vi kommer få uppleva igen. När de väl föll igenom gjorde de det ordentligt. Men de lyckades på något vis kriga till sig poäng i rätt matcher och vara som bäst när det gällde. Nu vill de återigen ta sig till slutspel och för att göra det har de behövt stärka upp truppen ordentligt, någonting de har lyckats med. Andrew Mangiapane och Pierre-Luc Dubois tillför den offensiva styrka i topp sex som Capitals har saknat de senaste åren. Än viktigare är att laget har stärkt sin defensiv betydligt genom att värva Matt Roy och Jakob Chychrun, båda två spelare av hög klass. Denna duo förstärker lagets topp fyra försvarare avsevärt, och särskilt bytet för Chychrun, där en formsvag Nick Jensen gick åt andra hållet, var ett riktigt kap. Matt Roy är en personlig favorit, hårt jobbande defensiv back som sällan får tillräckligt med beröm men ack är så viktig i det dolda. Pierre-Luc Dubois kommer från en jobbig säsong, men att byta till sig honom mot Darcy Kuemper var ett drag jag gillade. Capitals står stadigt med den nuvarande målvaktsduon och behövde samtidigt stärka upp djupet i forwardsgruppen.

Att få in Logan Thompson istället för Darcy Kuemper ger kanske inte pluspoäng på kontot i slutändan, men för en betydligt billigare peng tycker jag han var ett fynd. Thompson är en bra NHL-målvakt som under sin tid i Vegas Golden Knights varit en viktig pjäs. Dock lär det fortsatt vara Charlie Lindgren som äger förstaspaden. Han var en av de enskilt största anledningarna till att Capitals lyckades ta sig till slutspel. Hans fina form dalade lite på slutet av säsongen, men stora delar av året var han omutbar. Målvaktsduon känns med andra ord stabil. Laget i övrigt går att känna igen. Alexander Ovechkin, Tom Wilson och John Carlson är riktiga veteraner. Laget är definitivt bättre inför den här säsongen. Men de kommer också behöva spela mycket bättre om de ska kunna hoppas på att nå en slutspelsplats. Jag är osäker på om materialet är tillräckligt bra för det. Det blir spännande att se hur det får ihop det, men här och nu finns det lag jag tycker har bättre chans.

5. Pittsburgh Penguins

Pittsburgh Penguins, som varit synonymt med slutspel i nästan två decennier, från 2007 till 2022, har ett par jobbiga år bakom sig. Förra säsongen blev det andra året på rad som de inte mäktade med att nå slutspel. Nu är frågan om Sidney Crosby och Evgeni Malkin har blivit för gamla för att lyckas med en sista push innan de måste hänga skridskorna på hyllan?

Laget har inte gjort allt för mycket förändringar inför säsongen. In i truppen har Kevin Hayes, Anthony Beauvillier och Matt Grzelcyk kommit. Försvunnit har Reilly Smith, Jeff Carter och Pierre-Olivier Joseph gjort. Att Carter la grillorna på hyllan var bra för alla inblandade, han hade passerat bäst föredatum med marginal och blev något av ett sänke för lagets botten-sex. Att få in Kevin Hayes där är en förbättring. Problemet är bara att tappet av Rielly Smith är svårersatt i topp-sex. Anthony Beauvillier kompenserar en del för det, men får trots allt ses som en nedgradering. Å andra sidan får backarna en välbehövlig förstärkning i Matt Grzelcyk. Summan av allt? Typ plus minus noll.

Pittsburghs eventuella framgångar måste likt så många tidigare år komma via kärnan av spelare. Sidney Crosby, Bryan Rust, Evgeni Malkin, Kris Letang och Erik Karlsson. Det är knappast några duvungar. Backar vi bandet några år pratar vi om några av ligans absolut bästa spelare. Erik Karlsson vann trots allt Norris Trophy 2022/2023-säsongen och Crosby snittade återigen över en poäng per match förra säsongen. Det finns med andra ord kvalitet. Det är inte heller utan att de klarar av att skapa framåt. Laget hade positiva underliggande siffror förra säsongen trots missat slutspel. Så vad är problemet? Till att börja med hjälpte det inte att man hade ligans tredje svagaste powerplay. Något som jag tror förvånade många. Tillskottet av Erik Karlsson var menat att bättra på de siffrorna, inte gå från 21,7% säsongen 2022/2023 till 15,3% förra säsongen. Målvaktsspelet då? Det var faktiskt godkänt. Tristan Jarry gjorde det han skulle utan att imponera nämnvärt och Alex Nedeljkovic var okej när han stod. Tappet av Jake Guentzel under pågående säsong ska inte underskattas. Han är en av ligans bästa avslutare och Penguins fick ett ordentligt hål i sin line-up som det inte lyckades täppa igen. De har också haft en del problem med skador. Bryan Rust missade 20 matcher och Rakell saknades i 12 matcher. I sammanhanget är det dock relativt lindrigt när övriga stjärnor var hela i stort sett alla 82 omgångar. Något som Penguins inte alltid varit förskonade från tidigare år.

Den tuffa verkligheten är kanske att Pittsburgh Penguins helt enkelt inte längre är bättre än att på sin höjd vara ett wildcard-lag om hela truppen håller sig frisk. Crosby är fortfarande en av modern hockeys mest talangfulla spelare och han har varit ett affischnamn för NHL under snart två decennier. Han har tagit Pittsburgh Penguins till enorma framgångar. Men den dystra verkligheten är att han har hunnit bli 36 år gammal. Malkin har blivit 37 år, Bryan Rust är 31 år, Letang är 36 år, Erik Karlsson är 33 år och Rakell är 30 år. Hela kärnan laget är byggt kring är åldrat. Det är inte riktigt samma fart och flärd längre. Laget är även känsligt för skador. Trots att de slapp allt för mycket av de problemen förra säsongen är risken för skador med en åldrad trupp alltid något högre. Jag utesluter verkligen inte att Pittsburgh har talang nog att återigen blanda sig i slutspelsstriden. Men när laget missat slutspel två säsonger på rad och bara blivit äldre är framtidsutsikterna dystra. Slutet på en era är kanske inte här än, men den är inte långt bort.

4. New York Islanders

För andra säsongen i rad knep New York Islanders en wild card-plats med ett par poängs marginal. Laget har blivit synonymt med stabilitet och leverans strax över 90-poängstrecket. Förra säsongen spelade de in 94 poäng i grundserien och säsongen innan det 93 poäng. Det är där någonstans förväntningarna ligger på dem även i år. För på klassiskt Islander-vis har de inte bemödat sig att göra några drastiska förändringar inför den här säsongen heller.

De har släppt Cal Clutterbuck och Matt Martin som förra säsongen spelade ihop i fjärdekedjan. Det blev väldigt uppenbart under förra säsongen att de inte längre fungerade och att låta dem gå vidare var ett logiskt drag. In har Islanders istället värvat Anthony Duclair som förra säsongen spelade i San Jose Sharks och Tampa Bay Lightnings. Totalt blev det 24 mål på 73 matcher för den 29-årige kanadensaren förra säsongen. Det Islanders har värvat är med andra ord en riktig målskytt som kommer vara ett välkommet tillskott bland lagets toppforwards. Jag tycker att rekryteringen känns som en klassisk Islanders-avvägning. De är alltid väldigt metodiska med vilka spelare de plockar in och Duclair passar väl in inom ramen. Det är få förändringar, men helt klart för det bättre och de kommer knappast försämra deras chans att återigen nå slutspel, tvärtom. För att täcka tappet av bägge spelarna har även ryske Maxim Tsyplakov värvat in från KHL. I Spartak Moskva blev det 31 mål på 65 matcher förra säsongen. Det blir intressant att se hur han kommer leverera i NHL då det är första gången han spelar utanför Ryssland.

I övrigt är Islanders ett lagbygge. Förvisso så finns det spelare som sticker ut lite mer än andra. Mathew Barzal, Bo Horvat, Brock Nelson och Noah Dobson levererade alla på topp förra säsongen. Viktigast av allt var kanske att Barzal fick göra sin bästa säsong sedan 2017/2018 då förväntningarna alltid har varit högt ställda på honom utan att det verkligen har varit leverans därefter. Nu blev det 80 poäng på 82 matcher. Även backen Noah Dobson tog ett stort kliv framåt när han serverade 60 assist på 79 matcher och hjälpte Islanders vässa spelet i powerplay. Men den största stjärnan i laget är inte en utespelare. Trots att Ilya Sorokin inte hade sin bästa säsong är han en målvakt av den yppersta klassen och i sina bästa stunder kanske världens bästa målvakt. Han kommer fortsättningsvis att få sällskap av Semyon Varlamov av allt att döma. Även om det nog finns en Marcus Högberg som mer än gärna hade ersatt honom om chansen gavs. Sammantaget är det “samma gamla” New York Islanders som vi sett de senaste säsongerna. De osar i vanlig ordning stabilitet och även om spelet många gånger är direkt tråkigt, är det effektivt. Att Islanders dessutom bättrat på truppen, en aning med värvningen av Duclair, stärker bara min bild av dem som ett slutspelslag även den här säsongen.

3. New York Rangers

New York Rangers plockade ner Eastern Conference förra året när de lyckades spela in 114 poäng i grundserien. Det var tredje året i rad som laget passerade 100 poängs-gränsen med god marginal och de förväntas återigen att vara med i toppen och slåss. Jag tycker det inte på något vis är felaktigt att ha höga förväntningar på dem även i år, men laget har trots allt tappat en hel del kvalitet. Speciellt har forwardsdjupet tagit stryk.

Jack Roslovic, Alex Wennberg, Barclay Goodrow och Erik Gustafsson har försvunnit under offseason. Jack Roslovic och Alex Wennberg ska vi komma ihåg var sena adderingar i truppen och de bägge spelade inte mer än drygt tjugo matcher med Rangers förra säsongen. Trots det är tappet av de bägge tillsammans med Goodrow något som tydligt försvagar djupet som forwardsgruppen hade i slutet av förra säsongen. Även om just Goodrow-tappet snarare hjälper Rangers efter den svaga säsongen han hade. Som jag skrivit om tidigare är jag ett stort fan av Erik Gustafsson och tappet av honom tycker jag definitivt urholkar det tredje backparet ordentligt. Det kanske inte är livsviktigt, men försvaret blir inte bättre av att han lämnat. För att täcka upp förlusterna har de värvat Rielly Smith från Pittsburgh Penguins. Han kommer nog inte göra någon besviken, men samtidigt inte vara någon större överraskning heller. En stabil forward med kapacitet att göra över 20 mål på en bra säsong.

Laget är med andra ord en lite svagare version av det Rangers som klev av isen i slutspelet efter att ha blivit utslaget av Florida Panthers i Conference finalen. Det sagt är detta ett riktigt bra hockeylag som förtjänar respekt. Men något som har varit problematiskt och som jag haft svårt att gilla med Rangers är deras beroende av special teams. De hade ligans tredje bästa powerplay och boxplay förra säsongen. Samtidigt hade de negativa underliggande siffror i spel fem mot fem. Deras xGF% var inte bättre än 22:a plats i den kategorin (naturalstattrick). I praktiken betyder det flera saker. Framförallt släpper de till mer chanser bakåt än vad de skapar framåt. Genom ett effektivt powerplay kompenserar laget en del för det. De har en av världens bästa målvakter i Igor Shesterkin som tillsammans med Jonathan Quick var ett av ligans allra bästa målvaktpar. Det kompenserar också för mycket när de räddar fler puckar än vad en genomsnittlig målvakt skulle göra. Jag är väl medveten om att med spelare som Artemi Panarin, Mika Zibanejad, Chris Kreider och Adam Fox kommer man som lag väldigt ofta överprestera sin xG (expected goal). Samtidigt undrar jag om det är rimligt att upprätthålla den typen av spel säsong efter säsong och bara förväntas bli bättre. De skrapade ihop 114 poäng förra året, kan de göra det i år igen? Ja förmodligen, men samtidigt är poänglinan satt till över/under 100.5 poäng, vilket är rimligt. Jag kanske återigen gör felet att likt spelbolagen underskattar New York Rangers, men samtidigt är det svårt att kräva mer av ett lag som redan överpresterat flera säsonger på rad. När man väl nått toppen finns det sällan någon annan väg än neråt.

2. New Jersey Devils

Oj oj oj, håll i hatten för här har det rört på sig! New Jersey Devils hade ingen rolig säsong i fjol. Laget var tippat som ett av de förväntade topplagen, men ingenting stämde och tillslut blev det inte bättre än en trettonde plats (!) i Eastern Conference. Enbart 81 inspelade poäng var långt under godkänt. För att råda bot på några av de problem som laget hade har de laddat på för revansch den här säsongen.

Försvunnit har Alexander Holtz, Tomas Nosek, John Marino, Kevin Bahl och Kaapo Kahkonen gjort. Devils har hittat sina ersättare i Stefan Noesen, Tomas Tatar, Paul Cotter, Brett Pesce, Brenden Dillon och Jacob Markström. Här snackar vi uppgradering av högsta klass. Devils har under flera år lidit brist på en bra målvakt som inger trygghet längst bak på isen. I Markström har Devils plockat in en genuint bra målvakt. Att få in honom istället för Kahkonen är en uppgradering av extrema mått för ett lag som inte haft en “riktigt” NHL-förstemålvakt på flera år. Jake Allen som delade förstespaden med Kahkonen kommer således gå i rollen som andremålvakt bakom Markström. Det ger Devils en helt annan målvaktssituation som innebär helt andra förutsättningar att inte bara gå till slutspel, utan att också vara en utmanare i racet om Stanley Cup. Brett Pesce och Brenden Dillon är två värdefulla tillskott på blålinjen som kommer att stärka Devils försvar ytterligare. Duon utgör en klar defensiv uppgradering jämfört med John Marino och Kevin Bahl och borde komplettera lagets framtida stjärnbackar väl, samtidigt som de underlättar arbetet för målvakterna.

Offensivt har de skett mindre förändringar som inte är av samma betydelse. Visst är Tomas Tatar och Paul Cotter solida värvningar, men den offensiva kraften finns redan i de befintliga spelarna. Jag tror dock att Tatar fyller den viktiga rollen att kunna agera ledare och hålla huvudet kallt när den unga forwardsgruppen ibland tenderat att stressa upp sig. För Devils del kommer mycket att hänga på att lagets talanger får hålla sig hela. Både Jack Hughes, Nico Hischier och Timo Meier drogs med skadeproblem förra säsongen, något som bidrog till lagets “förfall”. Ingen kan dock betvivla att den talangen som laget besitter håller den yppersta klassen. Hughes-bröderna behöver knappast någon närmare presentation där framförallt Jack mycket väl skulle kunna spräcka 100-poängsgränsen den här säsongen om han får vara hel. Timo Meier är en av ligans vassaste avslutare och Jesper Bratt har vuxit fram som en av de bästa svenska spelarna i ligan. Förra säsongen blev det 27 mål och 56 assist från 26-åringen.

Offensiven fanns redan förra säsongen men det var det defensiva och det svaga målvaktsspelet i kombination med jobbiga skador på nyckelspelare som förstörde säsongen för Devils. Nu har de stärkt upp backsidan ordentligt med defensivt skickliga backar samtidigt som de plockat in en på riktigt bra målvakt i Jacob Markström. Att de dessutom kunde göra sig av med svaga länkar i laguppställningen gör att jag har svårt att inte höja New Jersey Devils. Visst finns det lite orosmoln i att Luke Hughes och Brett Pesce ser ut att börja säsongen skadade. Men väl tillbaka i truppen och om laget får hålla sig någorlunda hel och frisk, då ska Devils vara en seriös utmanare. Det enda tråkiga är att spelbolagen har dem värderat därefter.

1. Carolina Hurricanes

Sist men inte minst, Carolina Hurricanes! Det är inte första säsongen jag har valt att placera dem högst upp i Metropolitan. Här finns ett riktigt starkt defensivt stabilt bygge men massa talang som ännu inte riktigt nått de stora framgångarna de kanske förtjänar. Inför säsongen har det försvunnit flera kvalitativa spelare, men trots det tycker jag att det finns gott om skäl att vara optimistisk. Speciellt när laget inte ens är värderade som favoriter i divisionen.

Vi börjar med de spelare som lämnat: Jake Guentzel, Stefan Noesen, Brady Skjei, Brett Pesce och Teuvo Teravainen. Det finns ingen anledning att hymla om att det är tapp av rejäla mått. Guentzel är en stjärnforward som de visste att de inte skulle få behålla, hela mellanlandningen i Hurricanes var ytterst temporär och han anslöt sent under säsongen. Tappet av Brady Skjei och Brett Pesce innebar i korthet att lagets andra backpar försvunnit. För att ersätta dem har Canes plockats in Sean Walker och Shayne Gostisbehere. Två rutinerade backar som har en hel del offensiv kapacitet. De är billigare och även om det finns anledning till det så är jag relativt optimistisk till värvningarna. En nedgradering, men inte riktigt så stor som jag upplever att vissa vill få det till. In i forwardsgruppen har Hurricanes plockat Jack Roslovic och William Carrier. De är solida tillskott för mellankedjor och bägge två är hårt jobbande spelare av lite olika karaktär. Carrier är framförallt skicklig i det defensiva spelet medan Roslovic kan bidra mer offensivt. De är inte tillräckligt för att täcka förlusten av Jake Guentzel och Teuvo Teravainen, men de är spelare som ser ut att passa bra in i Carolinas lagbygge.

Laget kanske saknar lite av den absoluta spetsen som vissa konkurrenter har. Lagets största stjärna är Sebastian Aho som också var lagets bästa poängplockare med 36 mål och 53 assist förra säsongen. Han är ingen McDavid eller Matthews, men det man måste komma ihåg är hur Hurricanes vill spela hockey. De är väldigt strukturerade och defensivt präglade. Därför är det ingen större chock att de tillsammans med ett par-tre andra lag släppte till minst xGA (expected goals agains) i spel fem mot fem förra säsongen. Samtidigt som det är otroligt svårt att skapa högkvalitativa chanser på Hurricanes är de själva väldigt duktiga på att driva spelet i fem mot fem och skapa framåt. Bara Edmonton Oilers hade bättre xGF% förra säsongen. Där det ibland är lite för tamt, är powerplay. 19.8% förra säsongen vittnar om förbättringspotential, där kanske vi kan se Gostisbehere bidra, en spelform han är skicklig i. Laget har även en supertalang i Seth Jarvis som slog igenom med dunder och brak förra säsongen. 33 mål skickade den unga kanadensaren in och det nya kontraktet över 8 år värt 7.9 miljoner dollar årligen kan mycket väl visa sig vara ett av ligans bästa kontrakt inom kort.

Jag förväntar mig likt New York Rangers en liten tillbakagång för Carolina Hurricanes. Men ett lag som de senaste tre säsongerna levererat 116, 113 och 111 poäng klarar av att hantera ett par tunga spelarförluster. Speciellt när de lyckats knyta till sig spelare som ser ut att passa bra in i truppbygget. Laget är inte lika starkt som i slutet av förra säsongen. Men den innehar tillräckligt med kvalitet och en stabil grund för att vara en seriös utmanare om Stanley Cup även i år. För min del är det framförallt poängspel och divisonsvinnare som lockar. Speciellt när vissa spelbolag håller dem som trea i divisonen.

Speltips